BJUVS FÖRSAMLING Anställda i Bjuvs församling undrar vart deras vädjan om hjälp att förbättra den psykosociala arbetsmiljön, adresserat Kyrkorådet, tagit vägen. Redaktionen har hittat brevet, som istället för att gå till rådet ”tagits om hand” i Beredningsutskottet.
Brevet i sig är medvetet lågmält skrivet då de vet att det inte överallt ses med blida ögon att man vänder sig ”utåt” på detta sätt. Men försiktigheten till trots så kom brevet inte till dem det var ämnat för utan ”fastnade” istället hos Beredningsutskottet (BEU) – den instans som förbereder ärenden åt Kyrkorådet. Där det sekretesstämplades innan en snäv krets beslutade om hur det skulle bemötas.
Kyrkoherde Patrik Neuhaus ingick förstås i denna krets liksom Kyrkorådets ordförande Kersti Jonasson (S) och Lennart Nilsson (Kyrklig samling). Vilka som i övrigt deltagit i ärendehanteringen är för tillfället höljt i dimma. De inblandade vill nämligen antingen inte prata med ”pressen” eller så är de förbjudna att göra det.
Konsulter inkallade
Klart är i alla fall att BEU helt och hållet överlåtit till kyrkoherden att hantera personalens vädjan istället för att respektera att brevet sänts till hela Kyrkorådet. Helt korrekt hanterat, enligt Neuhaus, som hänvisar till en bestämmelse från tidigare som enligt honom ger honom, och inte hela Kyrkorådet, rätten att hantera arbetsmiljöansvar. Problematiskt, enligt brevskrivarna.
Kyrkoherden har kommit fram till att konsultföretaget Antenn Consulting AB är de som kan ”bringa ordning i känslorna” hos de anställda. För det är enligt allt att döma hos personalen ”problemet” finns. Konsulternas uppdrag består enligt Neuhaus bla av att ”skapa grupputveckling och ge stöd till enskilda, såväl chefer och arbetstagare”. En åtgärd kyrkoherden säger är ”avsedd att främja samarbetsförmågan och den psykosociala arbetsmiljön.”
Moment 22?
Att personalen vände sig till Kyrkorådet irriterar dock kyrkoherde Neuhaus. I brev till samtlig personal, samt deras fackliga företrädare, uttrycker han sitt missnöje med att personalen inte skrivit till honom som chef, istället för till Kyrkorådet, samt att de anställda inte gett uttryck för sina tankar under ett möte i personalgruppen. Vidare kritiserar han brevets innehåll för att ”det inte konkretiserar vari risken består/de förhållanden som ger upphov till dålig arbetsmiljö och att det inte ger något förslag till åtgärd.”
Dyrt blir dyrare
Antenn Consulting AB ska, åtminstone inledningsvis, för en summa av 164.000 kronor nu återställa ordningen i Alegården. Bjuvs församling betalar hälften av kalaset och Kyrkans Trygghetsråd resten. Behövs det mer konsultande, uttrycker kyrkoherden förhoppningar om att BEU ska gå med på detta. Oavsett detta så blir den dyra omorganisation som nyligen avslutats, ännu dyrare.
Hela kyrkorådet har inte sett personalens brev men informerats om att Antenn ska dyka upp. De politiker vi talat med har tolkat informationen som att konsulterna skulle göra en personalenkät. Något som uppfattades som rimligt med tanke på den omfattande omorganisation som genomförts i Bjuvs församling de gångna två åren.
Omöjligt kommentera
- Jag har ingen kännedom om att personalen skrivit ett brev och bett oss om hjälp, säger Kenneth Bolinder (S), medlem i såväl Kyrkorådet som Kyrkofullmäktige och dessutom sammankallande i nybildade Råd- och Strategigruppen – också kallad Framtidsgruppen.
- Långt mindre har jag sett det. Så därför kan jag, som du förstår, inte heller kommentera det, tillägger han.
Kastar på luren
Vi kontaktar ordförande Kersti Jonasson (S) för att få veta mer om brevet och hanteringen av detsamma. Hon vill varken tillstå att brevet finns eller tala med media om det.
- Jag vet ingenting och jag talar inte med er om det här, säger hon, innan hon kastar på luren.
