KÄRLEK Vilken kärlek jag får ta emot av er kära, fina läsare och vänner! Jag skrev här i bloggen igår om att jag var lite neråt och oj! vilka gulliga brev och meddelanden jag fått sedan dess! Underbart:) Bamsekramar till er alla där ute.
Som jag skrev i min blogg så har det år som gått för min del varit fullt av tunga besked. Båda mina föräldrar har avlidit. Och även om de var gamla så blir man inte mindre ledsen för det, den dagen det händer.
Jag och familjen har vid sidan av detta drabbats av en del annat känslorelaterat trassel. Varit på ytterligare ett par begravningar mm. Sådant tar också på krafterna.
Själv har jag som vanligt bara gått på i ullstrumporna med min bjuvsnytt.se. Inte släppt fram sorgen. Helt enkelt inte haft tid. Jobbat dag, natt, helg - allt för att hålla ruljansen igång. Och känslorna borta. Klassiskt, jag vet.....
Och när så ett sista Good bye landade i torsdags stannade jag. Starka, stora, kloka jag. Marianne Rönnberg från Billesholm. Nu var det bara för tungt. Återstoden av livet kändes plötsligt väldigt kort och fattig.
Naturen helar
För en stund sedan tog jag en långpromenad i (ursäkta uttrycket) det sketväder som råder just nu i mina trakter. Iskall halvstorm, mörker, regn...... Något jag brukar göra när jag ska tänka. Naturen är min medicin. Men det gick inte som jag tänkt.
Plötsligt sa det bara pang i skallen! Huvudvärken nästan välte mig. Hjälp en stroke, tänkte jag och vinglade hem igen.
Det var det som tur var inte. Nu inser jag att det var alla känslor som jag packat in i min arma skalle under ett år som liksom bara steg mig åt huvudet. Och som med lite rädd gråt och några Panodil nu är helt borta.
Skiten behövde komma ut. Det gjorde den. Så är det och the big, strong lady at Bjuvsnytt is back in business!
Tack än en gång alla ni som brydde er. Nu fortsätter lokalbevakningen av allt som händer i Bjuvs kommun. Imorgon ska jag fixa med Swish och kontonummer så att alla ni som vill stötta med en hundring kan göra det på ett enkelt sätt.
Vad som sedan händer - ja, det återstår som vanligt att se. Men jag ser gärna att vi alla fortsätter vara snälla och omtänksamma om varandra. Inte stoppar in problem, sorg etc - utan låter dem få komma ut direkt. Det är aldrig kul att få kanonont i huvudet! För någon.
Massor av kramar!
Marianne
