MAKT Politiken drar sig alltmer undan offentligheten. Idag kom ett besked från Bjuvs kommunfullmäktige till redaktionen om att man inte längre kommer att annonsera de möten en gång i månaden i lokalpressen, som man tidigare gjort. Skälet är en ny lag från den 1 januari i år som säger att kommunerna inte längre behöver göra just detta.
Visserligen tror jag inte att vare sig annonserna i bjuvsnytt.se eller någon annan tidning lockat många Bjuvsbor att besöka KF-mötena. Kanske har några snarare kommit för att jag personligen övertalat dem att göra just det. För att med egna ögon skapa sig en bild och ett intryck av vilka människor som styr deras vardag.
Men gesten att sluta annonsera är en signal. En signal om att här ska ingen komma och snoka.
Helsingborgs Dagblad slutade för ett par år sedan att besöka mötena i Kommunfullmäktige i Bjuv. Skälet chefredaktören gav var att "det ger för få klick". Alltså, det kostade mer att skicka en kvällsreporter till Bjuv än det smakade.
Själv har jag suttit på mötena i 5 år. Jag har inte missat fler möten än du kan räkna på din ena hand. Mötena är ibland korta och ibland långa. Alltid snappar man upp något intressant och skrivvärt.
Att ordförande Bert Roos för ett par år sedan gick med på att även annonsera i bjuvsnytt.se gladde mig och priset jag gav Bjuv var försumbart om man ser till vad konkurrenterna tar för samma utrymme. Glad blev jag också för att jag såg annonsen som ett erkännande av arbetet jag lagt ner på att för Bjuvsborna beskriva och klargöra olika saker i inte minst den demokratiska sfären i Bjuvs kommun.
Jag borde kanske vetat bättre. Ett regelrätt hot har trots allt en gång uttalats mot mig om att jag genom att arbeta journalistiskt istället för att låta mig tystas, totalt grusat mina chanser att få information från makten. Eller "hjälp" som det också kallades.
Nu har ett antal politrucker bytts ut och nya kvastar tar vid i Bjuvspolitiken. Förmodligen är uppsägningen av annonsen bara toppen av ett nytt isberg som närmar sig oss som vill veta. Oss som inte är rädda att fråga och ifrågasätta. Oss som inte är lydiga och fogar oss för att få komma in i värmen. Oss som inte bara tar de i kommunhuset egenhändigt ihopknåpade "artiklarna" som informationsavdelningen ger ut och publicerar dem rakt av. Oss som inte är imponerade av de "nyheter" som kommunhuset tror sig själv kunna trumpeta ut via hemsidan. Eller via privata Facebook-konton tillhörande kommunens högsta ledning.
Information som paketeras så är aldrig något annat än propaganda. Det behövs riktiga journalister för att granska. Människor som kan och törs ifrågasätta och ställa raka frågor. Som inte är beroende av husbondens röst.
Jag kommer att fortsätta mitt arbete helt enkelt för att jag inte vill missa årets valkamp. Det ska bli oerhört spännande att se om socialdemokraterna ska lyckas behålla strypgreppet på Bjuv eller om de kommer att möta utmaningar som skakar om.
I Bjuv ska jag granska maktspelet extra noga för att se och beskriva för alla invånare hur beslut egentligen blir till och vilka som går vilkas ärenden etc.
Jag fortsätter för att de "vanliga människorna" i Bjuvs kommun behöver någon som står emot svågerpolitiken och maktmissbruket.
Jag gör det för att jag älskar att göra det jag gör: ifrågsätta makthavare.
Precis som jag som liten i skolan i Billesholm kritiserade läraren för att han hade kelgrisar.
Jag gör det jag gör för att det behövs, för att jag kan och vågar .
Mig äger ingen, som Alakoski skrev.
Med eller utan pengar är trots allt inte grejen. Marsch framåt!
På återhörande!
Bildtext: Mig har ingen någonsin ägt.
