BOKSLUT Det är en påtagligt trött och sliten Anders Månsson som tar emot mig på tjänsterummet i Bjuvs kommunhus. Första året som kommunalråd har varit fyllt av arbete men det är det allra senaste som hänt – branden i Ekeby – som till synes satt tydligast spår.
Det är inte länge sedan någon satte eld på det blivande HVB-boendet i Ekeby och sedan dess har kommunalrådet Månsson varit i skottgluggen. På Facebook har nedsättande epitet och glåpord haglat över såväl den officiella politik som S med sin FP-KD-C-allians för, som personligen mot Anders Månsson.
Samma dag som vi träffas har han och övriga ledamöter i Kommunstyrelsen gemensamt skrivit under en skrivelse som klart deklarerar på vilka grunder Bjuvs kommun tar emot 45 flyktingar. Man betonar att detta också har stöd i FN:s Barnkonvention. Något som alltså inte över huvud taget är förhandlingsbart eftersom svensk lag följaktligen också fastställer att landets samtliga 290 kommuner ska ta emot flyktingar. Fördela emellan sig, helst på ett solidariskt sätt, om Migrationsverket får bestämma.
Solidaritet är också det som Anders Månsson själv framhåller i debatten. Också under vårt samtals gång.
- Människor flyr för sina liv och behöver hjälp av oss som har det bättre, säger han. Att hjälpa är en solidaritetshandling.
Häcklats på nätet
Uppenbarligen håller den eller de som satte eld på paviljongerna i Ekeby inte med. Månsson har av deras påhejare kallats både dum,naiv och värre. På sociala medier inte minst. Även om folk också ringt och hört av sig på andra sätt. Har han visat att han mår illa av det som hänt har han fått höra att ”det kan du ha eftersom det är du själv som orsakat problemet”.
- Jag vet inte hur vi ska få folk att förstå att vi inte har något val i den här frågan, säger Anders Månsson. Lagen säger att vi ska ta emot människor och då förbereder vi våra olika instanser för det. Och vi gör det på det bästa sätt. Inga halvmesyrer utan efter de regler som finns.
- Trots det skäller folk på mig och andra inom politiken för det vi gör.
”Hur kan man hata så`”
- Jag förstår över huvud taget inte hur folk kan hata på det sätt som jag de här dagarna efter branden förstått att de gör. Hur kan man hata så? Människor som man aldrig mött?
Branden har sannerligen skapat en spricka i Bjuvs kommun. Den syns förstås inte men vem man än pratar med så känner man att den finns där. Mellan dem som vill ta emot och hjälpa människorna i nöd och de som inte vill ha ”dem” här. Branden talar sitt tydliga språk men den har anlagts i lönndom. Vid femtiden en svart morgon och på två ställen samtidigt, enligt preliminära iakttagelser av räddningsmanskapet. Polisutredningen pågår som bäst nu.
Samhället sluter sig
De som inte vill ha flyktingarna i kommunen är alltså inte öppna och tar debatten på det svenska sätt vi väl alla uppfostrade i den demokratiska modellen är vana vid. De tuttar istället eld på husen i skydd av mörkret.
Och det är just det beteende som skapar rädsla, obehag. Folk blir rädda på riktigt. Undrar vem som gör så här. Tänk om det funnits någon i byggnaderna, trots allt. Som brunnit inne. Dödats. Mördats.
Gör min granne eller vän sådana saker när ingen ser? Vem kan man lita på?
Vårt öppna samhälle sluter sig sakta…… Trodde faktiskt inte själv jag någonsin skulle uppleva något sådant.
Byggs upp på nytt
Vad händer då där borta på Allégatan i Ekeby? På platsen där paviljongerna höll på att färdigställas för att ta emot sina nya hyresgäster.
- Det finns ett kommunfullmäktigebeslut på att det ska finnas ett HVB-boende där så då ska det göra det, svarar Månsson.
Ska jag tolka det som att ni köper nya paviljonger och bygger upp på samma plats som det brann? frågar jag för att få svaret helt klart för mig.
- Det finns ett beslut om att det ska finnas ett boende där och då blir det så, svarar Månsson än en gång.
Detta kan så klart inte tolkas som något annat än ett JA.
Oskrivet blad
Vad händer då i byn, undrar man spontant.
Ja, svaret på det finns så klart i framtiden. Inte här. Spekulera duger inte. Det blir bara att vänta och se.
Bygger man så kanske den negativa opinionen tystnar. Eller så tilltar den.
Bygger man inte så bryter man mot såväl kommunfullmäktigebeslut som lagen.
Det känns för en utomstående lite som att behöva välja mellan pest och kolera.
Det ska fan vá kommunalråd i ett sådant läge!
Marianne Rönnberg Galmor
