Idag har jag skrivit om att processen för att få persontåg som stannar i Billesholm tagit ytterligare ett steg framåt. Bjuvs kommun efterlyser nu garantier från Trafikverket för att kunna teckna avtal och spendera 34 miljoner kronor av skatteintäkterna på att bygga nya perronger och en ny bangård.
För en del är det här kanske inte någon nyhet eller ens intressant. Men för mig som bott i Billesholm som barn är det här en jätterolig nyhet.
Jag minns ju hur det var i byn innan järnvägen dog. Jag har själv åkt rälsbuss till real- och gymnasieskolan i Klippan och att återvända till Billesholm och se en tillbommad, sliten och nerklottrad stationsbyggnad, ackompanjerad av förfall och övervuxna spår.................. ja, det var sorgligt.
Här var vi ofta när vi var barn. Jag minns den fina vänthallen. Jag minns kiosken som läg intill stationsbyggnaden. Med en godisautomat på ena gaveln, när tjorren var stängd. Jag minns både Carla Wolt och fru Celin, som jobbade i kiosken. Och tant Eva. Hur jag stod där och valde bland ett-, två- och femöreskarameller. Eller tog ett 1-kronas Marabou mjölkchoklad, fast det var i dyraste laget.
Jag minns hur jag och kompisarna cyklade ner för trapporna som fanns framför Ines korvkiosk. Ner över spåren och till andra sidan - där stationsbyggnaden ligger.
Stationen var ett nav, en självklar mittpunkt i Billesholm. En plats man passerade varje gång man skulle från ena sidan till den andra.
Tänk om.....
Idag ägs Billesholms Järnvägsstation av ett företag som köpte den sommaren 2013. Inget är ännu bestämt om dess framtida användning men jag hoppas verkligen att den atmosfär som tidigare fanns, kan återskapas.
Kanske blir det både biljetthall, kiosk, café och butiker här. Och när tågen stannar i Billesholm kommer människor att kunna pendla till och från arbeten längre bort samtidigt som andra kommer att hitta till Billesholm för att bosätta sig här, där det finns prisvärda hus och fin natur inpå knutarna.
När (inte om) det första tåget stannar i Billesholm - då kommer jag att vara där! Med en flaska champagne i högsta hugg.
Vi ses kanske vid Eken den dagen!
Marianne Rönnberg Galmor
