FILM Jag var nyligen på Sverigepremiär av ”Watching the Moon at night”. En film om terrorism och antisemitism. SVT är medfinansiär men om svenska tittare får se filmen är tveksamt. Till skillnad från publiken i Polen, Israel, Frankrike och USA. Som inpå skinnet upplevt konsekvensen av den ödesdigra kopplingen.
Joanna Helander och Bo Perssons film ”Watching the moon at night”, är en film om terrorism och det tydliga bandet till antisemitism. Medfinansiärer är Film i Väst och Sveriges Television SVT, med stöd från Svenska Filminstitutet.
Såväl inspelningar som vägen till olika filmsläpp har tagit tid. Det för många kontroversiella innehållet om kopplingen mellan terrorism och antisemitism (judehat)tycks viktigt i sammanhanget och har uppenbarligen försenat premiärvisningen såväl i Sverige som i t.ex. Frankrike.
Strax innan den skulle visas för den franska publiken i fjol inträffade terrordåden i Paris och visningen sköts upp. Risken att ”strö salt i såren” verkade för uppenbar.
I filmen möter vi ögonvittnen på olika håll i världen som har det gemensamt att de personligen upplevt vad det är som driver terroristerna till att genomföra sina dåd.
En kvinna i Algeriet berättar om hur hon såg sin bror och syster avrättas och skändas men själv lyckades fly. Andra berättar om vad de upplevt i Spanien, Israel, USA, Frankrike, Danmark osv. Filmens röda tråd är att terrorn drivs av förakt för människoliv, av dödskult, martyrskap och andra idéer som motsätter sig demokratin som vi känner och vill ha den.
Öppna samhällets fiender
Efter filmen debatterade Annika Borg, präst i Svenska kyrkan och författare, filmaren Marianne Ahrne, Ulf Öfverberg, ordförande för Samfundet Sverige-Israel, samt filmens regissör Bo Persson, innehållet under rubriken ”Det öppna samhället och dess fiender”.
Debattörerna pekade alla på kontinuiteten i det antisemitiska budskapet och kallade filmen ”En hemsk film”. Den antisemitiska berättelsen om hur judar kidnappar kristna barn för att använd deras blod till sitt osyrade Matzah-bröd vid högtiden Pesach förs t.ex. ständigt vidare. En annan antijudisk skröna som används sedan 1200-talet, och som för inte så länge sedan fick ett ”uppsving” igen via Aftonbladet, är den om israeliska (läs judiska) soldater som skjuter palestinier och säljer deras organ på den illegala organmarknaden.
Antisemitism rumsren igen
Den kände svensk fd UD-tjänstemannen, FN-ambassadören mm - Pierre Schori (S) – och det faktum att han åkte och träffade Hamas-representanter och skrev i debattartiklar att Sverige måste börja samtala med dessa antisemiter, kom också upp i samtalet. Enligt Schori företräds den terrorstämplade organisationen av rätt hyggliga typer som det är dags att börja umgås med dem i internationella sammanhang. Hans partikollega Margot Wallström tycks ha lyssnat.
Att sedan islamistiska Hamas i sina stadgar talar om att staten Israel ska utplånas, tycks inte vara något bekymmer i sammanhanget. Inte heller är Schori bekymrad över avsaknaden av mänskliga rättigheter i Gaza, kvinnoförtrycket där eller jakten på homosexuella osv.
Draghjälp av kyrkan
Samtidigt som Schori skriver sina ”råd” åker Sveriges dåvarande ärkebiskop Anders Wejryd också till Gaza och Hamas-ledaren Ismael Haniyeh. En moralisk kollaps, enligt Ulf Öfverberg och övriga debattörer på Filminstitutets podium denna kväll. Med kontinuitet bakåt eftersom Svenska kyrkan har en diger historia av antisemitism med tex kyrkoledare som under Andra världskriget stödde nazismen. Och som i dag uppenbarligen stöder nazisternas arvtagare, den totalitära islamismens företrädare.
Dagens västeuropeiska vänsterrörelse har efterhand anammat den antisemitism som övervintrat från 1930-talet men i och med Förintelsen inte längre var rumsren. Därför ersatte de Juden med Israel och antisemitismen med antisionism.
I och med bildandet av den judiska staten Israel blommade den ”övervintrade” antisemitismen upp igen. Många ansåg dessutom att statens grund var världens dåliga samvete och det faktum att det som hänt judarna kom till allmänhetens kännedom!
Roten till särbehandlingen
I denna irritation finns också roten till den särbehandling och fixering vid just Israel, som representant för all världens ondska, som vi bevittnar idag. Inom Svenska kyrkan, bland vänsterns representanter och bland olika aktivister. Vänstern demonstrerar överallt mot rasism men inte mot antisemitism, som man anser inte finns. Det man säger sig stå emot är "antisionism" som i den judiska sfärens ögon bara är en omskrivning av gammaldags antisemitism.
Förnekandet av dagens antisemitism har i dagen svenska samhälle i bla vänsterkretsar gått så långt att man vid manifestationer till minne av Kristallnatten retuscherat bort judarnas roll. Senast i Umeå bjöds inte Umeå judiska förening in till demonstrationen. Enligt uppgift för att "det kunde bli farligt för judarna". Judarnas roll retuscheras alltså bort från den händelse som blev startskottet för Förintelsen!
Som motvikt till denna farliga rörelse som nu sprider sig i rask fart, är filmen ”Watching the moon at night” viktig. Ska medfinansiären SVT våga och vilja visa den? Eller ska man stå fast vid att man sedan inspelningen inleddes sagt upp kontraktet med Bo Persson och Joanna Helander? Oklart på vilka skäl.
Den 28 mars har filmen premiär I New York på The Center for Jewish History.
Mer om ”Watching the moon at night” här:
Marianne Rönnberg Galmor
