FÖRINTELSEN Blume och Moshe Figa, de två mörkhåriga barnen på bilden, blev bara 4 och 6 år. En dag i ghettot i Krakow, Polen, fördes de bort av nazister och sedan dess är de försvunna.
Måndag den 27 januari minns vi Förintelsen och massmordet på Europas judar, men också romer, handikappade, homosexuella mfl. Bland de drabbade fanns många som idag skulle vara min familj och släkt.
Judarna i Proschowitze, som byn hette där barnen på bilden ovan föddes, hörde då och då rykten om nazisternas framfart och judejakt. Men historierna utspelade sig trots allt långt borta så de bleknade snabbt och byborna återvände till vardagen.
Väl där väntade de ett tag och när de uppfattade att det lugnat ner sig, återvände de hem igen.
- Jag var kvar hemma i byn, berättade Rakel en gång för mig. Skötte skrädderiet tillsammans med svärfar
Rädd föda barn
En dag förstod Rakel att hon var med barn.
Rakel ångrade senare i livet aborten. Det var på den tiden när hon för länge sedan hade förlorat Blume och Moshe och hon och jag satt i Tel Aviv och gick igenom gamla minnen.
- Hade jag inte gjort abort så hade jag kanske haft något av barnen kvar idag, sa hon.
Nazisterna kom
Åter till Proschewitze. En by långt ute på den polska landsbygden. En dag körde SS-styrkor in och förskrämda människor sprang åt alla håll och försökte gömma sig. Sädesfälten i utkanten blev gömställen för familjen. Liksom för andra judar.
- Moshe och Blume förstod att vi var i fara, även om de bara var 4 och 6, sa Rakel. Så de var knäpptysta.
Två gånger gick det att gömma sig och därmed undgå deportering. Men den tredje gången blev de avslöjade och fördes till ghettot i Krakow. En lång väg hemifrån.
- Varken mina eller Alexs föräldrar levde då längre, tack och lov, sa Rakel. Jag är mycket glad för att de slapp uppleva det vi sedan utsattes för.
Barnen försvann
I Krakow fick de vuxna arbeta och barnen vara på sk Kindergarten. Rakel bad kapon, som förestod ghettot och som hon minns som en "hygglig man", se till så att vuxna och barn inte skildes åt. Han lovade försöka se till så att detta inte skedde. Men hans inflytande var tydligen inte så stort.
Vad som hände Moshe och Blume vet vi inte. På den här tiden var det vanligt att människor gasades ihjäl på övertäckta lastbilsflak. Där avgasröret leddes in i kapellet. Rakel och Alex trodde att detta är vad som hände eftersom de aldrig efter den dagen hittade någon som kunde berätta.
En strimma hopp
Själv fördes Rakel från Krakow/Plaschow till Auschwitz i Polen. Och senare igen med godståg till Bergen Belsen i Tyskland. Där hon frigavs av engelsmännen.
Ovissheten om vad som hänt Moshe och Blume lämnade samtidigt kvar en strimma hopp hos främst Rakel:
- Så länge jag lever tänker jag att jag en dag någonstans plötsligt ska möta någon av dem, sa hon till mig.
- Kanske klarade någon av dem sig utan att veta sin identitet. Och så möter jag dem och känner igen dem.
Rakel och Alex Figa 1980. Mellan sig håller de sitt första barnbarn. Trots allt så vann inte nazisterna.
Marianne Rönnberg Galmor
Fotnot: Rakel och Alex Figa finns inte längre. De fick heller aldrig återförenas med Moshe och Blume. RIP.
Är du intresserad av att ta del av hela historian om Förintelsen rekommenderar jag ett besök på Yad Vashem i Jerusalem.
