Ett varmt välkomande bjöd mina gamla klasskamrater på denna blöttunga Långfredag. Närmast kameran Christer och Kristina Grankvist. Därefter Mona-Lisa Broman Nilsson och Göran Nilsson, Birgitta Svensson mitt emot Ann Gustafsson och närmast fönstret t.v. Bruno Mårtensson och Per Gustafsson.
VÄNNER I småskolan i Billesholm var jag full av bus och upptåg. Stark och snabb. Aldrig svaret skyldig. Ingen drömtjej med andra ord! Trots det blev jag nyligen inbjuden till träff med fyra killar jag gick med i 3:e till 6:e klass. Sånt värmer!
Långfredagen var genomgrå och genomblöt i både Bjuv och Billesholm. Jag och dottern Vanessa tog vår traditionella plocka-påskris-promenad i naturen men när vi hittat vad vi sökte var det skönt att komma hem igen.
Några timmar senare blev det en ganska snabb tur till Väla. Fyndade gjorde vi som vanligt. Jag är en riktig shopaholic och Vanessa är sin mors dotter. Strax före klockantre var det dock dags att bege sig till Billesholm och och en av byns restauranger. För att umgås med de gamla klasskamraterna.
Tänk så roligt att bli inbjuden till något sådant! När man som jag varit borta från trakten fler år än jag bott här. Att vara ihågkommen är en stor ynnest.
Där satt Bruno som ringt och bjudit in mig, Per vars föräldrar alltid varit nära vänner till mina, Göran som bodde i samma hus som en av mina närmaste väninnor och Christer som bodde granne med kompisen Gunilla. Alla hade sin respektive med. Några av damerna var också de gamla bekanta från barndomsåren. Både i Billesholm och Bjuv. Någon var för mig en helt ny bekantskap.
Ett par timmar satt jag där och gick igenom skolminnen etc.med gänget. Pratade om våra gamla lärare och hur de var. Åt och drack gott. För att sedan bli hämtad av dottern och återbördad till det fortsatta påskfirandet hemma i Selleberga.
En varm känsla dröjer kvar
Känslan i hjärtat efter denna nostaligtripp är varm. När jag sitter här vid datorn och skriver detta känner jag mig glad och nöjd med livet. Jag är verkligen imponerad av att killarna kom ihåg mig och gjorde sig besväret att ringa och fråga om jag ville komma. Jag har ju faktiskt inte bott i krokarna på 45 år!
Jubileum nästa år
- Nästa år Marianne så är det 10 år sedan vi hade vår klassträff, sa de. Då måste vi samla hela klassen igen.
- I den här åldern är det extra viktigt och roligt att hålla ihop, sa Per Gustafsson.
Jag kan bara hålla med. Jag har ju själv tät kontakt med några av tjejerna. Jag älskar klassträffar, fester och sammankomster alla slag. Om du tillhör gänger från vår 3:e klass i Skeneholmsskolan så lägg märke till detta: Nästa år ses vi på nästa klassträff i Billesholm!
Tack igen killar för att ni kom ihåg mig. Kul att träffa era kvinnor och livskamrater också! Vi ses snart igen.
Marianne
