VALBORGSFIRANDET I Sverige är det tradition att på Valborgsmässoafton fira ut det gamla året- vintern - och in det nya halvåret – sommaren. Därav sjungs också sången ”Vintern rasat ut…”.
Sedan åtminstone medeltiden har valborgsdagen (alltså första maj) också varit första dagen på det administrativa året. På så vis blir valborgsmässoafton en typ av nyårsafton som egentligen inte är mindre logisk än den 31 december.
Firandet av valborgsmässoafton är alltså ett firande av sommarhalvårets början och traditionerna som genom tiderna knutits till firandet är av blandad härkomst. Att tända eldar på valborgsmässoafton är en sed som kan ha sitt ursprung hos tyska köpmän som importerade sedan till Sverige under 1700- och 1800-talet.
Men det kan dock också vara så att den här sedan har ett äldre, inhemskt ursrpung för det finns de som hävdar att det ursprungligen handlar om en keltisk/irländsk fest. I det en gång i tiden keltiska Västeuropa var nämligen den 1 maj sommarhalvårets första dag. Vilket bland annat firades med bål.
Vissa hävdar också att valborgseldarna har rent praktiska orsaker eftersom det i skiftet april/maj var vanligt att djuren släpptes ut på bete. Då användes eldar för att skrämma bort rovdjur. Slåttermarkerna röjdes också på våren och då var människorna tvungna att elda upp allt ris i ett stort bål.
Oavsett om det är tyska köpmän eller svenska bönder som ligger bakom valborgseldarna torde det vara klarlagt att firandet av sista april som vinterns sista dag finns i en rad olika kulturer och epoker. I Sverige kallar vi det valborgsmässoafton – även om namnet Valborg kom in i almanackan först 1901.
Källa: Wikipedia och M. Axelsson
Här finns eldarna i Bjuv, Billesholm och Ekeby
I samband med eldandet på Valborg och också hela sommaren har Räddningstjänsten utfärdat en varning samt formulerat en checklista. Läs om det här.
