Carolina Tholander har många järn i elden just nu och är inte ledig förrän i januari nästa år.
OPERA Carolina Tholander, vår egen sångfågel i operasammanhang, laddar för fullt inför nästa projekt. En operapremiär i Malmö och en operagala i Mariakyrkan i Helsingborg.
Vi träffas på Fahlmans på Kullagatan. Det är morgon och en mer avsminkad Carolina Tholander än vi är vana att se på scenen, hugger tillsammans med mig in på Budapestbakelser och svart kaffe.
Att vi träffas i sta´n underlättar för Carolina eftersom hon just nu är i full färd med att arbeta fram en alldeles särskild operagala i närliggande Mariakyrkan. En operagala som äger rum den 9 november och som scenmässigt ska överträffa förra årets.
Åtta sångare och 2 pianister medverkar och galan hålls till förmån för Hjärt- och Lungfonden, som Carolina känner starkt för.
Extra festligt
- Ja, den här gången blir det en välgörenhetsgala förpackad på en litet i kyrkliga sammanhang kanske lite annorlunda sätt, berättar Carolina Tholander. Lite mer glitter och glamour.
Opera med glitter och glamour
- Bland våra sponsorer finns nämligen bland annat ett företag som ser till att vi alla bär fantastiska, festliga scenkläder. Vi vill att vår gala ska vara en fröjd både för örat och ögat. För är det opera, gala och fest så är det! Jag tycker att Helsingborg behöver mer ”riktig” opera. Med bra sångare.
- Vi hoppas publiken tar tillfället i akt att både lyssna på härlig musik, bidra till vår insamling och glädjas åt vår festliga inramning av evenemanget, säger Carolina Tholander.
Fattas timmar
På scenen är Carolina Tholander i gott sällskap med kollegorna men nu under förberedelserna tar själva administrationen av galan också mycket av hennes tid. Hon kontaktar bl.a. företag om sponsring. Något hon i och för sig inte tycker är svårt men som tar tid.
- Allt är jättekul, säger Carolina Tholander. Men jag fattas timmar! Just nu jobbar jag nästan dygnet runt.
Top of the top
Förmodligen lönar slitet sig. Till Mariankyrkan har Carolina Tholander nämligen lyckats få med ett alldeles speciellt ”dragplåster” – megastjärnan Susanne Resmark – en av Metropolitans främsta mezzosopraner. Från Ängelholm och just nu på gästspel i Sverige.
- Jag tänkte att frågar man inte får man inget svar, säger Carolina glatt. Och Susanne svarade att hon gärna ville vara med och att hon dessutom inte hade något inbokat just den 9 november.
Sådant kallas tur!
Mindre glittrigt
Parallellt med Operagalan trängs i Carolina Tholanders huvud just nu också tankar kring premiären den 26 oktober i Johanneskyrkan i Malmö av operan ”Syster Angelica”, en allt annat än glittrig historia.
Carolina Tholander spelar den unga novisen Dolcina i den omgjorda operan som regisseras av Rickard Söderberg.
- Det är en gripande opera, säger Carolina. En i grunden tragisk och blodig berättelse som utspelas i ett kloster. Därför är scenen i en kyrka istället för på operan.
- Sedan är det konserterna före och under Jul! fortsätter Carolina Tholander. Först ska jag medverka i Luciagalan i Helsingborg med två stora konserter. Sedan är det som vanligt ganska många julkonserter inbokade. Bland annat i Ekeby-Kropps församling, då jag sjunger både i Frillestads och Ekeby kyrkor.
Balansakten
- Men i januari kan jag vila! skrattar Carolina.
Men hur orkar kvinnan? Att stå på scen och prestera är i sig ingen enkel sak och så är det ju detta med att ringa, boka, administrera.
- Jo, det är som sagt intensivt nu, svarar Carolina Tholander. Konsten är att ha många järn i elden och samtidigt ha distans till det man gör.
Jaha. Kan man lära sig det eller är du född sådan?
- Jag är inte säker på att det är något man kan lära sig, säger Carolina. Antingen har man det i sig eller inte.
Medaljens baksida
Carolina ger ett exempel på vad hon menar med en ”balansakt”:
- Å ena sidan är det jätteroligt att bli igenkänd på sta´n, av människor som sett en stå på scen och prestera. Jag blir jätteglad när jag får sådan positiv respons.
- Men en sådan som jag behöver också få vara privat och bortom strålkastarljuset och balansen mellan de två bestämmer man inte nödvändigtvis över. Det är det som kan vara det knepiga.
Med andra ord; När man ger sig in i leken om att stiga mot toppen förlorar man samtidigt förmågan att själv bestämma när det, som i det här fallet, är sångerskan eller privatpersonen människor ska få träffa.
Rädd om sin publik
En sak en offentlig personalltid måste vara rädd om, ärsin publik. Det gäller förstås även för Carolina Tholander.
- Jag tror att jag är bra på att ta vara på min publik, säger hon. Efter mina konserter är jag t.ex. alltid tillgänglig för att prata med dem som kommit och lyssnat på mig.
En gång blyg
Den biten var från början inte så lätt för just Carolina Tholander, som beskriver sig som en från början ganska blyg och tillbakadragen flicka.
- När jag var yngre var jag inte alls så social och utåtriktad som idag, berättar hon. Det har jag fått lära mig att bli.
- För en artist ska vara tillgänglig för sin publik, tycker jag. Att kommunicera med den– det är ju det som är själva jobbet! Jag får utlopp för min konst – och så får jag feedback från dem som bedömer den.
Adrenalin och stress
Inför en konsert eller premiär är Carolina Tholander dock inte alls öppen. Tvärtom.
- Nej, då går jag in i mig själv och varken ser eller hör särskilt mycket som sägs eller händer runtomkring mig. Då laddar jag. Med adrenalin och stress i en skön förening.
- Men sedan efter framträdandet – då är jag öppen igen, avslutar Carolina Tholander.
Ensemblen på Operagalan består av Carolina Tholander, Susanne Resmark, Emma Freij, Johanna Bäckström (ej på bild), Laine Quist, Lotte Ohlander, Kalle Leander (ej på bild) och David Hornwall. Pianisternas namn är: Julia Sigova och Joachim Olsson.
Gruppfoto: Sabina Wixner.Text och foto: Marianne Rönnberg Galmor
