TEATER Söndag kl 16 är absolut sista chansen att se årets uppsättning Friskt Vågat med Bergateatern i Billesholms Folkets Park. Väderutsikterna verkar hyggliga så det är som bäddat för ett par timmars glada skratt.
 |
 |
 |
 |
För Billesholms Folkets Park har en särskild plats i mångas hjärtan. Inte av enbart logiska skäl utan också av nostalgiska. Föräldrarna berättar om när de var unga och gick i Parken. Själv har man också gått här ut och in. Först som jag på bilutställningar med föräldrarna kanske. Senare som tonåring för att se den tidens stjärnor och kändisar och så förstås för att dansa. Och numera går man på olika evenemang i Parken – helt enkelt för att den ska fortsätta leva.
Det vore kanske att gå för långt att säga att många i kommunen ser det som sin plikt att gå hit och se en teaterföreställning men faktum är att en grupp människor återkommer troget sommar efter sommar. Som ett slags stöd till den lokala kulturen, törs jag påstå. Eller som en dam ganska upprört och frågande sa till mig igår fredag som på svar på min fråga om hon tyckte föreställningen var bra:
- Man får väl stödja den kultur som finns på orten där man bor!
Underförstått: I den kulturen ingår bl.a. Bergateatern.
Regn inget hinder
En halvtimma innan fredagens föreställning drog igång kom regnet. Men det visade sig bara vara en övergående skur och sedan var det uppehåll ända tills fem minuter före slutet. Regn som den härdade publiken inte brydde sig om. Vant hjälpte man varandra i regncaperna som man varit förutseende att ta med. Allt medan pjäsen fortskred mot sitt slut.
Handlingen?
Handingen utspelar sig på ett hälsohem som drivs av ett gift par och hustruns mor. För pengar de förvärvat på ett diskutabelt sätt. Som vanligt är det är Bergateatern så är det en förväxlingskomedi med ett virrvarr av gifta par, före detta makar och makor, poliser, levande och döda som spelas upp. I år extrakryddad med en kamel på poolens botten, en ständigt vrålhungrig och godissugen gubbe, en man som dött men som nu är högst levande, en kock som inte finns och ett riktigt rivigt brunnsvatten.
Hur allt detta hänger ihop? Snälla, be mig inte förklara för det kan jag inte! Men storyn har sina poänger. Det tycker uppenbarligen inte bara jag. När förväxlingarna står som spön i backen i andra akten så skrattar och jublar folk till både höger och vänster. I publiken alltså. Och faktiskt också på scen, där någon av aktriserna tappar konceptet några sekunder och bara måste garva, hon med.
Fikapaus förstås
I fikapausen pratar jag med folk i publiken och föreställningen. Det har ju de senaste dagarna pratats på sociala medier om kvaliteten på föreställningen. Men ingen jag frågar verkar tycka att något är fel. De tycker pjäsen är rolig och ungefär som de väntat sig.
Totalt är de ett hundratal som kommit denna kväll. En del är från Bjuv, Billesholm och Ekeby. Andra från Åstorp, Kågeröd och Helsingborg. Jag träffar även tillfälliga återvändare, dvs personer som vuxit upp i byarna här och som för en kväll kommit ”hem” , för att se Bergateatern i Parken.
När fikat är över och det ringer in till akt II hittar alla snabbt sina platser och där uppe på scenen rätas de flesta frågetecknen ut och pjäsen får ett någorlunda lyckligt slut. Och när ensemblen tar varandra i hand och sjunger slutklämmen möts de av varma och nöjda applåder.
Idag söndag 19 juli spelas den allra sista föreställningen av årets pjäs i Parken i Billesholm. Vädret ser ut att hålla för en Grand Finale!
Bilder från fredagens föreställning:
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Marianne Rönnberg Galmor
