SLUTA HYCKLA Sverigedemokraterna sitter på 13 procent av rösterna i Sveriges riksdag och det är röster som inte bara Moderaterna vill komma åt.
Viktigt är att människor nu slutar hyckla och både står för, ser och förstår vad det handlar om. Ända sedan SD kom in i riksdagen har den ene efter den andra partiledaren med myndig stämma stått framför TV-kamerorna och deklarerat att: Vi kommer aldrig.............. SD. Det är att hyckla! Att inte tala sanning.
- Jaså inte, har jag tänkt varje gång jag hört och sett det där förnumstiga. Vi får väl se. Det är ju inte en fråga om att utan faktiskt bara en fråga om vem och när. Nu blev det M. Och nu är frågan vem som följer efter. Det stora antalet röster hos SD gör att folk blir mer benägna att vända kappan efter vinden än de flesta av oss uppenbarligen tror.
Redan min mattelärare Åke Stark i Klippan, lärde mig att man aldrig ska säga aldrig. Talspråket har fastnat i mitt huvud och också väglett mig. Jag använder det ofta. Visserligen är även jag en hårdnackad person som in i det längsta står för min åsikt. Står upp för den. Men jag säger aldrig aldrig. Jag har insett att i vissa fall kan jag ändra mig. Det beror på uppgiftens art. Ansvarets storlek. Och att vara folkvald politiker är ett stort och viktigt uppdrag. Där det gäller att både kunna driva sin och väljarnas linje - och när så är nödvändigt - även få ihop den med andras. Att kompromissa - känns begreppet igen?
Om priset är rätt....
Nu betyder det jag säger i mitt fall inte att jag är till salu - som ju politikerna i viss mån får sägas - och till viss del också måste vara. Ska man samregera, vilket ju sedan länge i Sverige är den vedertagna modellen, så måste man kunna både ändra sig och jämka med åsikter och mål. Ändamålet helgar medlen. Om priset är rätt så....
Som publicist kan man kosta på sig att vara hårdnackad. Åtminstone lite längre.
Men även som privatperson vet jag idag att hålla inne med alltför tvärsäkra uttalanden. Kanske är det åldern. Är jag vis av åldern? Nja. Jag är nog vis av erfarenheten snarare. För jag har gjort åtskillliga saker som jag i min ungdom sa att jag ALDRIG skulle göra. Insikten om detta har gjort att jag går försiktigare ut numera.
Det borde även politiker göra. Och väljare för den delen.
Hur valresultatet 2018 blir vet ingen av oss ännu. Själv tror jag vi står inför en rysare. Kanske både kollaps och kaos. Står vår demokratiska modell pall? Kommer press- och yttrandefriheten att få finnas kvar för de nya makthavarna? I den form vi haft den i 250 år?
Jag säger inte ALDRIG även om jag har mina dubier. Vi får helt enkelt se vilka som samarbetar med vilka och vad summan av den kardemumman blir.
Och framförallt: Låt oss alla sluta hyckla! Säg nu som det är.
- Ja, vi politiker och partier vill gärna ha så många röster som möjligt. Nu är SD en realitet och deras väljare har uppenbarligen i de flesta fall tidigare röstat på andra partier. Närmar vi oss dem kanske några kan lockas tillbaka till den gamla fållan. Politiken får vi nog också ihop till slut......
- Det är röster vi vill ha och behöver. På något sätt ska vi få ihop dansen med de andra med vår egen överlevnad. Enligt vår poliitska modell. Om det kräver att vi samverkar i någon form med ett av de partier som är störst i svensk politik idag och som fortfarande drar röster från vårt och andra etablerade partiers medlemsled - ja, då får vi ge oss in på det.
Marianne Rönnberg Galmor
