Utrikeskorrespondenten för SVT i Washington, Carina Bergstedt, var en eftertraktad gäst i Almedalen på måndagen, och hon berättade bl.a. om Fake News.
SANT OCH FALSKT Seminariet hade hållit på ett bra tag när hon kom inspringande i salen i Krukmakarens hus i Visby – Carina Bergfeldt, just nu TV-tittarnas Darling när det gäller rapportering från Washington och USA. Inte minst om Fake News.
- Jag försökte få piloten att förstå att jag hade bråttom, sa hon glatt till arrangörerna Utrikespolitiska Institutet (UI) och Utrikespolitiska Förbundet. Medan hon klättrade upp på scenen och intog sin plats vid ett av ståborden.

-  Men det gick inte, tillade hon.

 

Under rubriken Faktaresistens i utrikespolitiken berättade forskare på UI samt SVT:s utrikesreporter Carina Bergstedt hur fakta används och förvrängs av dagens makthavare. Från vänster Ylva Pettersson, Rosaline Marbinah, Björn Fagersten, Björn Jerdén och Carina Bergstedt.

De övriga 4 debattdeltagarna, forskare på UI och experter på olika världsdelar och politiken där, hade redan berättat om att det inte är ofta fakta styr den faktiska politiken. Fakta räcker inte för politiker som vill jobba snabbt. Fakta och forskning är långsamma verktyg i sammanhanget. Inget makthavare – särskilt inte herrar som USA:s president Donald Trump och en del av hans medarbetare – tycker är värt att sitta och vänta på.

Glasklart exempel
Carina Bergfeldt gav det perfekta exemplet på hur fakta och sanning kan vändas och bli raka motsatsen. Hon var på Donald Trumps installation som president och stod inte många meter ifrån honom. Från platsen där hon stod hade hon full koll exakt på vad som hände både med och runt honom.

- Plötsligt började det regna, berättade Carina Bergfeldt. Och jag minns särskilt hur jag stod och såg på när George Busch den yngre med stor möda försökte kränga på sig en sådan där genomskinlig regncape, ni vet.

- Så hör jag lite senare presidenten själv beskriva sin invigning med att berätta att Gud sett till så att hans installation kröntes av fint väder!

Carina Bergfeldt rapporterade såklart exakt vad som hänt och fick då ännu fler överraskande reaktioner från omgivningen.

Fick mothugg direkt
- Hur kan du veta det? skrev och undrade folk, säger hon. Hur många meter stod du från honom? Var det honom du såg? Hur kan du säga att presidenten ljuger osv?

- Det är helt otroligt det som händer, säger Bergfeldt. Du vet vad som är sant för att du var med. Och ändå finns det plötsligt många människor som inte vill ha sanningen utan en alternativ sådan. Det passade helt enkelt inte en del att jag sa det jag sa. De skapar sig en egen bild. En alternativ sanning.

Det Carina Bergfeldt i ett enda enkelt exempel berättar är verkligen skrämmande. Och det är inte så lätt att vifta bort som dumheter. För president Trump har en trogen skara som tror på absolut allt han säger och gör och det är också den kärntruppen som såg till att han faktiskt blev president.

Företeelsen Fake News har sin motsvarighet i Sverige redan. I form av en rad online-tidningar som hävdar att ”gammalmedia” mörkar sanningen och ljuger för att skydda egna intressen. Fenomenet gå runder namnet Alternativmedia.

Vi har alltså också alternativa sanningar. Jag tar mig för pannan. För mig innebär detta att vetenskapliga sanningar, bevistunga fakta, kan viftas bort hur lätt som helst. Av människor som bara behöver skrika ”Fake News” för att kullkasta det som både är viktigt och juridiskt nödvändigt, i vårt land. Tänk om någon kan påstå vad som helst och bli trodd.

Extremt exempel
Jag tänker på ett hemskt exempel som jag nyligen delade på mitt eget Facebook-konto. Om en religiös kvinna i Afghanistan som varit i moskén och på vägen hamnade i en dispyt med en man som sålde böcker hon ansåg olämpliga och därför ifrågasatte.

- Hon har bränt Koranen! Skrev mannen plötsligt och därefter bröt kaos ut.

Ett kaos som kostade kvinna livet. Ingen var intresserad av att veta huruvida hon bränt någon bok eller inte. Att hon inte gjort det blev en alternativ sanning som majoriteten valde att inte tro på. De valde att se påståendet som Fake News.

Nu har jag svårt att tänka mig att motsvarande skulle kunna hända i vårt land. Men starka krafter är i schwung även i Sverige, för att slå undan fötterna på såväl media som den del av forskningsvärlden som påstår saker man inte vill höra. Som journalist och varm anhängare av vår svenska, demokratiska modell, hoppas jag verkligen att vi inte blir mer extrema än vi just nu är. Att fakta får förbli fakta. Och att vi fortsättningsvis också skiljer på sant och falskt.

Mediecirkusen
Efter seminariet på UI gick jag till Almedalen där medielandskapet är synnerligen förtätat. TV och radion har sina öar vägg i vägg i det närmaste och kändisarna går från den ena soffan till den andra. Med samma budskap, det kan inte undvikas. Partiledarna t.ex. talar först på stora scenen i Almedalen och går sedan direkt till den kanal de själv anser viktigast. I går kväll valde t.ex. Liberalernas Jan Björklund att först landa hos TV4.

Som jag skrev igår så gick han sedan vidare till SVT där Belinda Olsson ”grillade” honom. Och mitt emot SVT – i Sveriges Radios ”studio” – satt en expertpanel bestående av olika journalister, och analyserade Björklunds tal. SVT:s förre ankare – KG Bergström analyserade Björklund och kom fram till att det var ovanligt personligt. Precis som för övrigt Jonas Sjöstedts tal också bedömdes vara.

Mediedarling just nu
Också utrikesreporter Carina Bergstedt tillhör just nu medias och tittarnas favoriter – det är helt uppenbart. Hon rapporterar på ett friskt och begripligt sätt vad som händer i den amerikanska politiken etc, och tittarna har tagit hennes fräscha stil till sig.

I verkligheten, kan jag rapportera för mina Bjuvsnyttsläsare, är hon precis så där pigg och spontan som hon verkar i TV-rutan. Ung, glad, söt, direkt, kunnig. Rakt på – utan krusiduller. Bägge fötterna på jorden - iklädd gympaskor.

Från UI sprang hon direkt till SVT och en direktsändning. Där jag såg och hörde henne berätta storyn om regnet i Washington mm. Eftersom jag sprang efter henne ner till ”mediekvarteren”.

The show goes on
Runt SVT:s studio trängdes nyfikna Almedalenbesökare för att se och höra. Vart Carina sedan drog, vet jag däremot inte. Själv fotograferade jag en stund innan jag bestämde mig för att gå till presscentret en stund och ta mig en fika. Där träffar man alltid kollegor. Både sådana man nyss pratat med och i mitt fall några som jag jobbade med för flera 10-tals år sedan. Vi journalister har dock alltid något att snacka om – oavsett hur ofta eller sällan vi stöter samman.

Nu ska jag vidare i Almedalsvimlet! Det blir något föredrag och ett par mingel. Innan jag letar mig fram till den restaurang där gänget från gårdagens debatt om äldre, träffas idag igen. För att fortsätta diskussionen som kom igång igår. Och äta och dricka gott!

 

På återhörande!

Marianne