JUBILAR Idag den 8 juni fyller Elin Sigebo i Ekeby 100 år. Firandet sker i den nära familjekretsen men vi på Bjuvsweek vill ändå bidra och publicerar därför artikeln vi skrev med anledning av Elins fantastiska miljongåva till sitt älskade Ekeby.
KULTURARV Hela Ekeby verkade vara på fötter när Elin Sigebos miljongåva till banken – i form av en kraftfull staty till minnet av arbetet och arbetarna på Skrombergaverken – nyligen invigdes.
Ekebybon Elin Sigebo ville via en donation på en miljon kronor befästa minnet av Ekebys stolta industrihistoria – byns kulturarv. Frågan diskuterades en tid utan att något konkret beslutades. Men så lyckades Elin Sigebo och hennes dotter Carina Sigebo Roswall med hjälp av andra Ekebybor hitta skulptören Jonas Högström från Lerberget. Som efter ingående och engagerade samtal med Elin och Carina kom fram till en modell som på ett fint och inkännande sätt speglar det hårda arbetet på Skrombergaverken under 120 år. Och samtidigt på ett finkänsligt och lika inkännande sätt gestaltar människorna som arbetade i produktionen.
Statyn kan beskådas när som helst i Rosengården utanför Ekeby Sparbank. Det är också Ekeby Sparbank som via ett gåvobrev från Elin Sigebo äger statyn.
Invigningen firades högtidligt med att Skromberga blåsorkester spelade medan allmänheten bjöds på ”bubbel”. Dagen till ära sken också solen från en blå himmel och både Elin Sigebo och dottern Carina talade liksom bankens chef Marianne Thörning.
Carina Sigebo Roswall beskrev i sitt tal detaljer ur tillverkningshistorian som är värda att upprepa:
TACK till konstnär och skulptör Jonas Högström! Din skulptur i brons och skånsk granit överträffar våra visioner om ett ”Minne av Skrombergaverken”!
Du har fångat drygt 120 års industrihistoria, Skrombergaverkens glansdagar, i ett NÖTSKAL. Vilken ovanligt spännande skulptur, som Du gjort på ett lekfullt, unikt och nyskapande vis. Du omfamnar en mångfasetterad historia, Du tar oss med på en hisnande innehållsrik resa som berör många områden, flera världsdelar och en lång tidsperiod, - och under resans gång möts man av både hårt arbete & genialt arbete.
Din Skulptur berättar tex om SKORSTENARNA, en gång 11 stycken, som byggdes extra höga för att det giftiga skulle falla ner så långt bort som möjligt och då vara ”som bortblåst”. Något som Skromberga var rätt ensamma om var också att tillverka klinker till industriskorstenar i samtliga skandinaviska länder och ute i Europa.
Produktionen av SALTGLASERADE RÖR var jättestor. Liksom de berömda TROTTOARSTENARNA, som man än idag kan se över halva jorden. Redan vid sekelskiftet 1800/1900 hade Skrombergaverken stor export, bla till Riga, Berlin, Helsingfors och Sankt Petersburg. Omkring 1000 personer var anställda vid den tiden. På 1950-talet uppgick de anställda till dubbelt så många.
Skulpturen påminner oss om GUBBARNA, de som alltid cyklade i stora klungor till och från sina jobb nere i gruvan. På bestämda tider ”pev” det, och det rättade vi i byn vår dag efter. Schakt Konsul, linbanan och askebunkarna synliggör Du, liksom vagnarna som gick in till fabriken med lera och till askebunkarna med aska. Och tänk bara på det syrafasta teglet som gjordes av lerorna som bröts i gruvan, och produkterna som sen sökte sig långt bort till fjärran länder, Kina, Japan, Sydamerika.
Du berättar om KLINKER, gjorda av stengodslera och brända 1 gång i 1200 grader, det blev en tät och tålig produkt. Då tänker vi kanske på bensinmackar men sen på alla tunnelbanestationer som är klädda med plattor i olika färger och utföranden: T-centralen, Gamla Stan, Medborgarplatsen, Vårberg, Teleplan, Alvik, Karlaplan osv. Men vi minns även ännu mer udda plattor, tex de till skvalprännorna till kungen av Marockos simbassäng. Eller de säregna 3D-klinkerna till Elefanthuset på Skansen, som djuren kunde gnugga sitt grova skinn mot.
Härifrån Skromberga levererade vi regelbundet enorma volymer av klinker till Storbritannien, med bra betalningar. En enskild stororder gick dock till ett jättehotell i Leningrad 1977, den gången levererades 9000 kvadratmeter plattor. Mellan 1979-1981 gick var 5:te Skrombergaplatta till Irak. Bla universitetet i Bagdad är byggt av oglaserade och glaserade Skrombergaklinker, liksom flera gallerior i den staden.
Med en av Dina bronsreliefer tar Du oss till OPERAHUSET i Sydney, fortfarande en av världens förnämsta byggnader. Arkitekt Jörn Utzons världsmonument, en symbol för en hel kontinent och världens mest fotograferade byggnad. Där visar Du så fint och lättsamt hur operahuset liknar de segel som finns på båtar. Men taket väger faktiskt totalt 161.000 ton och det är täckt med 1 million 56.000 specialtillverkade klinkers härifrån Skromberga.
