Vattentornet i Billesholm. Herrarna som poserar är Tage "Tade bräda" Nilsson och Einar Andersson. Vattentornet i Billesholm. Herrarna som poserar är Tage "Tade bräda" Nilsson och Einar Andersson. Mannen på marken är Simeon Sahlström och han bodde i banvaktsstugan vid Bommabacken. Bilden är troligen tagen av Knut de la Motte och har skänkts till mig av en annan Billesholmslegend - Rune Bengtsson. Namnet på Sahlström har Eva Pettersson, dotter till Knut de la Motte, bidragit med.
BLOGG Igår kväll när jag skrev nyheten om att hela det gamla stationsområdet i Billesholm ska bebyggas kom jag plötsligt att minnas och sakna det fina gamla vattentornet som en gång fanns där. Ett av min barndoms första utkiksposter mot världen.
Området jag skriver om min artikel kallas stationsområdet och sträcker sig från stationshuset ända bort till de hus på Järnvägsgatan som ligger precis före återvinningscentralen mitt emot Ekhaga. Sidledes gränsar området mot gatan och järnvägsspåren.

På detta stora område fanns i min barn- och ungdom på 1950- och 1960-talen förutom stationshuset, som då var levande eftersom tågen stannade i Billesholm,  också en Pressbyråkiosk som jag köpt mycket godis i. Där jobbade fru Celin, tant Eva och ibland min mormor Julia Johansson. Automaten som fanns på ena gaveln rånades alltsom oftast av byns buskillar, men det är en annan och icke anmngiven historia.

Efter kiosken låg stationshusen i rött tegel. Där bodde bl.a. "min" nuvarande webbmaster Lasse Nielsen med föräldrar och syskon. Minns jag rätt fanns det två hus men jag kan ha fel. Och då hör du väl av dig käre läsare? Hoppas jag!

Sedan kom lok-och busshallarna. Och så det ståtliga och säreget designade vattentornet.

Bor du på Torngatan i Billesholm? Utan att riktigt ha tänkt på varför gatan heter så? Det beror på att den går in precis mitt emot platsen där vattentornet låg. 

I vattentornet fick barn inte vara. Det visste vi ungar så klart men jag och min kompis Rose-Marie Herrder tänkte bara på att komma upp dit och titta runt. Förbjudet, tillåtet - fanns nog inte riktigt på vår karta på den tiden. Vi var nyfikna och busiga men på ett jämfört med idag oskyldigt sätt. Vi försatte inga andra i fara. Möjligen oss själva i det att vi klättrade upp i vattentornet. Ända upp till den där balkongen med staket - som syns på bilden. Det var högt och bitvis fick vi klättar utanpå tex trappan eftersom den var stängd en bit upp.

Undrar du varför vi skulle dit upp? Tja, det var ju högt och utsikten därmed den bästa man kunde hitta i Billesholm. Och så var det en grej vi då tyckte var jättekul. Det var att när det varit dans i Parken så kunde vi sticka ner till vattentornet litet tidigare och lägga oss på lur. För att se vem som följde vem hem.....

Vi var helt enkelt glöttiga! Nyfikna, busiga och glöttiga! Stan var en plats vi aldrig funderade på att ta oss till. Jag vet inte gammal jag var när jag först insåg att "stan" var en benämning på Helsingborg och inte en egen plats i sig. Helsingborg blev jag först bekant med när jag började gå på disco. Där blev jag bekant med ytterligare mycket mer men det är också en annan historia.

Så flyttade mina föräldrar och jag en dag till Viken och det dröjde många år innan jag kom till Billesholm igen. Synen som då mötte mig var inte den som jag mindes. Nu var så mycket borta. Butiker och också hotellet och vattentornet. Tåget stannade inte mer. Billesholm hade blivit en död håla - Billehåla.

Det är därför med stor glädje även jag väntar på att byn ska resa sig igen. Precis som med Bjuv och dess nergång säger jag att Det har varit fint en gång - alltså måste det gå att få byn fin och full av liv igen!

I Billesholm ska tågen än en gång stanna och det kommer säkert att dra med sig så mycket mer liv i form av nya invånare, butiker etc. Det ska byggas på hela det gamla stationsområdet - på den station som när den byggdes hetter Billesholms Grufva. Det fanns nämligen två järnvägsstationer i byn! Den här större och så den som hette Lillestation och låg inne på det som med tiden blev Glasullen-Gullfiber-Isover. Där fanns också bostadshus, stationshus bland annat. Min far tex, Malte Rönnberg, bodde som ung i ett av dem - Lars-Persgård.

Något nytt vattentorn lär vi knappast få se i Billesholm dock. Men den här fina bilden, som jag fick idag av Rune Bengtsson - min fars vän och kollega och för många kände både från Billesholmsfotbollens  och gruvornas storhetstid. Som när han såg min efterlysning här på Facebook av ett foto på vattentornet - hade vänligheten att tillsammans med sin hustru Saga - fd kollega till min mor Ethel från tiden på Findus avlöningskontor - svänga inom till mig.

Tänk så mycket roligt och lärorikt en liten efterlysning på Facebook ändå kan skapa!

Jag har fått se och minnas mitt kära torn. Ni som inte visste att det en gång fanns har lärt er något nytt om Billesholm.

Slutet gott - allting gott! 

Tack alla!

Nästa gång skriver jag om min första höga utkikspost i livet - Bonken vid Schakt III i Bjuv. Ska bara fösöka hitta en bild. Där fick vi inte heller vara. Men det var vi så klart!

Marianne

PS - har Du en bild och en historia från Billesholm - eller Bjuv respektive Ekeby - som du vill dela med dig av så skriv till oss på Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.. - DS