Malte Rönnberg minns när Sommar Grand Prix kom till byn för 80 år sedan. Foto: Bjuvsnytt.
BILLESHOLM Malte Rönnberg fyllde 90 år i början av 2013. När Grand Prix-loppet kördes var han bara 10 år. Men han minns var han satt och tittade på bilarna när de rusade förbi. Och branden vid olycksplatsen i det som sedan alltid kallats Grand Prix-kurvan.
För 80 år sedan hade de flesta gruvschakt i och kring Billesholm lagts ner. Det var en svår tid med mycket arbetslöshet och få nöjen. Grand Prix-loppet väckte därför helt naturligt både stor nyfikenhet och uppståndelse när det blev känt att det skulle köras med start och mål i lilla Norra Vram utanför Billesholm.
Dagarna före loppet träningskörde ekipagen rundan över Södra Vram, Kågeröd, Stenestad och tillbaka till startplatsen i Norra Vram. Trafiken på den tiden var inte som idag förstås men för att inte störa tränade förarna klockan tre på morgnarna.
- Jag minns hur mor väckte mig och min syster Majken, som var 13, berättar Malte Rönnberg.
- Det var ju mitt i natten så vi var trötta. Förmodligen väckte hon oss som vanligt med kaffe. Sedan klädde vi på oss och gick från Lars-Persgård i Billesholm, där vi bodde, till Norra Vram. För att få vara med och se starten och träningen. Det tog väl en timme att gå till fots dit.
När Helga och barnen kom fram strax före tre var de långt ifrån ensamma där runt startrampen mitt emot det som i modern tid varit Lantmännen i Norra Vram.
- Nej, många gick dit för att titta, minns Malte. Och så stod förstås folk som bodde längs banan också ute och tittade.
Blixtsnabbt
- Jag och min kompis Sven hade lagt en planka i en kastanj mitt emot det som idag är Rask & Björk i Södra Vram, fortsätter Malte berätta. Så vi hade bra utsikt över vägen när bilarna kom.
- Men allt vi såg var en stor siffra på den ena bilen efter den andra när de svischade förbi.
Så plötsligt såg pojkarna en rökpelare som steg upp längre bort mot Fäladen.
- Då klättrade vi snabbt ner från trädet och sprang dit. Det var ju en bit och när vi kom fram var det kaos. Oskar Olssons hus brann ner för att något från den kraschade bilen kastats upp i luften och landat på huset.
Av olycksbilen minns Malte däremot ingenting.
- Räddningspersonal hade gjort sitt innan vi hann komma fram till olycksplatsen, som tur var. Men jag minns hur förväntningarna och spänningen förbyttes när det blev känt att en man kört ihjäl sig. Och att loppet efter det avbröts och aldrig återkom.
MRG
