FOLKETS PARK BILLESHOLM Idag på nationaldagen var jag i BIllesholms Folkets Park för att göra ett reportage om firandet som Bjuvs kommun anordnade. TIll min både stora förvåning och glädje fann jag en park som fullkomligt översvämmades av festsugna människor från alla våra tre byar i kommunen.
Parken stängde vid midnatt. Men det tog några år tills jag fick stanna så länge. Första året jag gick dit själv fick jag bara vara där till kl 22.00. Året därpå en timme längre och först på tredje året fick jag stanna till stängning.
Vad gjorde vi då där? Förutom att se på kvällens artist. Ja, för mig som flicka gällde det att hänga vid dansbanan och se om någon ville bjuda upp till dans. Jag älskade att dansa och var bra på det dessutom. Dessvärre var det inte särskilt många som bjöd upp mig trots det. Eller på grund av det? Vad vet jag?
Det fanns dock en kille som alltid dansade med mig. Men han gick på ungefär som om man tänker sig att man skulle föra en tung byrå framför sig. Kombinerat med att han svajade som en båt i sjönöd. Från den ena sidan till den andra. Jag minns fortfarande hur jag, när jag dansat med honom ett antal danser och begav mig hemåt, själv gungande från sida till sida. Eller i alla fall så kändes det så.
Ville slåss
Varken den pojken eller någon annan fick följa mig hem. Det blev helt enkelt aldrig så att jag hittade min hjärtevän i Parken. Till slut tröttnade jag på att stå där och vänta på "köttmarknaden". Tog min cykel och körde hem. Men jag minns andra saker därifrån.
Som till exempel två raggartjejer som alltid retade sig på mig och ville slåss. De var fräcka, berusade och bråkiga. För att visa hur tuffa de var så brände de sig med cigaretter i arm- och tumveck. De där två sa ett antal gånger till mig att jag skulle följa med bakom Rotundan och slåss.
Även om de flesta killar i byn under uppväxten fick stryk av mig - som var tuff på mitt eget vis - så hade jag ingen som helst lust att slåss i Parken. Varken med killar eller tjejer. Det var jag alldeles för välartad för. Och när det gällde de här två brudarna så hade jag ett eget sätt att lösa situationerna.
Mina beskyddare
Tjejerna var med i byns raggargäng och nu förhöll det sig så att ett flera av killarna där arbetde i min fars firma. Vilket innebar att killarna istället för att hjälpa sina brudar att spöa mig, skyddade mig från dem.
När jag var betydligt mindre var jag alltid i Parken när radarparet Grodan Boll och Kalle Stropp uppträdde. Och det var också i Parken som t.ex. far Malte firade sin 50-årsdag. Jösses så vi dansade den kvällen! Jag minns min vackra ljusblå sidenklänning med vita prickar på. Jag minns mina fina silverskor. Och jag minns hur det gick att ta ut svängarna i dansen alldeles väldigt mycket. I vår familj gillade vi alla att dansa och som sagt; Jag var bra på det. Helt enkelt för att mina föräldrar var bra - och lärde både mig och min bror Mats.
Märklig kostym
Jag såg massor av artister i Parken men konstigt nog minns jag inte särskilt många av dem. En ser jag dock klart framför mig och det är Thore Skogman! Av alla människor. Visserligen skrattade man gott åt hans ordvrängeri och snabbhet liksom hans pigga uppsyn. Men någon rockstjärna eller konkurrent till favoriterna Beatles var han så klart inte. Men icke desto mindra lever minnet av just honom kvar i min skalle. Förmodligen för att hans scenkostym en speciell afton var så annorlunda. Och faktiskt passande - om han uppträtt på scenen just idag.
Hans kostym var nämligen gul och blå i precis de nyanser som utgör svenska flaggan. Halva kavajen var gul - den andra halvan blå. Lodrätt. Detsamma gällde för byxorna - fast tvärtom, om du förstår hur jag menar.
Det var en ful kostym men så häpnadsväckade att jag nog aldrig kommer att glömma den.
Stolt över vändningen
Ja, min vän, detta var som flöt upp i min 64-åriga huvudknopp när jag nu sitter och tänker tillbaka på dagens nationalfirande i Billesholms Folkets Park. En av få kvarvarande i hela landet och mycket välhållen.
Äntligen verkar det som att Bjuvs kommun har funnit någon mening med just denna park. Då man förlagt firandet av den 6 juni just där. För alla kommuninvånare.
Jag kände mig så stolt över min gamla Park idag. Billesholmaren i mig gladdes åt att se att folk från hela kommunen faktiskt släppt revirtänket för att komma samman med andra och ha en härlig stund i solen. På de gamla gröna originalträdgårdsmöblerna från 1898. Då Parken grundades av arbetarkollektivet i Billesholm uppackat av de på den tiden stora fackförbunden.
Då spatserade välklädda herrar och damer till Parken för att roa sig. Detsamma gjorde deras ättelägg idag.
Så roligt det var att få vara med om denna vändning! Så roligt det var att än en gång se Parken fyllas av folk.
Jag hoppas på många fler sådana tillfällen framöver. Billesholms Folkets Park kommer förhoppningsvis än en gång till och med att bjuda på dans för allmänheten i Rotundan. Jag hoppas jag är i närheten då och inte missar det. Även om benen idag inte lyder som förr så ska jag i så fall säkert klara av en dans eller två!
Marianne.
