SAGOSTUNDEN - Jag ska döda dig! Jag ska döda dig!
Hon insåg att det han sa faktiskt skulle kunna bli verklighet. Så hårt som han slog hennes huvud mot stenväggen. Om och om igen.
Han ägde hotellet hon bodde på och hade bett henne kolla en sak innan hans förnäma tyska sällskap kom och hon, naiv och ung som hon var, följde med.
- Titta här, sa han, och pekade in i ett rum.
- Jaaa? Sa hon och tog ett par steg in.
Hon var 18 år, smal, oskuldsfull och ganska snygg. Blond och välväxt. Såg väl ganska skandinavisk ut men inte på det där söta sättet utan på ett alldeles eget. Klänningen hon hade på sig var vacker. Crémefärgad med ett spetsinslag under bysten som enda dekoration. Enkel och sofistikerad på samma gång. Klassisk. Dragkedjan satt i ryggen och gick från ryggslutet upp i nacken.
Överfallet
En sekund efter att hon tittat in i rummet kände hon hur han knuffade henne längre in. Samtidigt som han försökte dra ner dragkedjan.
Hon reagerade blixtsnabbt. Var som den friidrottare hon var både vältränad och snabb. Pang! Så högg hon själv tag med sin vänstra hand i slutet av dragkedjan. Samtidigt som hon svingade högerarmen bakåt mot hans huvud. Rev honom i ansiktet och tog tag i hans hår.
Ett vilt slagsmål utbröt. Men hon gav inte upp. Så lätt skulle det inte vara att ge sig på just henne.
Garden
Detta hände i Tunisien i turistorten Hammamet och hon var som sagt bara 18 år. Hon hade köpt en sistaminutenresa på en resebyrå i staden eftersom hon inte hade mycket pengar men tyckte om att resa. Hamnade så på det hotell där mannen som nu försökte våldta och också döda henne, var ägare. Här bodde mestadels tyskar men eftersom hon studerat i Tyskland och talade bra tyska, så hade hon inga problem att anpassa sig. Under dagarna som gick bekantade hon sig med ett par av de tyska tjejerna och hon brukade sitta med dem runt poolen. Gå med dem till stranden osv.
Tyskorna kände hotellägaren sedan tidigare men hon tänkte inte något särskilt om det. Han brukade finnas utanför matsalen på kvällarna när gästerna åt middag. Hälsade inte mer eller mindre på henne än han gjorde på andra.
Därför hade hon inte heller någon gard uppe när han kom och pratade och undrade om hon ville göra honom en tjänst.
Kall trots allt
Under slagsmålet som uppstod mellan dem tog han tag i hennes långa hår. Höll på så sätt fast hennes huvud och slog det metodiskt fram och tillbaka mot den vitrappade stenväggen.
- Vad ska jag ta mig till, tänkte hon. Rädd för att skallen skulle spricka när som helst.
Hon såg stjärnor och planeter och försökte samtidigt komma på en plan. Något som skulle få honom att lugna ner sig så att hon förhoppningsvis fick en chans att fly. Hon skrek inte vad hon själv minns, för hon visste att även om det fanns anställda i närheten så skulle de inte hjälpa henne. En ung, utländsk tjej mot en mäktig hotellägare och chef.
Tappade lusten
Så kom hon på det. Om hon gjorde sig så ful och oattraktiv som möjligt skulle han kanske tappa lusten att ligga med henne, resonerade hon med sig själv.
Sagt och gjort. Hon grät helt automatiskt eftersom hon var rädd och också arg. Nu förvred hon sitt dessutom sitt unga ansikte så gott det gick. För att bli ful och motbjudande.
- Snälla, snälla sa hon till honom samtidigt som hon grimaserade med tårar och snor rinnande nerför kinderna. Döda mig inte. Tänk hur hemskt det kommer att vara när mina föräldrar kommer hit och ska hämta mitt lik och du åker fast för mord.
Hur länge detta pågick vet hon till den dag som idag är inte, men plötsligt verkade det som han lyssnade till vad hon sa. Lättade lite på greppet.
Chansen
Då såg hon sin chans. Var blixtsnabbt på fötter och sprang in i badrummet som hon sett på vägen in i rummet. Hon låste dörren.
Badrumsfönstret var minimalt och även om hon själv var både smal och vig så var det inte lönt att försöka ta sig ut den vägen. För honom var det bara att öppna ytterdörren och fånga henne på utsidan när hon kom klättrande.
Vännen
Han stod utanför toadörren när han fattat vad hon gjort. Var ångerfull och vädjade:
- Snälla förlåt. Kom ut. Jag ska inte skada dig. Jag lovar.
Men inga ord och löften hjälpte. Hon stannade där hon var. I flera timmar efter att han gått därifrån.
Hon hade som flicka och ung kvinna fått sig ännu en allvarlig påminnelse om hur farligt det kan vara att lita på män. Det hade funnits tidigare tillfällen när män velat henne illa. Och det har funnits senare exempel. Men så har heller inte hennes tillit någonsin blivit hel igen. Istället har garden vuxit. Både på höjden och bredden. Flickan med de troskyldiga, blå ögonen har blivit tuff. Gränsande till hård när så krävts.
Lönlöst
Hon gjorde ingen polisanmälan under de dagar hon hade kvar i Hammamet. Hon tänkte över huvud taget inte ens tanken på att anmäla. Hennes tidigare erfarenheter hade hon fått tackla ensam och här i Tunisien hade hon som tur var en engelsk vän som sedan hon berättat vad som hänt henne, inte vek från hennes sida så länge hon var kvar i landet. Honom litade hon långt mycket mer på än någon polis.
Forts – om DU vill…………..
Vill du att jag fortsätter berätta flickans historia?
Din önskan avgör.
Ja eller nej?
Marianne -