En äkta Sydneyplatta har en slät yta med grova korn och den fick därför skäras med tråd, den mäter alltid 120x120 mm och plattorna tillverkades i två olika vita nyanser. Det tog åratal att experimentera fram de rätta vita glasyrerna. Arkitekt Jörn Utzon önskade nämligen att de båda vita nyanserna skulle vara ”som skillnaden mellan nysnö och glittrande tidigare fallen snö”. Resultatet blev perfekt.
Så gillar jag särskilt att Du lyfter fram MÄNNISKORNA, kvinna som man, hög som låg! Var och en utgjorde en viktig nödvändig pusselbit på Skrombergaverken. Här behövdes alla, alla var viktiga personer. I skulpturen ser man ett par gruvarbetare som hackar och borrar för fullt i en gruvgång, en arbetare monterar grenrör inför tre intresserade ingenjörer, en annan kollar rör och sorterar bort de med skavanker, någon för in en fullastad vagn med klinker i en av de fina ”värmesäkra” tunnelugnarna, tre go´a rundhylta tanter sätter plattor på en pall för bränning. Själv skrattar jag varje gång när jag går runt norra fabriksknuten och ser de två personerna som skubbar från jobbet och istället skvallrar om ditt och datt medan de röker. Vilket okynne! Hur vågade de uppföra sig så på arbetstid?
Tack Jonas Högström! Med ditt konstverk gör du en fantastisk beskrivning i tid och rum av Skrombergaverken. Du har fått med stort som smått, precis allt det vi önskade oss och talade oss varma för tillsammans med dig vid våra kaffeträffar hos Skromberga Akademi.
ELIN SIGEBO en imponerande handlingskraftig kvinna i Ekeby
Elin Sigebo föddes 1923, gifte sig och fick två barn. Familjen bodde – och Elin bor fortfarande – i Ekeby. 1946 tog hon Lärarexamen på Ateneum i Stockholm med en vidareutbildning på Malmö högskola 1979. Hon vistades sedan i ett halvår i England innan hon tillträdde som lärare i Ekeby under 8 år. Under 40 år var hon därefter lärare på gymnasiet i Landskrona – på den tiden då Ekeby tillhörde det upptagningsområdet för gymnasium.
Lokalt var Elin Sigebo engagerad bla som ledamot av Kommunfullmäktige i 25 år, först i Ekeby kommun och efter sammanslagningen i Bjuvs kommun. Hennes intresse var bla att skriva motioner för att Ekeby skulle utvecklas och förbättras. Det ledde med mycket, mycket annat till den konstnärliga utsmyckningen i form av fontänen utanför nuvarande Vårdcentralen.
I Socialnämnden var hon Vice ordförande vilket bla ledde till att Ulla Viottis skulptur vid Solhemmet kom till stånd.
Övriga engagemang som Elin Sigebo ägnade tid åt var som ledamot i Skolstyrelsen och Handikappstyrelsen samt huvudman i Ekeby Sparbank och nämndeman.
Utanför Ekeby var hon Landstingsledamot med uppdrag i styrelsen i Försäkringskassan, ledamot i Malmöhus Läns Hembygdsförening och i Direktionen för Landskrona lasarett.
Under 25 år satt hon även i Kyrkofullmäktige, Kyrkorådet och sist men inte minst som ordförande i Valnämnden och så var hon revisor i Lekmannakåren.
Ytterligare engagemang Elin Sigebo innehaft är:
Vice ordförande i Ekeby Byggbolag, bla inreddes Solhemmet då.
Startade Ekeby lokalförening av Föreningen Norden och satt i styrelsen under många år.
Revisor 25 år i Majblommekommitteen.
Vice ordförande i Ekeby Anhörigförening under många år.
Ordförande i Ekeby Sockengille.
Bildade Föreningen Fyrklövern (en SPF-förening) och var där först sekreterare, sedan vice ordförande och satt med i Pensionärsrådet.
Satt med i Styrelsen i Länsförsäkringar.
Skrev dagbok dagligen under 25 år till Skånes Arkivförbund utifrån projektet ”Skriv Kvinna, Skriv!” med vardagsglimtar från livet i Ekeby.
Har hållit kulturföredrag inte bara i Ekeby utan runtom i Sverige, från Smygehuk upp till Bollnäs, närmare 600 föredrag.
Är fortfarande medlem i en Bokcirkel i Ekeby, i Församlingskåren samt i Synskadades Förening.
Har en välbesökt permanent textilutställning hos Skromberga Akademi, med släktärvda textilier från 1800-talets början och fram till ca 1950.
Har medverkat i tre böcker - En kvinnas byrålåda, Välkommen att smaka samt Nybakat.
Och som kronan på verket på allt detta samhällsengagemang bekostar och skänker hon alltså nu också ett monument över byns arbetarhistoria. Gå och se den! Utanför banken.
Marianne Rönnberg Galmor
