De sista dagarna på Findus Bjuv

FINDUS Idag onsdag träffar FIndus VD Henrik Hjalmarsson och Bjuvs kommunalråd Anders Månsson pressen i enskilda möten. De kvarvarande 270 Findusarbetarna kör som vanligt men idag går också det allra sista skiftet av när det gäller nuvarande produktion.

På fredag finns Findus Bjuv officiellt inte mer.

En epok i Bjuv med omnej har gått i graven. Många är vi som har mycket att tacka Findus för. Från den tiden då företaget blev en del av folksjälen. Till nutid - då företaget fortfarande inneburit en livlina för så många.

Men det hela började alltså på 1940-talet med att Norska Freja, som tillverkade choklad, av någon anledning fick för sig att köpa Fruktindustrin, som precis som hittillsvarande Findus fanns i Selleberga, i södra Bjuv.

Jag minns Findus marmeland, köttsoppa, majonnäs -  och så ärtorna förstås! Många är vi som suttit i ärtorna tidiga morgnar och spritsat så att andra kunde ta prover på kvaliteten på de gröna små sötnosarna. Av vilka ganska många gick rakt in i munnen på mig. Färska ärtor är gott!

Såg världen tack vare Findus!
Jag arbetade med Arbetsbok eftersom jag var minderårig. I praktiken innebar det att jag fick "lägsta avtalsenliga lön" och det gav mig efter ett par månader i fabriken tillräckligt med pengar till att köpa tågluffarbiljetter. Så jag tackar delvis den tidens Findus för att jag kom ut och fick se världen!

Några av mina skolkamrater från Bjuv valde istället att efter sista dagen i grundskolan köra ut till Findus och få ett jobb. Och några av dem finns med i den grupp på 270 personer som denna vecka blir arbetslösa. En del får en efterlängtad paus och möjlighet att kanske studera! Andra tycker det är skönt att kunna glida fram mot pensionen, som för min årskull infaller just i år.

Oavsett vilken väg vi vandrat så är vi många som har ärtor i blodet, impregnerade som vi är av Findus. Och att nu finnas med när en så livgivande spelare går i graven, känns hårt. Findus är Bjuv - Bjuv är Findus. Men inte längre.

Ingen Vi-känsla hos de nya
De tjänstemän som arbetat på Findus, och inte minst den ledning som kört skutan, har ingen känsla för det där. Att inte ha företaget i blodet på det sätt vi har, är nog en förutsättning för att kunna lägga ner. Det gick ju trots allt bra, när beslutet togs för idag exakt ett år sedan.

Att ledningen nu och då inte är av samma sort erfor jag faktiskt redan en av mina första dagar i Bjuv. För sex år sedan när jag som återvändare började göra bjuvsnytt.se. Jag ringde till kommunen för att höra var och när man anordnade Midsommarfesten och fick då av kulturchefen Catharina Månsson veta att det är något som Findus höll i.

Findus? undrade jag. Inte ansvarar väl de fortfarande för sådant? Jag flyttade ju härifrån på 1960-talet och då var det för det mesta Findus som höll i arrangemangen. Midsommarfester men även julfester där man fick träffa tomten och Findusfesten för alla anställda med familjer. Och så har vi ju hela bostadsområdet Selleberga Trädgårdsstad, som Findus lät uppföra åt sina tjänstemän. Villor som dock köptes loss av privatpersoner under 1990-talet.

- Men okej, sa jag till Månsson. Då ringer jag Findus.

Jag fick tag på en pressekreterare som inte hade en aning om vad jag talade om. Efter två dagar hade hon dock lyckats spåra upp Findus fritidsklubb och fått veta att Jo, det var klubben, och därmed Findus, som var arrangörer av Midsommarfesten vid gula Ladan i Selleberga. Att hon inte visste var hon arbetade i jämförelse med samhället Bjuv, var uppenbart.

Nu är det också historia precis som att Findus pensionärsförenings torsdagsvandringar fått flytta från Ladan ner på byn. Nu finns inte Findus Bjuv längre och inte heller allt det som kom med det.

Några anställda ska vara kvar i fabriken och tömma och hålla ordning. Men det kommer att vara en ganska spöklik vandring att vistas i lokalerna när man inte är mer än runt 15 man.

Allt är till salu
Hela anläggningen inklusive reningsverket och marken är till salu. Ansvarig mäklare har tidigare sagt till bjuvsnytt.se att han först när fabriken är stängd, på allvar kan förevisa spekulanter vad som är till salu. Det finns intressenter men det gäller ju för dem att passa in sina tänkta produktioner i lokalerna och när Findus flyttat vad de behöver av utrusning och maskiner till bl.a. Brålandafabriken Toppfrys, återstår ingen hel produktionslinje. Så vad som faktiskt är till salu är nästan i dagsläget inte möjligt att säga.

Imorgon torsdag är de anställda som finns kvar bjudna på lunch i matsalen. Som redan är stängd. En facklig representant säger till mig att man frågat de gamla kockarna i Smaklöken om de ville komma och laga maten, men ingen lär ha varit intresserad. Så morgondagens lunch står ett cateringföretag för.

Hur många orkar?
- Frågan är också hur många som verkligen kommer, säger Håkan Persson, ombudsman från Livs Helsingborg, som för dagen representerar medlemmarna på Findus. Alla mår skit.

Findusledningen låter inte media komma in på lunchen och VD Henrik Hjalmarssons motivering är just att "det kan bli känslosamt". Bilder man så klart inte vill ska kablas ut via media som det sista intrycket av Findus. Dålig PR, heter sådant på marknadsspråk.

Jo, vi fattar. Men dålig PR finns redan i trakten när det gäller dagens Findus. Det märks på de kommentarer om bojkott etc, som cirkulerar i sociala medier inklusive på Bjuvsnytt.

"Nedläggningen dåligt skött"
- Hela nedläggningen har skötts mycket dåligt av företaget, konstaterar Håkan Persson. De trodde kanske det här kunde göras i hemlighet men faktum är att det enda som är positivt är att alla jag mött sedan beskedet kom, är så otroligt medkännande och förstående. Det spelar ingen roll om jag träffat folk i jobbet eller privat. Alla har varit på arbetarnas sida och tycker som vi att det är för jäkligt, det som sker.

Vi i media har fått erbjudande att stå vid karusellgrinden när de sista arbetarna går av sitt skift vid 14.00-14.30. Platsen är belägrad av journalister med och utan kameror när jag kommer dit. Alla pratar de med samma man.

Jag går i en skarv mellan intervjuerna fram till honom och ber att han ska hämta några kollegor. Det blir ju tokigt om vi alla ska kabla ut samma ansikte i alla våra olika kanaler.

Alla hade gått hem
- Men alla har ju gått hem redan vid ett, säger han. Vi har varit klara med jobbet redan i fredags faktiskt men har ändå pysslat med lite olika saker tills idag. Och vid ettiden var vi klara och då fanns det ingen anledning att hålla någon kvar.

Detta kände tydligen inte företagsledningen och de pressansvariga till när de på tisdagen inbjöd oss journalister till ett pressmöte inklusive möjligheten att själva "haffa" oförberedda anställda.

Nåja, några snyftbilder behöver jag inte här. Jag förstår med mig själv som insats hur det kan kännas att vara en av de 270 som är kvar till slutet. Nu är det verklighet, det där som för ett år sedan slog ner som en blixt och bara kändes overkligt för att inte säga omöjligt.

Hej då och tack för allt Findus!

Marianne Rönnberg Galmor