KVINNOFRID Det finns saker som kan få mitt blod att koka. En sådan sak är våldtäkt. Ganska länge nu har vi i Sverige sett antalet våldtäkter och gruppvåldtäkter öka. Men vi ser inte att straffen för dessa vidriga brott ökar i samma utsträckning.
Övergrepp av det här slaget ökar och blir allt råare. Frågan är faktiskt i dagsläget om det kan bli mycket värre än det blev igår. Visserligen fanns inte mord med i bilden men den kvinna som utsatts för denna kränkning kommer aldrig att bli sig själv igen, så hur mycket värre kan det egentligen bli?
Själv kvinna och mor till en annan kvinna blir jag fruktansvärt arg och djupt illa berörd. Hur kan sådana här saker bara ske i vårt samhälle, som vi inbillar oss är så modernt och upplyst?
Hur kan vi ha ett rättsväsende som misslyckas med att sätta fast dem som kallas män men som beter sig värre än vilddjur i flock när de fått vittring på ett rov? Rovdjur.
Hur kan man "i brist på bevis" låta den ene våldsverkaren efter den andre gå fri? Hur kan man INTE skydda Sveriges flickor och kvinnor från att behöva utsättas för denna skymf? Detta övergrepp som sätter spår och lämnar men för hela livet? Med bristande tillit och självkänsla som följd? Hos vissa även att inte vara värda mer än kränkande behandling.
Jag har svårt just nu att bry mig om rättssäkerheten för jag tycker det har tippat över i vårt samhälle vad gäller just övergrepp mot flickor och kvinnor. Så till den milda grad att jag är rädd för fortsättningen
Befinner vi oss på ett sluttande plan vad gäller kvinnorfriden i vårt land? Eller pågår något konkret arbete för att stärka den? Jag vill verkligen veta detta.
När jag skriver om våldtäkterna och min ilska och rädsla så får jag en del kommentarer från personer som pekar ut invandrare som enda orsaken till det onda. JAG skriver inte om detta för att peka ut någon särskild grupp och ärligt talat killar - för det handlar i dessa fall nästan uteslutande om killar och män - så vädrar jag inte mitt missnöje för att ni ska ha tillfälle att vädra era politiska åsikter.
Jag EFTERLYSER istället ert agerande. Hur agerar ni för att hjälpa oss? Har ni opponerat er på något konkret sätt - till skydd för oss? Skrivit till kungen eller justitiedepartementet eller vad vet jag?
Vi kvinnor känner oss alltmer begränsade i vår rörelsefrihet. Måste oftare än förr tänka oss för innan vi går på vissa platser. Kanske inte alls går ut för att risken för överfall är för stor. Stängs in i hemmet - ja, det finns medsystrar som redan lever sina liv på det sättet. För att deras män vill ha det så.
HUR agerar ni mina svenska bröder? Har ni möjligen startat någon utbildning i kvinnofrid och om hur man behandlar kvinnan på ett jämlikt sätt?
Kom med EN konkret lösning och jag ska vara nöjd. I alla fall för tillfället.
Tills jag får höra om den lösningen - och tills jag får höra att våldtäktsmännen från igår- som enligt media ju verkar vara mer eller mindre ungar - är jag inte lugn.
Vi kvinnor följer vad som händer med de här killarna. För vi vet att har man gått över den mentala gräns det innebär att bruka ett medvetet, förnedrande våld mot en person för att hon är just flicka eller kvinna - ja, då kommer man att gå över den gränsen - igen och igen.
Och med den vetskapen men utan männens och myndighetssveriges skydd och stöd - ja, vad gör vi då? Får jag ett klokt, konkret svar?
Marianne
