KYRKAN och YTTRANDEFRIHETEN Nästan lika länge som jag drivit bjuvsnytt.se har jag som journalist medvetet motarbetats av såväl en del förtroendevalda kyrkopolitiker som anställda i Bjuvs församling. I församlingen har man med tiden uppenbarligen också till de sju dödssynderna lagt ytterligare en: Tala inte med bjuvsnytt!

För mig som journalist är det viktigt att veta att arbetet man gör uppfattas som seriöst och vederhäftigt. Och jag utgår ifrån det Svenska kyrkan centralt säger om att kyrkan och Journalistförbundet sedan skilsmässan kyrka-stat upprätthåller samma transparens som före, äger sin giltighet.

Om de som på olika nivåer i Bjuvs församling är medvetna om detta centrala ställningstagande är inte lika klart. Vad värre är, är att de dessutom verkar helt okunniga om Sveriges grundlag, och särskilt då vad yttrandefrihet och meddelarfrihet innebär. Detta är ju emellertid lagar som gäller oss alla och som utgör själva grunden för att vi journalister ska kunna fullfölja vår grunduppgift, dvs att bevaka att demokratin efterlevs.

De senaste två åren har omorganisationer och förändringar präglat Bjuvs församling. Inget ont i det. Det anmärkningsvärda i det hela är det hysch hysch som omgärdat allt arbete.

- Säg inget till bjuvsnytt! Är det du som pratat med bjuvsnytt? har frågorna haglat från chefer och politiker till de anställda - som i vissa fall också hotats med uppsägning om man bryter det "yppandeförbud" som kyrkoherde Patrik Neuhaus infört.

Jag har till och med i min ägo ett e-mejl där kyrkoherden direkt förbjuder sina anställda att ha något "att göra med bjuvsnytt". 

Bjuvsnytt är nu inte den blogg som kyrkoherden länge trodde utan en lokal dagstidning på webben. Med fullt utgivarskap och samtliga erforderliga tillstånd på plats. Själv är jag inte en galen kvinna som sitter på Internet och sladdrar och pladdrar om saker jag inte egentligen vet något om utan en kvalificerad journalist och redaktör vars "produkt" dessutom bedömts få ingå pressetiska systemet. En kvalitetsstämpel i journalistsammanhang.

Aldrig har jag skrivit något på bjuvsnytt.se gällande Bjuvs församling som vi på redaktionen inte haft "på papper". Faktainsamling, inklusive befintliga dokument, har alltid utgjort grunden för skrivandet. Sådant är en hederssak för en journalist av min kaliber. Trovärdighet är a och o i en verksamhet som denna. Bara med intakt trovärdighet bygger man förtroende bland läsare. Och får tips - och dokument.

På redaktionssidan finns alltså det som krävs. Men hur är det med trovärdighet och efterlevnaden av vår grundlag och de fantastiska demokratiska verktyg som vårt folk åtnjuter? Om vi vänder oss mot våra förtroendevalda kyrkopolitiker och övriga som sysslar med religion och kyrkofrågor i Bjuvs församling?

Har dessa kunskap i Svea rikes grundlag? Har dessa kunskap om vad kyrkan avtalat med Journalistförbundet? Har de mediatränats för att undvika de värsta blundrarna i relationen kyrka-media?

På det senare är svaret ett rungande NEJ! De aktiva i Bjuvs församling är några av de få som inte dragit nytta av Lunds stifts och Svenska kyrkans erbjudande om mediautbildning. Det har de helt enkelt inte tyckt att de behöver.

Jag säger - jo det behöver ni. Omgående.

När det nu snart kommer en ny kyrkoherde, när det ska rökas fredspipa med församlingsmedlemmarna i Billesholm, när - får man anta - äldre ledamöter överlämnar till yngre - då vore det önskvärt och klokt om man också skaffade sig kunskap om både vad ens egen position innebär i form av kommunikation både med media och omvärlden i övrigt.

Så att den nya organisationen och medias representanter i området med kunskap och respekt för varandras olika roller kan utföra sina arbetsguppgifter. Kort sagt lägga krutet på annat än att läsa lagen för dem som redan borde kunna den.

Marianne Rönnberg Galmor
Chefredaktör och ansvarig utgivare för bjuvsnytt.se.

Marianne Rönnberg Galmor