Arbetare som cyklande tog sig till och från jobbet i 1930–50-talens Västerås. Konstnär är Bengt Göran Broström. Kanske får Bjuv något liknande konstverk för att hylla sina arbetare genom tiderna?
FINDUS Findus försvinner och med det en era i Bjuvs historia som för alltid finns fastetsad i varje Bjufsings och Bjuvsbos sinne och själ. Ärtorna tog över efter kolet. Vad kommer härnäst?
Min mor var en annan av de allra första på Findus. Hon blev så småningom avlöningschef. Tyvärr dog hon för ett par månaders sedan. Jag intervjuade henne för ett reportage med rubriken "De överlevde Findus". Nu blev detta bara en halvsanning....
Nåja, själv jobbade jag som så många andra ungdomar på sommaren i "Ärtorna". Iklädd vit rock och vitt hårnät satt jag vid ett högt bord i rostfritt och spritsade ärtor som sedan testades i provtagningen. Jag tror i och för sig att jag åt mer än spritsade för jag har alltid älskat de gröna små rackarna! Men någon sorts jobb utförde jag i alla fall.
Senare jobbade jag i barnmaten och majonnäsen. Den sistnämnda var kul! Hala golv där ibland, minns jag.
Jag hade när jag började arbeta en arbetsbok för minderåriga och kunde äta ärtor på heltid men redan när jag var ännu yngre stod jag vid järnvägsövergången vid Kronan-infarten Schaktsgatan, ibland med en räfsa i högsta hugg, och väntade på att komma över några ärtrevor. Mums!
Det blev inte mer Findus för mig efter gymnasiet. Den sista lönen därifrån gick åt till ett Interrailkort, så att jag kunde resa Europa runt med tåg och upptäcka världen så långt!
Men uppväxten med Findus, förstås genom mor men också far som ibland hade underentreprenadjobb i fabriken, satte spår för livet i mig. Jag lärde till exemepl att känna Tomten på Findus julfester. Jag lärde mig att älska inte minst marsipangrisen som mor fick i sin julklapp från företaget. Mums igen! Och det var alla tiders att få handla i affären på vägen hem. Inte minst Marabous godis.
Mor och far umgicks en hel del med andra som jobbade på Findus, min bror med deras barn. När det var Findusfest på den plats där stora parkeringen nu är, var det alltid trevligt. Vi som hade något med Findus att göra var som en enda stor familj!
Den där speciella Findusandan trodde jag fanns kvar när jag flyttade tillbaka till Bjuv för 5 år sedan. Men icke! Så här i efterhand så förstår jag att den försvann redan första gången Findus såldes.
När jag första gången, för cirka 4 år sedan, var tillbaka på Findus och träffade dåvarande produktionsansvarige Henrik Nyberg, tillsammans med den pressansvariga på den tiden, blev jag chockad. Jag trodde i min enfald att de var intresserade att höra om t.ex. Findushusen och Findus betydelse för alla i Bjuv med omnejd. Men inte! De bodde i Malmö, kom på morgonen söderifrån och parkerade vid företaget. Körde sedan hem igen samma väg. Slapp på så sätt ifrån hela Bjuv. Sånär som något enstaka besök i kommunhuset. Kände säkert ingen som helst samhörighet med arbetarna här.
Mig frågade de, minns jag, om det gick att äta på Selleberga Burger & Schnitzel.... Jag som inte varit i byn på 45 år. Vad jag tänkte då sparar jag för mig själv.
Jag frågade, minns jag, pressekreteraren om Findus midsommarfirande för de anställda. En av många traditioner som företaget skapat för sin personal och som jag förstod fanns kvar. Hon hade aldrig hört talas om vare sig midsommarfest eller andra saker som uppstått och fortlevt inom ramen för Findusandan. Ta exempelvis pensionärspromenaderna som fortfarande pågår eller gymmet i Ladan. Vävstugan som fanns tills för inte alltför länge sedan.
Det tog henne 3 (!) dagar att hitta rätt internt. Men när hon ringde för att meddela mig så hade jag redan fått tag i den ansvarige för firandet - Mikael Svalö. Med kollegor.
En sak jag minns med värme, och som jag har uppskattat att se sedan jag återvände till Bjuv, är arbetarna som på cykel tar sig till och från jobbet. På cyklar som sällan är trendiga men ack så inkörda och praktiska, trampar de sakta vägen fram och tillbaka. Kvinnor och män i alla åldrar. Det känns tryggt att se dem. Snart försvinner dock denna typiska Bjuvsbild från näthinnan. För gott.
Jag minns hur spännande jag tyckte att det var med de utländska studenterna som jobbade på Findus på somrarna förr. Och jag minns mors berättelse om hur några utländska - afrikanska om jag minns rätt - gäster väcktes av Lucia med följe. Som nästan skrämde livet av besökarna. Som trodde de var döda och kommit till himlen. Eftersom det stod änglar vid sängkanten.
Det finns så klart så mycket mer. Så många fler historier som jag hört och som du både hört och upplevt. Som borde berättas. Jag har trots allt varit borta härifrån många, många fler år än jag varit här. Kanske borde någon upprätta ett riktigt Findusmuséum? Ta vara på denna unika period i Bjuvs historia?
Har du någon eller några minnen eller historier som du vill dela med andra i Bjuv, Billesholm och Ekeby? Bra och kanske ibland också dåligt som du fått med dig från åren på Findus? I fabriken eller någon annanstans i organisationen.
I så fall så får du gärna skriva till mig på
Välkommen!
Marianne
