NÄRINGSLIV Efter ett års tystnad kring Findus planer på en 10-15 meter hög växthusindustri intill kultområdet Selleberga Trädgårdsstad, har de boende nu av kommunen fått några få dagar på sig att reagera. För snålt, tycker sakägarna.
Det handlar om den mark som sträcker sig från Findus på Billesholmsvägen, tvärs över stycket till Norra Vramsvägen, och därifrån vidare in mot Ladan, Kastanjegården mm. Och det handlar om att Findus vill sälja mark till bl.a. holländska tomatodlare, som vill slå sig ner i Sverige för att kringgå arbetsmarknadslagarna på hemmaplan vad gäller anställningsformen för dem som ska arbeta med tomaterna.
Bjuvs kommun gillade tanken på Findus expansionsplaner och hade förmodligen, om de själv fått bestämma, ändrat de gamla planer som finns för marken i Selleberga. Men så var det det där med de boende. De sk sakägarna. De gillade inte alls tanken på att plötsligt bo några få meter från en gigantisk växthusindustri. De som köpt och byggt här just för den unika miljöns skull.
Bjuvs finaste villaområde
Området, som även kallas Findushusen” lät Findus själv i början av 1900-talet en av Sveriges mest kända arkitekter – Arthur von Schmalensee - uppföra åt sina tjänstemän. Drygt 40 villor i varierande storlek ingår i klustret. Miljön är mycket speciell och det är ingen överdrift att säga att ”Findushusen” är Bjuvs finaste och mest välbevarade villaområde. En rena idyll.
På andra orter där arkitekten Arthur von Schmalensee ritat hus etc, är hans verk K-märkta, för att bevaras för eftervärlden. Men i Bjuvs kommun har man gjort tvärtom. Hos de som bestämt från 1940-talet och fram tills idag har husen i Selleberga inget kulturellt värde. Idag är det norra Bjuv som krutet läggs på medan den södra delen alltmer industrialiseras och förfaller.
Upprörda känslor
De boendes upprördhet ledde till att Sellebergagruppen bildades. Gruppen anlitade en advokat för att professionellt kunna bemöta kommunens och Findus planer och utredningar. Och hade det inte varit för Sellebergagruppen och dess starka engagemang, som samlar ett 50-tal sk sakägare, så hade industriparken nog redan varit ett faktum. För kommunen ignorerade från början det som såväl advokaten som en rad olika myndigheter som fick ärendet på remiss, pekade på. Alltså att här exempelvis behövdes en miljökonsekvensbeskrivning. Bland annat för att det vid Vege å och i Sellebergaskogen, häckar och lever skyddsbehövande, rödlistade arter som Kungsfiskaren, Gladan och en och annan salamander mm. Dessutom kan det i närheten av Kastanjegården, platsen där Bjuv en gång ”föddes”, finnas arkeologiska värden i marken.
Länsmuseet i Lund tryckte på att kommunen nu till slut måste skydda och bevara ”Findushusen” och Länsstyrelsen pekade på att Norra Vramsvägen inte håller för den planerade tunga lastbilstrafiken.
Findus backade ett steg
Sedan de boende visat att de inte gillade planerna backade Findus från sitt önskemål att bygga på den del av 17:1 som ligger mellan Norra Vramsvägen och Findusladan och lät istället göra en geoteknisk undersökning av marken mellan Norra Vramsvägen och Billesholmsvägen. Det finns en del gruvgångar där samt en gasledning, vilket varit känt länge.
Resultatet blev ett beslut om att bygga på delen längst bort från Findushusen. Även om "längst bort" inte innebär många meter.
Återstod då bara för kommunen att rita om kartan så att planerad byggnation överensstämmer med Översiktsplan mm.
Plötsligt mycket bråttom
Det arbetet har tagit kommunen ett år att utföra. Men nu är det tydligen bråttom. Det framgår av att opponenterna i och kring Sellebergagruppen bara fått en månad på sig att inkomma med synpunkter. En svarstid som dock efter protester från de boende förlängts med 20 dagar så att deadline nu är den 31 mars istället för den 11:e.
