Grabbarna från Billesholm som inte var rädda för att ta i. I en paus utanför gruvhålet. Från vänster: Malte Rönnberg, Bertil "Kaparen" Olsson, okänd, Ola Möllare och som jag tror en av Walter Bonnjannes pågar. Har du namnen så skriv eller ring mig.
GRUVAN Lördagen den 11 juni öppnar Gruvmuseet i Bjuv för säsongen. Många också i Bjuvs kommun har aldrig varit där. Varför inte göra slag i saken och gå dit och lära om din egen historia? I alla fall om du som jag, har kolet i blodet.
Jobbet i gruvorna var mycket hårt och folket som formades under denna period lät, och låter sig fortfarande inte, imponeras av "nymodigheter". En redig "grueunge" möter sådant med ett "Ah du!"
Hur hårt jobbet i gruvorna var är något vi idag knappast kan föreställa oss. Min farfar Martin Rönnberg hade en egen liten gruva i Billesholm. En dag var oturen framme och en bit av en gruvgång rasade över honom så illa att han krossade både sitt ena ben och öga. På den sida som var upp mot taket.
Efter det kunde farfar inte jobba mer och långt mindre behålla gruvan. Det enda han, nu en fattig, halt och synskadad gubbe, klarade var jobbet som ”torkegubbe”. Ovan jord vid schaktet där Rask & Björk idag ligger.
Att vara torkegubbe innebar att man tog hand om gruvarbetarnas ofta våta eller fuktiga arbetskläder. Sedan de kommit upp ur gångarna för dagen.
Fattigdomen slog till
Hemma hos farfar och farmor blev det snabbt fattigt efter inkomstbortfallet. Invalidersättningar var 11 kronor var tredjemånadsdag. Så det blev för min faster och far att själv jobba i unga år och bidra till hushållet hemma. Faster Majken i nystartade Glasullen i Billesholm. Far – ja, vad tror ni? Jo, i gruvan.
Far Malte jobbade från början för Höganäsbolaget och blev därmed uppsagd den dagen när bolaget 1939 la ner sin verksamhet i Billesholm. Far var inte ensam. Den dagen förlorade en majoritet män i Billesholm jobbet.
Men de visste var kolet fanns. De driftigaste sänkte därmed egna schakt. Far var en av dem. En del blev riktigt stora och framgångsrika. För att inte tala om rika. Den tiden kallas Klondyketiden och har ett eget kapitel i Billesholms historia.
Gällde att kunna stämpa upp
Uppe på Fäladen grävde männen som blivit arbetslösa helt sonika där de visste det fanns en kolåder. I en given cirkel och ner ett antal meter. Genom en rad olika jord-, grus- och sandlager. Tills de var vid kolet.
Sedan gällde det att stämpa upp så det inte rasade, berättade far för mig. Snickra träringar till stöd för väggarna. Kanske dra någon räls för kolvagnen.
Väl nere vid kolet började man hacka ut kolet. I gångar, eller orter som det heter på fackspråk. Som var 30 cm höga! Tänk dig det. Tänk dig att ligga på rygg och jobba. Med pannlampa för att överhuvudtaget se vad du gjorde.
God förtjänst gjorde de i alla fall
Man låg allstå på rygg med huvudet i riktning in i orten. Hackade. För varje liter kol man fick ner kom man längre och längre in i underjorden. Efter sig släpade man någon form av vagn att lägga kolet i. Och när den var full var det bara att fösa ut den till öppningen. Och hissa upp den. Far jobbade tillsammans med en kamrat och tillsammans fick de ihop kol både åt sig själv och föräldrarna och för att sälja till arbetarna på Gummifabriken i Helsingborg.
Vi talar här om ett par driftiga män.
- Jobbet var hårt och skitigt, sa far. Men vi var starka och tjänade bra pengar. Min syster tjänade bara en bråkdel i den nya industrin mot vad jag gjorde på en halv dags arbete och jag gillade gruvan för att jobbet var fritt.
Sålde till arbetarna i Helsingborg
- Vi cyklade upp till vår egen gruva i ur och skur. Tidigt på morgnarna. Vid middagstid hade vi fått ihop så det räckte och då körde vi ibland till Helsingborg och sålde. Jag hade köpt en liten lastbil och på hösten t.ex., tog vi även med frukt i påsar och sålde. Mest på parkeringen utanför Gummifabriken. När det var skiftbyte. Folk i stan hade inte lika god tillgång till saker som vi hade på landet.
När jag var på Gruvmuséet för några år sedan hängde ett svart-vitt fotografi på min far Malte Rönnberg och hans kompis i en gruva – ”Ola Möllare” – på en av väggarna. Så ser du idag på museet två glada men skitiga karlar – nakna men med en zinkbalja framför sig. Redo att tvätta av sig kolet efter dagens värv. Ja, då vet du att den yngste av de två, var min far. Frid över hans minne!
Det här var bara ett smakprov på de historier som finns att ta del av från Gruetiden i våra trakter. Andra är t.ex. den om vad klinkers från Ekeby använts till.Visste du att det berömda operahuset i Sydney i Australien är klätt med klinker från Skrombergaverken i Ekeby? Googla så ser du bilder.
Gruvmuseet är inrymt i Schakt III:s maskinhus på gruvområdet som ligger i slutet av Ågatan i Bjuv. Infart från Storgatan via Schaktsgatan.
Utställningen på museet skildrar den spännande historien kring gruvdriften i Bjuv, Billesholm och Ekeby. Här finns även material från andra delar av traktens historia. Ett tips: Missa inte de häftiga affischerna från Billesholms Folkets Park!
Här kan du läsa mer om Gruvmuseet
Öppettider:
Perioden 11/6 - 26/6 Lördag - söndag kl. 13.00 - 16.00
Perioden 27/6 - 14/8 Tisdag - söndag kl. 13.00 - 16.00
Guidade visningar
Guidade visningar kan bokas hela året på telefon
042-458 52 35. Minimiavgiften är 500 kronor (1-10 pers) därutöver 15 kronor/person
Skolklasser och vuxenstuderandegrupper inom kommunen erbjuds gratis guidade visningar. Kommunens föreningar erbjuds en gratis guidning per år.
Skolklasser och vuxenstuderandegrupper från annan kommun kan få en visning för 400 kronor.
Marianne Rönnberg Galmor
Grueunge, redaktör med mera
