De boende i Olstorp ville ställa "politikerna" till svars men tycktes inte känna igen vare sig Anders Månsson, Kommunstyrelsens nye ordförande, eller de övriga närvarande politikerna.
OLSTORP Kvällens infomöte om ensamkommande flyktingbarn på Rosentorp fr.o.m. måndag höll på att upplösas innan det kommit igång. Boende kände sig ”överkörda” och krävde förklaringar snarare än information.
Inför mötet som ägde rum på Rosentorp i Olstorp i södra Bjuv hade drygt 40 personer anmält att de tänkte komma. I själva verket kom dubbelt så många.
De kommuntjänstemän som handlagt frågan om var de ensamkommande flyktingbarnen ska bo, fanns på plats, liksom de som ska arbeta praktiskt på Rosentorp.
Kommunchef Christer Pålsson inledde med att understryka att detta var just ett informationsmöte sammankallat av tjänstemän – inte ett politiskt möte. Men knappt hade han börjat förrän han avbröts av en grupp boende som inte ville höra honom prata utan istället ville få tid att ställa egna frågor.
Höga tongångar
Ilskan var riktid mot ”politikerna” som man anser ”kört över oss” och ”smugit fram detta utan att fråga vad vi tycker”.
Med gemensamma krafter lyckades alla parter dock återgå till ordningen och även om den något heta stämningen inte helt lämnade rummet så lugnade den ner sig några grader.
Snabba ryck
Tjänstemännen förklarade att man först för en knapp månad sedan bestämt att det är just på Rosentorp barnen ska bo. Och att man därför inte hunnit med att informera på det sätt som kunde vara önskvärt. Bättring utlovade också.
Ett antal andra fastigheter har inspekterats i sökandet efter ett lämpligt boende men endast Rosentorp uppfyller de krav som finns på mottagandet, fortsatte kommunchefen berättelsen. Också ekonomiskt – vilket lett till att kommunen köpt Rosentorp.
Lika inför lagen
Bjuvs kommun tecknade avtal om mottagande av ensamkommande flyktingbarn i december 2013. Det faktum att alla svenska kommuner sedan den 1 januari 2014 enligt lag är tvungna att ta emot ensamkommande flyktingbarn var okänt för en del i publiken som undrade hur många som skulle komma och oroade sig för att barnens närvaro i trakten skulle leda till att deras hus skulle tappa i värde.
Tjänstemän och andra Olstorpsbor kontrade med att det ju faktiskt handlar om barn med hjälpbehov.
”Vi deras föräldrar”
- Vi är enligt lag dessa barns ställföreträdande föräldrar eftersom de inte har några här, sa Carina Leffler, förvaltningschef på Barn- och Utbildningsenheten i Bjuvs kommun, och en av de främsta ansvariga på tjänstemannasidan.
När en kvinna undrade om hon kunde arbeta frivilligt med att t.ex. hjälpa barnen läsa läxor spred sig positiv energi över församlingen.
”Barn är barn”
Politiker från de flesta partierna i Bjuv fanns på plats på åhörarbänk men blandade sig väldigt lite i diskussionen. Uppenbarligen kändes de inte igen av de boende.
Marie Hammar från Centerpartiet, som själv bor i Olstorp, tog dock till orda när frågan om huruvida dessa barn vet skillnad på rätt och fel. Hammar påminde om att det är barn som kommer och att barn är just barn.
- Om jag ser att de försöker palla mina äpplen går jag och pratar med dem, sa hon. Säger åt dem att om de ber om lov ska de få ta äpplena.
- Jag behandlar dem helt enkelt på samma sätt som vilka barn som helst. Varför skulle jag göra något annat?
Moderatpolitikern Bertil Olsson försökte också gjuta olja på vågorna med berättelsen om att hans dotter, som arbetar på ett mottagande i Båstad, sagt att man aldrig haft några som helst problem på orten med de ensamkommande barnen.
Bemannat dygnet runt
Förutom en platschef kommer ytterligare 10 personal samt ett antal tolkar att arbeta här. Hemmet kommer att vara bemannat dygnet runt alla dagar i veckan.
Platskvoten på hemmet är fyra barn. Efter en tid söker varje individ permanent uppehållstillstånd i (PUT) och när det beviljas ingår man inte längre i kvoten ensamkommande flyktingbarn. Vilket innebär att en av de fyra avtalade platserna blir ledig och då flyttar ett nytt barn in.
Personal och tjänstemän avslutade mötet med att dela ut kontaktuppgifter och försäkra de boende att de alltid är välkomna att höra av sig om de har synpunkter eller fler frågor.
Samtalen fortsatte på gator och i trädgårdar. En granne summerade:
- Nu vet vi vart vi ska vända oss så vi ska inte ta ut ilskan på barnen.
”Samma färg på blodet”
Hassan Hassan har kommit till mötet för att lyssna. Han kom själv för några år sedan till Sverige som ensamkommande flyktingbarn från Irak. Idag bor och arbetar han i Åstorp.
- När jag hörde vad vissa sa här ikväll så ville jag resa mig upp och säga att de inte vet vad de pratar om, sa Hassan Hassan efter mötet.
Hassan Hassan talar mycket bra svenska, arbetar och betalar skatt och är till och med idag själv God man för svenskar som behöver stöd i tillvaron.
"Kan uppföra oss"
- Jag blir ledsen när folk tror att vi skulle vara farliga eller inte veta hur man uppför sig bara för att vi kommer från ett annat land, säger han.
Daniel Johansson, platschef på Rosentorp, sa att barnen som kommer har fullt upp med att försöka bygga upp sina liv och en trygghet. De pluggar och jobbar för att allt ska bli bra igen.
Hassan Hassan säger att precis så är det.
- Att bara tro att barnen kommer hit för att förstöra är orättvist. Vi är alla människor och bara för att vi är mörka är vi inte annorlunda eller sämre än andra.
- Vi har faktiskt samma färg på blodet - vi och ni, avslutar han.
Hassan Hassan är svensk medborgare sedan tre år. Lyssna på honom här.
{source}<iframe width="420" height="315" src="//www.youtube.com/embed/MMciAZ8m5zY" frameborder="0" allowfullscreen></iframe><{/source}
Text, foto och film: Marianne Rönnberg Galmor