- Det är alldeles för kort tid, säger Peter Gyllenberg i Sellebergagruppen. Kommunen har tagit ett helt år på sig och så får vi bara en dryg månad. Det nöjer vi oss inte med! Vi begär tre månader.
- Vi representerar ett 50-tal sakägare och att granska de här dokumenten är för oss amatörer inte gjort i en handvändning. Vi måste därför än en gång anlita den advokat som bistod oss i första vändan. Den här granskningen är tidskrävande. Även för oss.
Findus planer kvarstår
På en direkt fråga till Findus VD Henrik Hjalmarsson om huruvida växthusbygget och utvecklingen av Food Valley fortfarande – efter ägarbytet – är aktuellt, får vi följande svar:
- Ja, vi är fortfarande aktiva i arbetet med att undersöka möjligheterna att etablera Sveriges klimatsmartaste växthus i anslutning till vår produktionsanläggning i Bjuv.
Och på frågan om Findus över huvud taget diskuterat att lägga växthusindustrin längs 110:an säger Hjalmarsson:
- Vi undersöker i dagsläget möjligheten att placera växthusen i anslutning till våra befintliga kontorsbyggnader vid Billesholmsvägen, det vill säga mellan Billesholmsvägen och Norra Vramsvägen och inte norr/nordväst om Norra Vramsvägen.
Varför ”bråka”?
Varför ”bråkar” då de boende i Selleberga? Är det inte bra att det byggs mer industri i Bjuv? Det har ju sagts att bygget kommer att ge nya jobb. Även om det finns starka skäl att tro att de jobben går till säsongsanställda studenter. Tre månader i taget. Som vid liknande anläggningar lite sydligare i Skåne.
Och när det ska byggas är det ju alltid några grannar som protesterar. Vad är så speciellt med detta, undrar säkert vän av ordning.
Svaret är tudelat. Selleberga borde enligt Sellebergagruppen ha varit K-märkt på den tiden det fanns ett sådant begrepp. Men Bjuvs kommun har aldrig visat intresse för att ta vara på det rika arkitektoniska arv som finns i just Bjuv. Och som förutom von Schmalensee även omfattar en gigant som Utzon samt Cronsiöö, Höganäsbolagets ”egen” arkitekt.
Ekonomisk återvändsgränd
Dessutom har mäklare runt om i trakten gjort bedömningen att husens värde – om industriparken uppförs på tänkt plats – direkt sjunker med upp till hälften. Vilket förstås omöjliggör en försäljning annat än till storförlust. Vilket i sin tur gör att den som inte besitter ett större kapital utöver sin Sellebergafastighet, har fångats i en ekonomisk rävsax hen inte kan ta sig ur.
Varför placeras inte nybyggd industri på mark längs 110:an istället, frågar man sig på tex Norra Vramsvägen och Sellebergavägen. Ett resonemang som även hörts på den tiden Stefan Svalö var kommunstyrelseordförande men som under nuvarande kommunledning verkar vara stendött.
Den redan tungt belastade Norra Vramsvägen håller inte för mer lastbilstrafik än den redan utsätts för. Länsstyrelsen säger därför från start nej till in- och utfart på den sidan och godkänner bara Billesholmsvägen för detta ändamål.
Alternativ placering
- Men längs 110:an vore det ju perfekt att bygga, säger Peter Gyllenberg. Där finns redan Findus med det nya fryslagret. Liksom räkodlingsdammarna. Med in- och utfart direkt till den väg som leder både till E 4an, E6an och andra stora trafikleder.
- Uppför man växthusen längs 110:an i riktning Billesholm så får vi dessutom den sammankoppling av Bjuv och Billesholm som det ibland i samhällspolitiska sammanhang talas om och som skulle göra kommunen gott, avslutar Peter Gyllenberg.
Marianne Rönnberg Galmor
