GRYTEVAD Den 7 juni 1857 ägde en märklig historisk händelse rum i Grytevad då Helge Åkesson i strid med både statskyrka och samhällslagar följde sin övertygelse och döpte 7 personer till Kristus. Nyligen ställdes en minnessten upp vid platsen.
Efter den dramatiska händelsen i Gryteva, som ligger mellan Björnekulla och Ausås socken, båda byar som sedan kom att ingå i Åstorps kommun, blev det fångtransport till Kristianstad fängelse för Åkesson. På vägen slog en fånge honom med sin sko, när han hörde vad Åkesson gjort.
Fången kom i syndanöd och blev frälst. Folk gick från Helsingborg till den efter dopet nybildade församlingen i Nyvång. När man var tillräckligt många i Helsingborg bildade man egen församling, Ramlösa kyrkan, nu ELIM kyrkan och därefter Slottshagskyrkan. Betelkyrkan Åstorp, Baptistförsamlingarna i Bjuv och Ängelholm. Förstadiet till Centrumkyrkan i Bjuv.
Peringe Pihlström berättar hela den märkliga och idag ganska okända historian om Helge Åkesson.
"Helge Åkesson hade bara hunnit bli 25 år då han mottog Helsingborgs Traktatsällskaps fråga om att bli deras resande småskriftsspridare. Året var 1856 och det var en livlig andlig rörelse i Skåne.
Svenska Kyrkans monopol på religion hade börjat naggas i kanten och fria församlingar började uppstå lite här och var. I södra delen av landet hade präster och lekmän förenats i att förmedla budskapet om en personlig gemenskap med Gud genom Jesus Kristus. Den evangeliska rörelsen visade en iver att vinna människor, men delades i synen på en del konsekvenser. Bland annat hade uppfattningen om dopet börjat splittra rörelsen och Helge Åkesson tillhörde dem som såg dopet som ett personligt beslut som inte skulle utföras på spädbarn men som skulle ges till den troende människan - det baptistiska dopet.
Helge Åkessons passion var vida känd. Redan i skolåldern hade man noterat vilket intresse han hade för andliga frågor. Han fick tidigt en bibel av sin far, och satte igång att studera. Efter hand skulle intresset leda till studier av bibeltexternas grundspråk och han startade ett mödosamt arbete med bibelöversättning som 1911 skulle resultera i utgivningen av en högst ovanlig skrift; Bibeln översatt till svenska av en ensam bibelöversättare utan andra resurser än sin egen språkkunskap och det lilla Fribaptistsamfundets magra kassa. Detta gör honom unik i svensk religionshistoria. Tidigt började han vandra iväg på predikoturnéer i bygderna. Han var nästan aldrig hemma i Stenestad eller Broby utan var ständigt på resande fot.
Samlade till husmöten
Skriftspridningen av de små traktaterna som framför allt framställdes av EFS i mångmiljonupplaga under åren runt 1850 och framåt var lite av en täckmantel för de kringresande predikanterna. Det gav dem en chans att få komma i kontakt med dem som gripits av väckelsen. De räknades redan i tusental och samlades till husmöten i de enkla hemmen på landsbygd och i samhällen.
Konventiklarna - som dessa samlingar kallades - var visserligen enligt konventikelplakatet förbjudna, men många trotsade myndigheterna, kyrka och länsman och samlades till enkel läsning av skrifterna. Under ett besök bland Hallands baptister greps Helge Åkesson av självklarheten och enkelheten i den baptistiska övertygelsen och skulle från den tiden bli en av vårt lands mest namnkunniga baptister.
Ett högt pris
Ett år efter besöket i Halland lät han döpa sig i Broby på våren 1857. Övertygelse och passion har ett pris, det skulle Helge få känna av. Traktatsällskapet drog in den ganska magra lön man betalat honom för hans arbete. Hoten från dem som inte satte värde på hans verksamhet ökade och när han vandrade omkring med sin kolportörsväska hände det ibland att han blev misshandlad. Två resor på fångkärran till Kristianstad fick han också vara med om.
Den lilla gruppen i Västra Broby som samlades runt den kontroversielle unge predikanten fick också känna av vad det vill säga att bli utsatt för mobbning, utfrysning, uteslutning och sektstämpling.
Dop i sjöar och vattendrag
Vid dopstället i Grytevad döptes några av hans vänner på sommaren 1857, samma sommar då den baptistiska väckelsen sköt fart runt om i Skåne och södra Småland. Dop ägde nu rum i sjöar och vid små vattendrag och Helge var en av dem som injicerade mycket av andligt liv och engagemang in i de nybildade grupperna som kallades församlingar.
Hängivenhet kan leda till förföljelser och motstånd av olika skäl. Helge var en enkel Herrens ”broder” och avskydde allt som verkade pråligt, påklistrat och skrytsamt. Titlar avskydde han, liksom strävan att med kläder och yttre attribut göra sig märkvärdig. Den enkla livsstilen och att han tackade nej till ersättning för sitt arbete i församlingarna gjorde också att man såg på honom med viss skepsis. Lärofrågor började segla upp efter hand som hans översättningsarbete fortskred. Helge började ge uttryck för andra tankar än de gängse i fråga om eviga straff och treenighetsläran. Baptistsamfundet hade bildats på 1850-talet och där var Helge medarbetare under en tid, men snart började man notera att Åkesson hade avvikande uppfattningar i många frågor.
Fick ultimatum
Samfundet var känsligt för att bli uppfattat som extremt, och det fanns helt enkelt inte rum för en sådan kontroversiell profil som Helge Åkesson och hans församling. Den lilla Broby-församlingen fick ett ultimatum. Endera gjorde man sig av med Åkesson och hölls sig till samfundets officiella lära, eller också blev man utesluten. Det var ett enkelt val för Helges vänner. Man uteslöts och följde honom in i bildandet av ett nytt samfund - Fribaptistsamfundet - som fram till 1980-talets senare del var ett fristående baptistiskt samfund i Sverige, byggt på Åkessons lära.
Kompromiss nödvändig
I Helsingborgstrakten blev Ramlösa Fribaptistförsamling den största och mest kända. När Fribaptistsamfundet förenades med Helgelseförbundet och senare Örebromissionen bildades Evangeliska Frikyrkan i Sverige och Helge Åkessons arv gick vidare in i en ny tid och på ett sätt som kanske varit svårt för honom att acceptera. Hans radikala hållning hade med stor sannolikhet gjort honom ganska tveksam till de kompromisser som alltid är en nödvändighet när samarbete med andra kyrkor är på gång."
Bilden: Dopstenen i Perslund. Foto: Samuel Svensson.
