Majoritet äldre i Bjuv vill ha trygghetsboende

I Bjuvs kommun finns det tre boenden: Varagården i Bjuv, Solhemmet i Ekeby och Ekhaga i Billesholm – 70-talskomplex som trots många lovvärda uppfräschningsförsök andas institution. Och så finns det Hemtjänsten - som utgör själva pärleporten för den som önskar komma till ett av boendena. OM man lyckas ta sig igenom, vill säga.

Hemtjänst ett måste
För det är alls inte så att man kan välja om man vill ha hemtjänst eller särskilt boende när man känner att de egna krafterna inte längre räcker till. När barnen är små finns det olika former av barnomsorg att välja mellan men samma valmöjlighet har inte gamla i Bjuvs kommun.

I Bjuvs kommun liksom i de flesta andra kommuner i Sverige, har man bestämt att en gammal och skröplig människa som behöver hjälp först och främst ska ha hemtjänst. ”De gamla vill bo kvar hemma” hör man gång på gång i debatten. Men hur vet vi det? Har det gjorts någon folkomröstning om detta? undrar varje vän av ordning.

Kommunernas egen åsikt
Sanningen är den att det alternativet är det kommunerna fastnat för. Oklart varför. Med all tid personalen tillbringar i bilarna på vägarna kan inte hemtjänsten med allt vad den omfattar, samhällsekonomiskt vara billigare. I Bjuv är det vidare så att först när man fått – och betalat för – alla delar i det servicepaket som kommunens hemtjänstverksamhet erbjuder, så kan man komma i fråga för en plats på Varagården, Ekhaga eller Solhemmet.

De har makten
Makten att fördela de 135 platser som finns idag i Bjuvs kommun ligger i de sk biståndshandläggarnas händer. Det finns en för varje kommundel och deras uppdrag är helt uppenbart att spara på kommunens resurser. Det är de som gör bedömningar av huruvida den gamla klarar sig med hemtjänst eller är tillräckligt dålig för att kvala in för ett rum på hemmet. Att som anhörig vädja och ge exempel på hur stort boendebehovet verkligen är, är lönlöst. Bara det den gamla själv kan – eller vill – uttrycka gäller. Många äldre har uppfattningen att det är en skam att ta emot hjälp från ”det kommunala” och försöker hålla skenet av att allt står bra till uppe, under tjänstemännens hembesök. Vilket innebär att endast de närstående ibland ser hela bilden.

Demens inget hinder
Innan det ens är lönt att fylla i en ansökan om boende ska man ha avverkat personligt larm, hjälp med medicinering, dusch, matlagning, tvätt, städning mm. Demens är inget hinder för att bo kvar hemma. Det visar exempel både från Bjuv och TV:s inslag.

Och kan en boendeplats faktiskt vara aktuell så står alla i samma kö. Det spelar alltså ingen roll om du vuxit upp eller bott i Bjuv, Billesholm eller Ekeby. Du erbjuds en plats någonstans i kommunen.

Det är vanligt att maken eller makan till en sjuk äldre får sköta det jobb som man kunde ha fått utfört på ett särskilt boende. Många barn till gamla vittnar också om hur de helt eller delvis tvingats sluta arbeta, för att föräldern inte ska fara illa, pga brist på adekvat, kommunal vård och plats på särskilt boende. Dessa privata insatser har kommunerna förstås inget emot. Det lättar självklart på deras börda.

Toa mitt i rummet
Att ha en toastol mitt i vardagsrummet, dit man i många fall fått flytta sängen för att hemtjänstpersonalen ska komma åt att arbeta, är väl inget någon av oss yngre ser som ett skäligt inslag i boendet? Men är du gammal och hjälplös får du finna dig i att sitta där på pottan. Och kan du inte själv vända dig så kommer det någon ett par gånger om dagen och gör det åt dig. Passar samtidigt på att byta den våta blöja du legat i några timmar. Och ge dig lite mat.

I gårdagens SVT-inslag slet ambulanspersonal med att få in en mycket gammal och skröplig kvinna i hennes hem och säng. Det handlade om Norrköping där man från kommunalt håll tidigare förklarat att invånarna till varje pris först ska hem. Innan det blir tal om något kommunalt boende.

