Pang! så är vi än en gång framflyttade ett steg i vår egen historieskrivning. Alla vi som kan uttrycka oss sitter nu vid tangenterna och låter känslor och intryck styra flödet.
Jag svarar:
- Vår fria värld imploderar. Eller för att använda ett för just mig begripligt mått: Nu får hela väst det Israel levt med i decennier.
Syftet med terrorn är så klart att skrämma och splittra vårt samhälle. Få oss att också bli extrema.
Enda möjliga räddningen för oss blir att införa säkerhetskoll i alla lägen. Just det; Hårdna och bli misstänksamma mot allt och alla.
- Separatismen kommer som ett brev på posten.
Min värld som jag vill ha den, är borta.
När jag bläddrar bakåt i Facebook-flödet ser jag Alf Svenssons inlägg i vår svenska flyktingdebatt. Jag ser sändning efter program på temat att det på något sätt skulle vara kränkande för alla som nu deltar i den folkvandring som äger rum över hela väst, och där Sverige i många fall är slutmålet, och jag känner att det steget har vi nu passerat. Vi står längre fram på kanten till den avgrundsdjupa ravinen nu. Nu gäller det att göra kloka överväganden. Ska jag hoppa? Ska jag inte hoppa?
Själv tillhör jag ju generationerna som levt gott – med pass- och ID-kontroller. För mig är kontroller enligt den modellen vare sig konstiga eller skrämmande. Klart vi alla måste ha koll på vilka vi släpper in. VAR kan jag resa in utan att motsvarande instanser har samma krav på mig?
Det som det nu handlar om är att fixa avvägningen. Så att vi inte också blir extrema, svart-vita, kategoriska. Vi måste bli bäst på att göra den perfekta avvägningen. Kolla. Inte på förhand döma. Inte spela terroristerna och mörkermännen i händerna genom att också bli extremister.
Inte heller följa i Sveriges utrikesminister Margot Wallströms spår när hon för en timme sedan slutligen uttalat sig om blodbadet i Paris (UD och Sveriges regering var tysta hela natten! Sent ute som vanligt). Wallström drar sådana drastiska slutsatser att hon hamnar i fältet där Israel anklagas för att vara roten till det onda. En sådan minister ska vi inte ha, men det får jag motverka via röstsedeln, eftersom jag lever i en demokrati. Fortfarande. Tror jag.
Alla kända och okända vänner, läsare osv:
Tänk nu efter före!
Vi lever idag i en ännu skörare tid än bara för ett dygn sedan.
Je suis Paris. Rör inte mitt Europa!#westandwithparis#bjuvsnytt#supermurveln
Marianne Rönnberg Galmor
