SLUTA Det är ett herrans tjatande om hur usla vi journalister är. Jag börjar ärligt talat bli riktigt, riktigt trött på det.
Jag vet en del människor som är usla. Oärliga. Osanna. Svikare. Hänsynslösheten själv. Sådana som bara gör saker som de själv tjänar något på. Krossar. Som inte bryr sig om ifall någon annan kommer i kläm, bara de får som de tänkt.
De har alla sina respektive yrken. De är poliser, lärare, bankmän, mäklare, politiker alla kulörter. Men inte säger jag att t.ex. alla politiker är usla bara för att en eller två lurat skjortan av mig.
Det skulle faktiskt inte falla mig in att dra alla över en kam!
Sedan jag lämnade storstaden och bosatte mig på landsbygden har jag dessutom fått lära mig att det synsättet verkligen kan leda fel. Här har jag de senaste åren lärt känna människor ur yrkes- och intressekategorier jag inte visste fanns innan jag flyttade hit. Och jag har framför allt fått lära mig att ingen är den andra lik! Oavsett ytlig tillhörighet.
Klädstil, språk, attityd, bilmärke, adress………. är allt bara kamouflage. Dimridåer vi älskar att dölja oss bakom för att inte avslöja vilka vi egentligen är.
Jag dömer inte alla i en klump. Jag är en seriös journalist som jobbar i yrket mer än 40 år. Jag lyfter på kamouflaget. Tar reda på vem du är. Skriver rakt på sak vad jag hittar. Räds inte fan själv, om du frågar mig. Någon skrev idag att vi alla är rädda och ängsliga. Med vilken rätt dömer han mig?
Vi journalister får inte säga att "alla........ är......" Hur kan en snubbe som på sin höjd sprungit på en klick reportrar i huvudstaden säga hur jag är och uppför mig? Jag blir faktiskt förbannad på riktigt när jag läser och hör sådant dravel. Är något PK (politiskt korrekt) att säga så är de väl att "alla journalister är rädda" eller "alla journalister ljuger"!
Bra - eller dålig - punkt
Jag gör det enkelare än så för mig. Säger som mina svärföräldrar en gång sa om mig. Jag – en som inte på ytan tillhörde deras egen sort:
- Är du en bra människa är du välkommen. Är du en dålig människa kan du gå. Oavsett vilken grupp du tillhör.
Detta sätt att möta människor borde gälla - även om man råkar vara en svensk journalist. Och det bör framför allt gälla - NÄR DU FAKTISKT TRÄFFAT en eller alla journalister. Det gäller däremot INTE om du bara sitter på läktaren och TROR att du VET något om journalister. Och särskilt inte vet något om mig!
Marianne
journalist
