TANKAR Det är årets sista dag och tankarna på vad vi varit med om under 2022 löper fram och tillbaka i mitt huvud.
Den största händelsen sett ur det breda perspektivet är förstås Putins invasion av Ukraina och den fullkomliga utplåning av landet och dess invånare som han uppenbarligen inriktar sig på. Bara ett mirakel verkar kunna få stopp på honom och de andra galningarna i Kreml.
På nivå Sverige var den stora nyheten 2022 att vi fick en ny regering. Precis som på många andra håll i Europa och världen är den sedan september högerstyrd. Istället för som i decennier tidigare - vänsterstyrd. Vad det kommer att leda till i det långa loppet återstår att se.
För många år sedan under en intervju med Boris Pankin, Sovjetunionens siste ambassadör som sedan Boris Jeltsin tog över makten i Ryssland 1991 bor i Sverige, sa han "Alla partier i Sverige är socialdemokratiska". De orden har fastnat i mitt minne. Det han menade var att alla svenska politiker som då var aktiva, oavsett partitillhörighet, hade fått den gamla socialdemokratiska demokratimodellen i sig med modersmjölken. Som ett slags moralisk bottenplatta för allt samhällsbygge. En nivå man inte går under.
De åtgärder som nu vidtas av regeringen och dess samarbetspartner SD, för att komma till rätta med den utbredda brottsligheten i Sverige - och den är det väl knappast någon som förnekar - sänker sig förhoppningsvis inte heller under ovannämnda nivå.
Men det gäller att vara på sin vakt! Åt höger. Men även åt vänster. Så att ingen av extremerna - vare sig till höger om Högern eller till vänster om Vänstern - tar sig in i värmen.
För risken finns. Extremisternas tidevarv är helt klart nu. Det är Vladimir Putin och Donald Trump tydliga exempel på. Liksom Recep Tayyip Erdoğan, Xi Jinping, Kim Jong-un, Jair Bolsonaro, Ali Khamenei, Mahmoud Abbas, ISIS, Hizbollah m.fl.
Och även om tanken känns ovan så finns det i vårt land också vissa som kan smida planer på "en ny (världs)ordning. Se t.ex. exemplet här då fascister i närliggande Tyskland nyligen avslöjades mitt i planeringen av en väpnad statskupp!
Tiden vi nu lever i är tung och ödesmättad. En del drabbas fortfarande också av Covid. Sjukvårdens kapacitet sviktar.
Själv fyllde jag i år 70. Och inser att jag fötts och vuxit upp under en period i Sverige som måste ses som den hittills mest lyckade vad gäller välstånd och utveckling.
För mig som 50-talist har "allt" varit möjligt. Inte bara villa, Volvo och vovve utan också möjligheten att välja utbildning och karriär, vart jag ville resa och var jag ville bosätta mig mm. Jag fick möjlighet att studera både i Sverige och utomlands. Göra karriär såväl på några av landets största redaktioner som under UD:s och Rosenbads kristallkronor. Inte att förminska sommarjobben ”i ärtorna” på…. Ja ni vet var! Reslusten föddes inte minst tack vare de pengar jag tjänade på Findus.
Efter drygt 50 år i "förskingringen" valde jag att återvända hem. Till Bjuv, Billesholm, Viken och Helsingborg. Rent fysiskt blev det till ett av de fina Findushusen. Jag minns första gången jag svängde in på Sellebergavägen i Bjuv och såg åkrarna med Söderåsen i fonden. Det öppna, kära landskapet. Findusvillan, Gula ladan och till slut mitt eget hus.
Helt automatiskt drog min kropp själv i det ögonblicket en riktigt d j u p suck. Av inre tillfredsställelse. Lugn och trygghet.
Nu var jag för första gången på mycket länge hemma. Alla tidigare hem till trots.
Och även om media i form av både HD och SVT just nu fokuserar stort på brister och skavanker i Bjuvs kommun så vet jag personligen att dessa byar är så mycket mer än dåliga betyg, narkotikaproblem och usla arbetsgivare.
Sedan jag lämnade Stockholm för Bjuv, och snart efter återvändandet startade bjuvsnytt.se, så har jag mött så många kloka, fina, begåvade, äkta människor i såväl Bjuv som Billesholm och Ekeby.
Människor som utan några större åthävor jobbar och bidrar till att "kugghjulen" även på dessa utanför 50-skyltarna så ofta bespottade orter, faktiskt både lever och blomstrar.
En av dessa drygt 18.000 är DU som läser dessa rader – och jag är så tacksam för att just du har hittat till min lilla lokaltidning.
Den politiska turbulensen och samhällsomvandlingen - som pågår också i Bjuvs kommun - till trots, så blir jag trakten trogen. I långsammare takt än de tidigare 10 åren. Men ändå.
Tack till dig kära läsare för både stöd och uppmuntran! Dina besök i spalterna är själva skälet till att jag fortsätter. Så länge du och andra läser och har utbyte av mitt arbete så har jag energi och motiv till att på nytt snoka, granska, intervjua, skriva och debattera. Ibland oroa.
Jag fortsätter bevaka utvecklingen från min horisont. Håller ögonen på extremister och rättshaverister. Lokalt liksom globalt. Och är mycket tacksam för tips från den sk allmänheten.
Min tidning är till synes liten. Men i det demokratiska Sverige har vi alla och envar fortfarande en roll att spela. Som individer privat och också professionellt.
Tack för att du stöttar mig i mitt!
Jag önskar dig och alla övriga läsare ett Gott 2023!
Marianne Rönnberg Galmor
