HJÄLP! Hjälp jag hinner inte med! Ligger efter hela tiden. Har inte rensat rabatterna så de gamla blomstänglarna står med de nyutslagna sköna. Det känns som att jag inte hängt med när det gamla året övergick till det nya.
Och den nya håller redan på att vissna! Utan att jag hunnit ta till mig vare sig våren eller den begynnande sommaren. Paniken över att sommaren snart är slut landar hos mig.
Jag hinner inte sörja, inte ta hand om vare sig andra eller mig själv. Inte heller mitt hem.
Jag hinner inte älska! Rusar fram så jag inte ens känner igen kärleken jag får. Och jag får den ofta. Det begriper jag intellektuellt.
Vad gör mig så blind? Varför har jag så bråttom?
Hur kommer jag längst fram i ledet igen? Där jag en gång var. Länge var. Jag är så trött på att springa efter vagnen och hjälpligt få ihop livet.
Jag tror faktiskt jag har allt. Kärlek, vänskap, hälsa, hus och hem. I överflöd. Men ändå.
Någon som känner igen sig? Berätta i så fall snälla. Att dela är att få insikt och kanske också förstå en smula mer.
Kram!
Marianne
