KULTUR - BÖCKER Idag är det dags att höra vad vår Ess-O tycker om Karin Wahlbergs två senaste böcker Än finns det hopp (del 1) och Livet går vidare (del 2). Samtidigt både ett stycke kvinnohistoria och medicinhistoria.
Författare: Karin Wahlberg
Utgiven: 2013-08 (del 1) 2015-03 (del 2)
ISBN: 9789146224327 (del 1) 9789146225386 (del 2)
Förlag: Wahlström Widstrand
Serie: Lasarettet
Antal sidor: 445 sidor (del 1) 460 sidor (del 2)
Jag blev uppriktigt besviken första gången jag såg Karin Wahlbergs bok ”Än finns det hopp”. Varför hade hon övergivit Claes och Veronika, som varit mina trogna följeslagare i kriminalromanerna som Wahlberg skrivit? Varför en roman i sjukhusroman? Har det inte skrivits tillräckligt med böcker i den genren?
Men… Än en gång har denna författare lyckats få mig att fastna i en bok och jag måste säga att hon har gjort det med besked.
Det Karin Wahlberg har påbörjat är en romantrilogi om människorna på och omkring sjukhuset i Ekstad år 1953 och framåt. Det är en brokig skara människor som vävs tillsammans.
I den första boken får man ta del av barnförlamningen, eller polion som den sedan fick heta, och dess fasor. Man får ta del av läkarnas hopplösa kamp mot sjukdomen då det ännu inte fanns något vaccin mot sjukdomen. Samtidigt får man en inblick i hierarkin på sjukhuset. Romanen skildrar alla, från biträden till överläkaren, från patienter, anhöriga, läkarfruar med flera. Patienterna och deras anhöriga skildras i många fall i sin livssituation före sjukdomen drabbar dem och det finns utvikningar till öronpatienter och en kvinna som drabbas av bröstcancer. Många intressanta detaljer fastnar på vägen, som att kaffe användes som smärtlindring hos poliopatienterna!
Men det är med värme som dessa personer skildras. På något sätt blir böckerna samtidigt både ett stycke kvinnohistoria och medicinhistoria.
Men det är gastkramande spännande och ibland fruktansvärt otäckt precis som det faktisk kan vara att arbeta på sjukhus. Wahlberg besparar oss inga detaljer. Och det är en av författarens mycket starka sidor.Lite av en röd tråd blir Ella-Kristins och Carls liv, som man får följa parallellt med de olika händelserna. De har fått bli någon sorts hang-up i historien.
På något sätt går det inte allt skilja den första boken från den andra, ”Livet går vidare”. Då den första boken slutar väldigt abrupt är det bara att vända upp nästa sida i bok nummer två. Den andra boken har också den ett genomgående tema, eller ska man säga två olika teman som följer med genom sidorna. Det är kvinnomisshandel och abortfrågan.
Man skulle kunna tro att det bara är nöd och lidande som skildras, men det finns kärlek och hjärta också. Och så finns Vera! Hon är gift med doktor Egon Brandh och tituleras doktorinnan. Hon är en vanlig tös som gift sig med en läkare. Av hennes liv och öden kan man lätt få hjärtsnörp.
Ess-O