ÄLDREVÅRD Jag bara måste berätta för er om vad som hände en äldre släkting till mig igår. Mannen är 90 +, sängbunden och vårdas i hemmet av hemtjänsten och den i det närmaste jämnåriga hustrun.
Hemtjänsten kom och ringde efter en läkarbil. Läkaren i sin tur sa att kvinnan måste följa med till sjukhuset eftersom något var galet med hennes hjärta. Efter viss tvekan - hon kunde ju inte lämna den ännu hjälplösare maken, tyckte hon - följde hon med till Helsingborgs lasarett.
Kvar i hemmet var den sängbundne maken och en sköterska från hemtjänsten. Nu gällde det att snabbt hitta hjälp åt honom. Att klara sig själv fanns inte på kartan.
Efter diverse trixande och fixande fanns det så en plats på Almliden i Bjuv. Nu gällde det bara att hitta ett transportsätt.
Ett samtal till Färdtjänst visade att maken inte hade något avtal och att det skulle ta 7 veckor att bevilja. Sorry, sådana är reglerna!
Ett samtal till Sjuktransporten slutade också med nobben. Man transporterar bara mellan sjukvårdsinrättningar och Almliden - ett kommunalt korttidsboende - räknas inte som en sådan. Sorry, sådana är reglerna!
Sköterskan försökte då med Räddningstjänsten i hopp om att de skulle kunna bistå med att lyfta mannen nedför hustrappen in i en bil. Inget svar.
Återstod att beställa en ambulans. För ordningens skull kontaktade hon mig som närmaste anhörig för det kostar 700 kronor och den utgiften ville hon försäkra sig om skulle betalas. Jag sa ok. Inga problem. Bara beställ!
Någon ambulans blev det dock inte för den kunde inte komma förrän sent på tisdagskvällen - eller möjligen dagen efter - på onsdagen. Tack för det!
Hemtjänstpersonalen gav lyckligtvis inte upp. Almliden ligger i samma hus som Söderåsens vårdcentral. Genom att beställa en sjuktransport dit - och sedan med hjälp av rullstol ta sig till andra sidan byggnaden med mannen - skulle nog kunna funka.
- Nej, en sådan körning kan vi inte göra, svarade Sjuktransporten.
Inte heller när den vårdcentral mannen är skriven på försökte göra samma sak blev det ett kallt NEJ!
Där låg den gamla i sängen. En gång både handlingskraftig och kompetent. Nu oförmögen att ta sig ur sängen. Han hade fått en plats på Almliden men det fanns ingen som kunde ta honom dit.
Istället för att ge upp och lämna mannen i sticket fortsatte personalen leta möjligheter. Genom att hjälpas åt att bära honom inlindad i varma filtar nerför yttertrappan in i en av kommunens större bilar fick de honom till sist till Bjuv och Almliden.
EN STOR ROS till var och en av dem som vågade ta eget ansvar och se till den behövande människan! Istället för att läsa högt ur reglementet och meddela att han tyvärr fick stanna hemma ensam och klara sig bäst han kunde!!
Idag mår mannen bra och blir omskött av professionella personer. Liksom hustrun som repar sig på sjukhuset.
Då undrar jag bara: Ska det gå till så här? Är detta den omtalade fina vården vi har i Sverige? En byråkratiskt system som mest blir som en djungel när man ska försöka använda sig av det?
Människan hamnade mellan stolarna medan rättskaffens människor satt och läste paragrafer sida upp och sida ner.
Än en gång säger jag Tack gode gud för det personliga initiativet och att det fortfarande finns människor som törs ta det! Ett överbyråkratiskt samhälle utan sådana människor är ett hemskt samhälle. Låt oss hoppas vi alla slipper hamna i ett sådant en vacker dag.
Marianne Rönnberg Galmor