Orkade inte larma
Kvinnan hade ett larm om handleden. Som hon inte förmådde trycka på! Den enda som talade för hennes sak var en blind väninna i samma hus. Som berättade att hon kände sig överkörd vart hon än vände sig för att klaga och få rätsida på väninnans sak.

Lars Stjernqvist, socialdemokratiskt kommunalråd i Norrköping, fick på tisdagskvällen i direktsändning i TV, krypa till korset och säga att behandlingen av kvinnan var felaktig.

Stressad personal
Hemtjänstpersonalen är så stressad att man kan höra hur hen på väg in i bostaden redan ringer till en kollega på ett ställe där hen skulle ha varit för en god stund sedan. För att be om ursäkt och berätta att man nog kommer fram om 5 minuter.  Vilket man som åhörare inser aldrig kommer att gå. Hur de anställda än jobbar och sliter tycks de aldrig komma ikapp och det beror så klart till syvende och sidst på att deras arbetsgivare, kommunen, inte satsar tillräckligt på äldreomsorgen. Inte avsätter tillräckligt med pengar för den delen av den kommunala verksamheten.

Lokala besparingar
På boendena är det samma visa. Alltför få anställda ska ta hand om de boende. Det senaste på Varagården – där min egen mor numera bor – är att den fasta personalen inte får hoppa in när det behövs mer arbetskraft. Det blir av allt att döma för dyrt. Istället tar man in hjälp från Ekeby och Billesholm vilket anses mer ekonomiskt men som för de boende innebär att de möter människor som inte känner dem och deras behov. Och vice versa. Arbetsuppgifterna utökas dessutom under tid. Just på Varagården är det tex nu de anställda som på den tid de ska vårda och hjälpa de äldre även ska putsa fönstren i deras rum. Tvättar gör de redan. Firman som skötte fönsterputsningen tidigare har enligt personalen sagts upp. Kostnadseffektivt. Frågan är bara för vem.

En tickande bomb
Frågan om hur vi tar hand om våra äldre medborgare är i sanning en tickande bomb. Antalet äldre ökar sedan mer än ett decennium tillbaka och i takt med det har också kostnaderna för Sveriges 290 kommuners äldreomsorg ökat. Folk lever längre, är friskare längre än förr, och det resulterar självklart i ett växande behov av boplatser. Vilket även Bjuvs kommun insett. Men fortfarande inte gjort något åt.

Det vill säga, man har för 3-4 år sedan börjat prata om att bygga ett sk trygghetsboende. Men än har man inte kommit till skott.

- Tittar vi på Bjuvs kommun så har antalet platser i och för sig inte skurits ner, säger Cathrine Eriksson, chef på Vård och omsorgsförvaltningen. Men för några år sedan kollapsade hela systemet just på grund av ovannämnda ökning av antalet äldre och vårdbehövande. Så det gäller att hela tiden att se till att ha balans mellan tillgång och efterfrågan.

Cathrine Eriksson vittnar också om att det när hon började arbeta i Bjuv fanns vad hon bedömer som ”gott om platser” här, jämfört med andra platser hon arbetat på. Men så ökade antalet äldre – och antalet platser per invånare över 65 år krympte.

Entydigt svar
För att kommunen skulle få helt klart för sig om ett trygghetsboende skulle komma att bli efterfrågat eller inte genomförde man under våren 2015 en enkät där 650 personer i ålderspannet 65 – 95 erbjöds att komma med synpunkter om sina behov och önskemål. 223 svarade.

- Den enkäten visade mycket klart att ett trygghetsboende skulle gå att räkna hem, säger Cathrine Eriksson, som dock inte kan säga varför bygget ännu inte dragit igång.

Det kan däremot samordnaren av just projektet Trygghetsboende – Göran Skoog, kommunarkitekt i Bjuv. Av honom får vi veta att Kommunfullmäktige i slutet av 2015 gav i uppdrag åt Kommunstyrelsen och Vård- och omsorgsnämnden att planera vidare för ett trygghetsboende.

