Dagligen och stundligen talas det sedan en tid tillbaka inte om annat än flyktingar, Syrienflyktingarna. Fast det i själva verket inte bara rör sig om flyktingar från kriget i Syrien som kommer till Europa. Ensamma eller med familjer och vänner.
I Syrien är det ett sammelsurium av regeringsstyrkor, klaner av olika ursprung och religion och andra grupper som strider mot varandra. IS har mördat kristna på löpande band liksom jazidierna och var och en som kan har flytt för sitt liv därifrån.
Inbördes slåss muslimerna mot varandra – sunni mot shiiter. I dessa krig dödas faktiskt de flesta muslimerna.
Och i Afghanistan har freden aldrig fått fäste sedan kriget både ryssar och amerikaner skulle hitta en lösning på, istället spårade ur. Med ett väl bevarat al Qaida.
Vill bara överleva
Idag såg jag faktiskt på CNN en av de tolkar som USA använde sig av i Afghanistan, och som inte fick följa med när de amerikanska styrkorna lämnade. Han finns nu i Europa. Invalidiserad men som en av alla som flytt hit för att överleva.
Allt detta får mig att tänka att det här faktiskt inte handlar om flyktingar utan om regelrätta folkvandringar. Människor som alltför länge levt i krigs- och konfliktzoner har som på en given signal alla sagt:
- Nu räcker det! Nu tar vi oss härifrån. Vi vill ha fred. Mat. Tak över huvudet för oss och våra barn. Jobb. Ett liv.
Tyvärr är det också denna ström av människor på hundratusentals och miljoner som Europa inte ensamt klarar av att ta emot. Inte ovillkorligt. Och som länderna i Mellanöstern nu ett efter ett klart och tydligt deklarerar inte kommer att tas emot där.
Skyddsbehov javisst
Alla som flyr för sina liv ska naturligtvis få skydd. Så som vi i Sverige under hela 1900-talet och framåt gett skydd åt politiska flyktingar. Att se hur såväl svenskar som andra nationaliteter i Väst skynda ut för att välkomna skarorna av människor som kommer till våra järnvägsstationer mm, ger hopp om både mänskligheten och framtiden.
Till och med i Bjuvs kommun förbereder vissa sig på att flyktingarna m.fl. ska komma hit. Röda korset Bjuv har redan tagit kontakt med kommunen för att få till stånd ett stormöte alla frivilligorganisationer och föreningar emellan. För att i tid inventera de samlade resurserna.
Goda eller naiva?
Men samtidigt stryker ordet naiv genom min journalisthjärna. Jag kan inte låta bli att ifrågasätta denna till synes gränslösa "godhet" som människor plötsligt uppvisar. Ett ifrågasättande jag inte minst tränat upp under många år i Röda korsets tjänst. Nyss syntes inte ett spår av densamma. Eller i alla fall inte särskilt mycket. Jag tänker på när de romska tiggarna var som mest på tapeten.
Vi ska som Heidi Avellan på Sydsvenskan/HD bland annat sagt, låta alla komma i säkerhet. Men sedan måste vi faktiskt skilja på dem som behöver ett faktiskt överlevnadsskydd undan krig och förföljelse – och dem som ”bara” söker sig ett bättre liv.
Godheten under press
Men vi kan faktiskt inte låta alla som vill komma till Sverige för att stanna i evigt. Det visar nu exemplet med det andra extra generösa landet i Väst – Tyskland - som på söndagen stängde gränsen mot Österrike, liksom tågtrafiken på samma sträcka. Sedan Munchen, som första storstad efter att man passerat gränsen norrut, kastat in handduken. Meddelat att nu klarar staden inte av fler nyanlända på ett tag. Även om anrika Olympiastadion kan användas som förläggning. Det säger väl sig själv att man oavsett hur mycket pengar man har, inte har obegränsat med pengar.
Tyskland använde till och med på söndagen samma kort som Ungern – ”Vi måste efterleva Schengenavtalet”.
Och metoden som en reporter på Sydsvenskan/HD på söndagen skrev folk på näsan med - att man ska komma ihåg att svenskar för 100 år sedan flydde till Amerika för att undgå svält och misär och att det ska vi vara tacksamma för nu. Ett sådant klandrande resonemang går inte hem i alla stugor.
Kan inte tvingas fram
Du kan inte tvinga folk att vara medmänskliga och solidariska. Att försöka få dem dithän genom att ge dem dåligt samvete eller att läxa upp dem - det funkar inte i längden. Visserligen håller de flesta mun ett bra tag för vem vill väl framstå som omänsklig? Men till sist spricker det hela eftersom det inte byggdes på ett äkta engagemang.
Det resonemanget kan du ju tex testa på judarna. Den judiska staten Israel byggdes till stor del på Västs dåliga samvete för vad man utsatt judarna för under Andra Världskriget. Vad man inte räddat dem undan. Det blev på modet att dölja sin antisemitism. Men den försvann inte för att folk förstod att den var fel. Den bara gömdes undan och när så icke-judarna började tycka att judarna "tjatade" för mycket om Hitler och förintelse. Tyckte att det räckte med att kröka rygg och skämmas. Då blomstrade judehatet upp på nytt till den hets denna folkgrupp nu åter utsätts för på många håll både i Sverige och övriga världen.
Värld i förändring
Ingen vet idag var nu pågående folkvandringen ska sluta. Men det råder ingen tvekan om att efter dessa veckor följer åtskilliga lika intressanta veckor.
För mig är humanitet, medmänsklighet, solidaritet självklara begrepp. Men det innebär att jag skyddar människor som behöver hjälp för att överleva faror som hotar dem. Däremot vill jag vara med och diskutera om vi ska slopa våra gränser och låta alla som vill, komma hit och bosätta sig. Vi kan inte släppa kontrollen vid våra gränser över vilka som kommer och går – och vad de gör när de är i Sverige.
Nödens moder
När jag dessutom från olika håll inom sk seriös media som bl.a SVT och Världen idag ser rapporter om att det i vissa grupper som vill stanna i Sverige och det kristna Europa blivit mer och mer vanligt att som asylskäl åberopa att man konverterat från islam till kristendomen, känns det plötsligt riktigt obekvämt att sitta där med sina vackra principer. För en muslim som lämnar sin medfödda tro betraktas som en avfälling – och i den muslimska världen ska sådana dö. Vilket förstås är ett skäl så gott som något för att få stanna i det humanitära och demokratiska Väst.
Vi lever alltså lindrigt sagt i en föränderlig tid. Just nu ser vi innebörden av det uttrycket - rakt i vitögat.
Läs också denna danska röst om det som nu sker: http://blogs.bt.dk/verdenifoelgekhader/2015/09/11/flygtningenes-luksusproblem/Marianne Rönnberg Galmor
Marianne Rönnberg Galmor
