TALA! Det färskaste exemplet på den ängslighet som breder ut sig över landet - och får folk att tiga istället för att låta vår fina yttrandefrihet fortsätta leva - är förstås att Akademibokhandeln i Stockholm i veckan ställde in sitt evenemang där författaren och journalisten Gellert Tamas skulle möta sina läsare.
Så långt har alltså vår kollektiva ängslan över att inte vara politiskt korrekta gått att våra största institutioner - och Akademibokhandeln i Stockholm anses vara en av dessa - ställer in för samhället intressanta och viktiga debatter. Stryper det fria ordet, vår yttrandefrihet. Deltar i någon självpåtagen självsanering som hotar att tysta Sverige. Tillåter dumhet och våld att härska.
Jag ryser! Vill verka för en utveckling där vi behåller vårt debattutrymme. Behåller och vårdar vår yttrandefrihet. Som faktiskt fyller hela 250 år i år. Något som borde firas. Ska vi istället frivilligt bidra till dess begravning??
Bjuvs roll
Också utifrån grodperspektivet i lilla Bjuv är tendensen att tvinga obekväma röster till tystnad, uppenbar. Jag möter den som journalist.
Jag har tidigare berättat för en del av er om att jag under en pågående presskonferens i Bjuvs kommunhus förbjöds att ställa mina frågor om ett projekt som planeras ta vid efter det att Findus nedläggning på orten är ett faktum.
Från högsta ort fick jag veta att mina frågor inte passade att tas upp i sammanhanget och när jag trots denna otillbörliga tillrättavisning fortsatte fråga, fick jag bl.a. veta att pressfrihet - det är något som vi journalister själv hittat på. Sådant behöver inte kommuner följa. Jag blev också kallad sabotör och fick veta att fr.o.m. denna tidpunkt så skulle jag utestängas från kommuninformation som jag dittills fått. Ett hot som sedan dess i viss mån också verkställts.
Butiksbiträden poliser?
I förrgår var det åter dags för hot och hat. Sedan jag i min blogg på bjuvsnytt.se beskrivit hur ortens kassabiträden numera också av sin arbetsgivare fått arbetsuppgifter av polisiärt slag. Sedan en tid måste de nämligen inspektera kundernas väskor. För att se så de inte stulit något.
När jag häromdagen in person bevittnat detta skrev jag upprört om att detta inte är lagligt. Att kroppsvisitering - som detta jämställs med inför lagen - bara får utföras av polis. Jag hävdade att svensk lag ska följas.
Mitt principiella resonemang om lagligt och olagligt imponerade föga på läsekretsen. Även om just de aktuella butiksbiträdena var med på resonemanget.
Chockerande unga
Riktigt chockad blev jag ändå först när jag såg hur unga många av de som hoppade på mig och inte förstod mitt resonemang, var.
- Jag tycker att det är okej att bryta mot lagen i så fall, skrev en mycket ung och påstridig kvinna. Har man rent mjöl i påsen är det väl inget att hänga upp sig på.
Under uppbyggnaden av bjuvsnytt.se har jag haft stor glädje och nytta av att ha en rad administratörers på olika Facebook-sidor tillåtelse att dela mina artikellänkar även där. Det har så klart gett mig ökad trafik in till själva tidningen.
Hatdrevet igång
Men när jag skriver "obehagligheter", som en del tydligen uppfattade mitt påpekande om lagbrottet som, så drar ett hatdrev igång. En del skriver både dumheter och mer eller mindre förtäckta hot och förstås kränkningar, rakt ut under artikeln. Men många sätter uppenbarligen också igång att trakassera administratörerna. Som inte står pall för trycket. Och till slut kastar ut mig och mina texter. Istället för att kasta ut dem som bråkar och lever rövare.
Många droppar små
Detta är också ett hot mot vår gemensamma yttrandefrihet. Det må gälla en som tjänstemannen i Bjuv kallade min tidning "liten sketen lokalblaska" och det må hända i den lilla kommunen Bjuv. Men då detta med största säkerhet händer på en mängd andra småorter också, samtidigt som klassiska högborgar för yttrandefrihet som t.ex. Akademibokhandeln kastar in handsken, mångdubblar risken för att Sverige tystnar. För att inte tala om att synsättet tar plats i maktens högsta korridorer - som nu när Finlands president jobbar för att tysta landets motsvarighet till vårt SVT.
En besk karamell
Inskränktheten och råheten tar helt enkelt över i vårt Sverige - och det går dessutom snabbt.
Vad får vi då? Var hamnar vi? Vart är vi på väg?
Varsågod och sug på den beska karamellen!
Under tiden kan jag för egen del bara säga att Mig tystar ingen! Varken som människa eller journalist. Och jag hoppas det finns fler som jag än de mörkermänniskor som nu visar sina trynen.
Här kan du läsa om vad som hände Gellert Tamas på Sveriges största bokhandel, Akademibokhandeln i Stockholm.
Har du synpunkter på detta är du varmt välkommen att skriva på
Marianne
