BILFEST På lördagen var det fest för alla dem som gillar gamla bilar. Allt från gamla, unika klassiker till vrålande raggaråk. Festen hölls på Tornévallen i Gunnarstorp och har namnet Bjuvsburnouten.
Men precis som de luttrade arrangörerna av Bjuvsburnouten, grabbarna från fotbollsklubben Bjuvstorps FF, hade sagt, så klarnar det alltid upp tills det är dags för däckbränningen.
Strax före kl 14, då detta moment på totalt cirka 1 timme går av stapeln, var det uppehåll hela tiden. Åskådare och anhöriga till de 12 tävlande stod bakom stängsel och barriärer och såg först 6 europeiska bilar försöka bränna sina däck maximalt och samtidigt ge publiken en show. Sedan följde 6 amerikanare.
Ingen tvekan om att de gamla amerikanska raggaråken passar bättre in som rekvisita i showen. Med sina inte alltid så välskötta, gungande åk. Två av europeerna jobbade verkligen systematiskt och brände lugnt och metodiskt i ett par minuter vardera. Det rök utav attan. Men någon show förutom att publiken brast ut i applåder emellanåt - gavs dock inte.
Plattan i år inkörd
Ett par av de tävlande fick aldrig igång sin bränning dessvärre. En motor bröt ihop men endast en av de 12 bilarna kasade i sidled innan försöket att bränna, gavs upp och chauffören med kompis leende men så klart snopna, fick lämna plattan.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
|
 |
 |
 |
Plattan förresten. Förra året var den så hal att det var mer regel än undantag för de tävlande att bilarna gled i sidled och försöket fick avslutas med diskvalificering. Plattan var nygjuten och inte tillräckligt "inarbetad" med det bränningen avger. Men i år hade asfalt och gummi lagt en hinna över den för året förlängda plattan. Och några "avåkningar" blev det alltså inte. Sånär som på den ovannämnda.
Publiken i år såg ut att vara något mindre än i fjol. Säkert drog Vallåkraträffen samma dag många som annars skulle utgöra den givna publiken i Gunnarstorp. Till den hage som iordninggjorts för parkering kom cirka 200 bilar. Färre än förra året.
Familjefesten
Mellan de utställda bilarna på B-planen var det dock trivsamt. Campingborden och stolarna, fikat, dricka alla kategorier, högtalarsystemen, 50-talsmusiken........ folk satt och softade och pratade med kompisar. Ungar och husdjur vimlade omkring de vuxna. Det här är för många en jättestor familjefest. Där familjen består av likasinnade. Här i Nordvästra Skåne där bilintresset är mycket stort. Men också på andra håll i landet.
Männen kom i sina cowboyliknande utstryrslar, hattar, västar, boots. Satt och snackade allvar, såg det mest ut som. Kvinnorna lyste upp tillställningen. I de här sammanhangen klär många upp sig i 50-talsklänningar och då är mönstertemat framför allt prickar. Håret är uppsatt i någon touperad variant och här och där pryds härligheten med en eller annan stor, konstgjord blomma.
Såg kvinnorna
I år såg jag kvinnorna. Familjerna. Barnen. Familjefesten. Visst såg jag allt det där med mer eller mindre fina bilar och tillhörande machomän. Men av någon anledning var det kvinnorna som fångade mitt intresse. Förmodligen för att det där som här för det mesta är de som gör skillnaden.
Arrangörerna för Bjuvsburnouten berättar att det kommit folk denna lördag för att ställa ut, ända från Boden. Närmare Adam Eriksson med nummer 394. Som kört hela 1 470 kilometer! Och därmed knep placeringen Long distance.
Startfältet
Sammanlagt 12 bilar tävlade i Burnouten. Hälften ameirkaner och hälften europeer. Så här såg startfältet ut:
Vinnarna
Best in show - nr 185 - Chevrolet 1955 Pace car
Burnout klass övrig
1 Jonathan Edman - Volvo 945
2 Rasmus Hagberg - Mercedes 420 v8
3 David Lassen - Opel Manta
Burnout amerikanare
1 Morgan Johansson - Dodge van
2 Anton Nilsson - Buick Electra 1966
3 Krille Brännström - Mustang 1971
Trots att regnet avtog och solen tittade fram under hela Bjuvsburnouten så kom det i år inte riktigt lika många som förra året. Sammanräkningen av antalet betalande i år är inte klar men vi återkommer med den så snart vi fått siffrorna.
MRG
