TANKAR SOM VIRVLAR Sen kväll igen. Närmast natt. Men tankarna vill inte lägga sig utan fortsätter köra runt i skallen. Det har varit en händelserik dag. Av flera anledningar.
Det hände någon gång runt klockan fem och så här i efterhand kan jag konstatera att jag vaknade till då. Var inte trött men tvingade mig till att somna om.
Det jag inte visste då var att det i min mobiltelefon på nattygsbordet redan fanns ett meddelande om branden. När jag kollade mobilen innan jag sedan vid halv åtta steg upp, var den död, och inte förrän jag hämtat laddaren såg jag vad som hänt.
Vid datorn några minuter senare satte jag igång att samla info om vad som hänt. Ringde alla i kommunen som har med saken att göra, mejlade, sms:ade. Kollade media. I kommunhuset avlöste mötena varandra. Nyheten om "branden i flyktingboendet i Ekeby nära Bjuv" rullade som bäst i riksmedia.
Andra andningen
Nu hade även jag en text ute på bjuvsnytt.se och kunde börja andas normalt. Hade fått både kommunstyrelsens ordförande Anders Månsson kommentar, fakta från räddningschefen Christer Nilsson och siffror från Carina Leffler, chef för Barn- och utbildningsförvaltningen.
Kopplade min artikel till länken om måndagens informationsmöte i Varagårdsskolan där en stor del av publiken inte var nöjd med det de då fick veta. Och därför gick hem igen med samma oro och frågor som de kommit.
Rätt ordning?
Något jag för övrigt återgav i en särskild artikel efter mötet. Som jag anser inte ledde till att gjuta olja på vågorna på det sätt jag uppfattat var tänkt. Det var tjänstmännen i kommunen tillsammans med externa myndighetsrepresentanter som informerade en tämligen full aula. Alla ledande politiker i Bjuv fanns också på plats men bara som åhörare. Skulle inte de tagit debatten?
Efter publiceringen av min artikel kom det några fula kast kring slutsatsen att debatten slutade 0-0. Tanken på att lokalpolitiker försöker kasta en del av skulden för dagens brand på mig - media - kom också in i leken.
Jag kontaktade därför S-ledningen och framförde en skarp protest. Jag är från mitt tidigare liv som journalist i Stockholm van vid att politiker kan skilja journalistens roll och grundlagsskyddade rättigheter från det informatörer i kommunen sysslar med. Och har befogenheter att göra. I Bjuv handlar det mest om fritidspolitiker - som inte fått någon mediaträning. Men som uppenbarligen behöver detta snarast!
Media styr ni inte!
Både för att medialandskapet i Bjuvsregionen onekligen har förändrats. Och för att de som engagerar sig politiskt i trängda lägen som nu, ska kunna skilja på äpplen och päron, innan kod röd inträder. Man ska inte försöka styra media. Det har gjorts i Bjuv förut men fungerade inte då heller.
"Tidningen" som alla fortfarande säger när de menar HD, täcker inte in Bjuvs kommun på det heltäckande sätt som en gång var. Lokaltidningen sysslar inte med lokal samhällsbevakning utan är ett annonsblad med trevliga, lättsamma och ofarliga redaktionella inslag. Politikerna skriker efter media nu när pressbänken i fullmäktige stått tomt ett par gånger i rad. Jag säger bara: Lär er våra spelregler och rättigheter. Försök inte styra vårt arbete. Så finns åtminstone jag där. I demokratins tjänst.
Respekt - inte smutskastning
Jag försöker bygga upp en verksamhet baserad på min kompetens som journalist och med kunskap om mina journalistiska förutsättningar. Som tex grundlagsskyddet. Respektera det tack.
Detta gör jag för att jag som gammal journalist anser att det tomrum som HD lämnar efter sig bör fyllas. Den journalistiska uppgiften bör upprätthållas. Makthavare ska granskas. Seriösa journalister arbetar i "den lilla människans tjänst". Om inte jag - som kan - gör det här i Bjuvs kommun, så gör sanrt ingen det. Detta har jag också varit beredd att betala egna pengar för att få göra. Som värsta Johan Giertta en gång gjorde med Aftonbladet! Inga liknelser i övrigt.
Och för det ska jag inte smutskastas i samband med en misstänkt mordbrand när jag bevakar ett politiskt initiativ med avsändare kommunen.
Varför terrormetoder?
När nyhetstempot blivit normalt igen kom de egna tankarna kring attentatet. Insåg att jag varit alltför optimistisk när jag trott att Bjuvs kommun skulle slippa anlagda bränder vid blivande asylboenden etc. Den "värsta" vågen var ju kring höstlovet och i och med det kändes läget lugnt. Men icke.
Skrev också en del kommentarer på Facebook där jag undrade varför folk tar till terrormetoder och begår brott istället för att använda den allmänna rösträtt vi i Sverige fortfarande har och ska värna.
Inget privatliv
Själv hade jag drömt om och planerat att tillbringa denna dag med något helt annat än redaktionsarbete. Något som upptar mina tankar väldigt mycket och som jag behövde få klarhet i. Men även om tankarna på detta snurrade oavbrutet mitt i virvlarna som rördes upp av branden och frågorna kring vem och varför man sätter eld på andras egendom, kom jag aldrig i mål med det privata. Livet blir sällan som man tänkt, eller hur?
Dagen blev helt enkelt en heldag vid datorn istället för en ledig dag. Och på kvällen när elden i Ekeby tog sig på nytt så satt jag där igen. Tipsen kom in och det blev en ny koll med räddningschefen. Som lät ganska förvånad när jag ringde eftersom klockan var runt nio på kvällen och det inte är den tid han och jag vanligen pratas vid på telefon.
Det blev en liten artikel om detta också.
Ett motstånd mot natten
Och nu sitter jag här för mig själv. Ute är det becksvart. Ved har jag ingen så jag kan inte elda i min älskade spis men jag har satt ljus i eldstaden och försöker njuta av den skönhet jag finner i lågorna. Det vill säga de här lågorna. Inte i anlagda lågor som de i Ekeby!
Det är svårt att koppla bort tankarna. Jag tänker alltid. För mycket, finns det människor som sagt. Kan man det? undrar jag......
Jag borde lägga mig men något håller mig kvar uppe. Försöker därför skriva av mig lite här. Får se hur det funkar.
Tack underbara ni!
Imorgon tidigt är jag i alla fall bjuden på frukost av en läsare. Så roligt det ska bli att frukostera med flera!
Tack för denna generösa inbjudan och tack också till alla läsare som troget följer vår rapportering och stöttar med nöjda och vänliga tillrop.
Jag hoppas morgondagen bär något gott med sig. Och jag önskar er alla en bra dag och fortsatt vecka!
Marianne