Politiskt styrt
 Arbetet ska ske i samverkan med ”interna och externa aktörer” och en politisk styrgrupp för trygghetsboendet bestående av presidierna i kommunstyrelsen samt vård- och omsorgsnämnden har träffats under december månad.

Göran Skoog berättar nu att arbetet kommit en bra bit på väg.

- Det ska inte behöva dröja alltför länge innan vi kan föreslå en väg framåt för projektet, säger han.

Vilken upplåtelseform vi talar om är fortfarande inte känt. Eller för den delen beslutat. Enkätsvaren sa att majoriteten önskar hyreslägenheter. Men behoven och resurserna varierar mellan kommundelarna och det är ju inget som säger att alla boendena ska utformas på exakt samma sätt.

Om det inte byggs
Det finns alltså efterfrågan på äldreanpassade äldreboenden – som numera går under benämningen trygghetsboenden. Skulle kommunpolitikerna vila ännu längre på hanen kan det dock orsaka en utflyttning av friska medelålders och äldre. Som istället för att vänta och se att de gamla 70-talslängorna fortfarande verkar vara de enda alternativen när man inte kan bo kvar hemma längre, väljer att flytta till orter med bättre standard och förutsättningar att åldras i. Höganäs är ett exempel som en del väljer. Helsingborg förstås ett annat.

Detta alternativ uppges vara ett rött skynke för de flesta berörda i kommunledning och förvaltning. Den som lever får om det inte byggs kanske se hur rött och hur stort det skynket är.

Marianne Rönnberg Galmor

Detta vill Bjuvs äldre invånare

Vård- och omsorgsnämnden fick i uppdrag av Kommunfullmäktige att undersöka intresset för Trygghetsboende i Bjuvs kommun. Enkäter skickades ut till målgruppen 65-95 år som bor i kommundelarna Bjuv, Billesholm och Ekeby. Totalt skickades 650 enkäter ut varav 223 svar inkom. 

Frågorna var:

1. I vilken åldersklass finns du?

2. I vilken kommundel bor du idag?

3. Skulle du vara intresserad av att flytta till ett trygghetsboende inom de närmsta fem åren?

4. Vad tycker du är viktigt i utformningen av ett trygghetsboende?

5. Vilken boendeform skulle du föredra?

6. Vilken lägenhetsstorlek skulle du behöva? 

Av de 223 som svarade bodde 52,9 procent i Bjuv, 28,3 i Billesholm och resten – 18,8 procent – i Ekeby. Intresserade av att inom de närmaste fem åren flytta till ett trygghetsboende sa sig 64 procent vara.

På frågan vad de ansåg viktigt i utformningen svarade 81,2 procent ”Läget och närhet till service”. Hyran var viktigast för 73,5 procent, standarden för 56,1.

Beträffande boende formen så föredrar 66 procent hyreslägenheter och övriga 34 vill ha en bostadsrätt. Storleken spelar också roll. Mest efterfrågade är tvårumslägenheter som 57 procent av de svarande sade sig vilja ha medan hela 37 procent vill ha en trea. Endast 6 procent efterfrågar en etta.

De som svarade på enkäten hade också möjlighet att komma med egna förslag och idéer och resultatet av det ser ut så här:

- Inglasat uterum/balkong/altan/trädgård, enskilt eller gemensamt (flest kommentarer)

- Matservering, möjlighet till lagad mat 1 gång/dag

- Nära till naturen med promenadvägar och stigar för rullstolar

- Varmvattenbassäng (för smärtlindring) - Tillgång till personal, läkarservice - Aktiviteter, t ex gymping, grillkvällar, utflykter

- Rum för aktiviteter t ex med vävstol, hyvelbänk - Gemensamhetslokal, kunna hyra vid familjefester - Placering av boendet för upplevelser trygghet efter mörkrets inbrott

- Kabel-tv

- Gästlägenhet – gästrum

- Vägguttag och kontakter på 70-75 cm höjd för bl a rullstolsburna personer

- Garage

- Diskmaskin, tvätt- och torktumlare

- Bilservice knutet till boendet, privat betalning, bilpool

- Trygghetsboende i varje kommundel.

MRG