Jag säger: Separata tider ska vi inte ha. Vad är det för bakåtsträvande trams? Varför tycker nyktra vuxna människor i detta land plötsligt att det är fullkomligt naturligt att vi som "skydd" för våra flickor och kvinnor ska dölja dem för mäns blickar??

KÄRLEK Vilken kärlek jag får ta emot av er kära, fina läsare och vänner! Jag skrev här i bloggen igår om att jag var lite neråt och oj! vilka gulliga brev och meddelanden jag fått sedan dess! Underbart:) Bamsekramar till er alla där ute.

SOLEN Ett tråkigt besked nådde mig igår. Av det tyngre slaget i livet. En gammal ungdomsvän försvann ur mitt liv. Flyttar långt bort och vi kommer nog aldrig mer att kunna ses.

I mitten av november känns det tvärtom. De dåliga nyheterna ligger som ett järnband runt mitt bröst. Jag har svårt att andas. Vet inte vart jag ska ta vägen när sorgen sköljer i vågor genom min kropp och mitt hjärta.

VÄNLIGHET Plötsligt stannar taxin vid sidan av den nedre motorvägens påfart. - Du måste betala 1 450 yen innan jag kan köra vidare till ditt hotell, säger chauffören och tittar på mig där jag sitter i baksätet.

Jag fattar ingenting. Vill han kasta ut mig i mörkret istället för att köra mig till mitt hotell? Mitt i Tokyonatten?

Jag förstår med min haltande japanska inte alls vad han menar men han fortsätter förklara. Nämner ordet "detour" om och om igen. Jag svarar att jag inte tänker lämna bilen och så där håller vi på ett tag. Han förstår inte mig. Jag inte honom..... Men så plötsligt förstår jag!