OPERA Först värjer jag mig lite i akt ett- är det här nu bra?; han är ingen Verdi; hum hum varför så lite spelad?
Men – operachefen Stephen Langridges uppsättning lämnar mej inte. Han och hans team har av en Grand Opéra från 1868- det sista verket i genren, aldrig spelad i Sverige- gjort något både modernt, pampigt och avskalat. Den bedriften ihop med flera optimala rolltolkningar gör att jag tror att Ambroise Thomas´ HAMLET kommer att räknas som nåt av det viktigaste i svensk opera 2016. Göteborgsoperan kan dom!
Grand Opéra är en genre som föddes 1829 med ”Den stumma från Portici”,en överdådig operaform med illusoriska dekorer, folkmassor, historiska kostymer, balett och fem akter. De två sista premisserna ett måste, Wagner fick tex skriva om Tannhäuser för att den skulle släppas fram på Parisoperan. Meyerbeer regerade, sen kom Auber och Halévy, vars Judinnan nu spelas igen, på Göteborgsoperan(såklart)2014.
Vulkaner erupterade, folk kokades i olja, Elektriska solar bländade den alltmer borger-liga publiken som operahusen nu främst ville locka. Sorgsna druider var inget för dom.
Där skulle finnas en konflikt mellan den privata viljan/kärleken och plikten mot sitt folk/religion. Säger jag AIDA förstår alla, den är i mina ögon/öron en klockren Grand Opéra, maktens pompa, ståt och krigföring ställs mot kärleksmöten och gravkamrar. Dess premiär 1871 och gamla Parisoperans brand 1873 markerar slutet för genren.