Vi försöker sedan med Lennart Nilsson (C). Även han en del av den yttersta makteliten i Bjuvs församling. Först agerar han som att han inte hört talas om personalens brev. Sedan tillstår han att han sett det. Han säger sig på en rak fråga från redaktionen inte veta vilka andra politiker som är medlemmar i BEU, där han själv alltså sitter, och så tillägger han:
- Jag vill inte prata mer med dig om det här nu. Det är som jag sagt till dig tidigare; Jag tycker inte om journalister.
Hinder för pressfriheten
Både Jonasson och Nilsson ger här uttryck för det som i det närmaste omöjliggör för både media och allmänhet att få insyn i vad som försiggår i Bjuvs församling. Flera politiker i såväl Kyrkoråd som Kyrkofullmäktige tycker, enligt uppgift från i sammanhanget säkra källor, att arbetet med alla medel måste döljas för medias insyn – vilket förstås också innebär att man ”mörkar” för medlemmarna i församlingen. Dessutom är de anställda av kyrkliga representanter i Bjuvs församling förbjudna att ha med media att göra.
Istället för riktiga svar från de ansvariga hittar vi till slut i alla fall en anteckning signerad Patrik Neuhaus som handlar om personalens nödrop:
- I sin behandling av skrivelsen från personalen hänvisar Beredningsutskottet till såväl rutinbeskrivningen gällande systematiskt arbetsmiljöarbete, som den nu beställda insatsen genom Antenn, och anser skrivelsen besvarad i och med dessa.
Prosten och biskopen
Eftersom högsta ledningen i Bjuvs församling vägrar tala med pressen går vi några steg högre i den kyrkliga hierarkin. Först vänder vi oss till Annika Linderfalk i Ekeby och därefter till Per-Arne Joelsson i Lunds stift. Annika Linderfalk är förutom kyrkoherde i Ekeby också prost i Luggude kontrakt, där Bjuvs församling ingår. Att vara prost innebär att hon är biskopens förlängda arm när det gäller att hålla reda på vad som händer i församlingarna. Fritt tolkat ett slags ”steg” mellan kyrkoherden och biskopen.
Både Annika Linderfalk och stiftet i Lund, bl.a. biskopens kaplan Per-Arne Joelsson, har under den tid omorganisationen i Bjuvs församling pågått fått åtskilliga brev och samtal med klagomål och rop på hjälp ifrån såväl enskilda församlingsmedlemmar som politiker och anställda i Bjuv och Billesholm.
När vi ringer och frågar vad som krävs för att de som ber om hjälp i Bjuvs församling också ska få det, har Annika Linderfalk och Per-Arne Joelsson likartade svar:
- Sedan skilsmässan mellan kyrka och stat är biskopen i princip maktlös i sådana här situationer, förklarar de. Församlingarna är självständiga och kyrkoherden dess ”VD”. Det är han eller hon som själv bestämmer över sin församling och det ska mycket till för att vi ska kunna ingripa.
Annika Linderfalk förtydligar:
- Makten att ta itu med problem i en församling ligger hos kyrkoherden och hos kyrkopolitikerna. Det är här viktigt att påminna om att varje enskild kyrkopolitiker har ett personligt ansvar att agera, när problem uppstår. Något jag inte är säker på att alla känner till.
Enligt Linderfalk går man i och med att man blir vald som kyrkopolitiker med på att ta detta ansvar. Som läget är nu har kyrkoherden med hjälp av endast ett par politiker funnit en annan lösning än den ”brevskrivarna” önskat när de skrev och skickade iväg sitt nödrop. Istället för främmande konsulter hade de t ex enligt egen utsago gärna sett att deras företagshälsovård fick ta hand om situationen. Människor de känner sig trygga med.
Summa summarum
De flesta ansvariga politiker i Kyrkorådet är antingen ovetande om att de anställda anser att deras psykosociala arbetsmiljö gör dem sjuka – eller så har de valt att ”mörka” och se till att media inte får höra talas om det.
”Mörkningsstrategin” verkar för närvarande ha lyckats. Trots att arbetsplatsen är kyrkan, medmänsklighetens högborg, så ignorerar de ansvariga för kyrkofrågor i Bjuvs församling att det finns ett mellanmänskligt problem som behöver få en lösning.
Så länge alla ansvariga förnekar att ett problem faktiskt finns så kan helt enkelt ingen utomstående ingripa eller hjälpa.
Vad återstår då? Att tiga och jobba? Eller sluta?
Marianne Rönnberg Galmor
