POLITIK På arbetarnas dag den 1 maj tänkte nazisterna i Svenskarnas Parti ta över gatorna i centrala Jönköping. De som oroades av detta uppmanas före demonstrationen av polisen att hålla sig hemma. Vad händer i mitt Sverige 2014?
Så här i efterhand kan man konstatera att Jönköping den första maj inte lyckades hetsa igång den största kraftmätningen mellan nazister och antinazister sedan Andra världskriget. Vilket hade befarats.
Att dagen avslutades relativt lugnt är dock inte polisens förtjänst utan snarare alla de människor som spontant gett sig ut på gatorna i Jönköping för att med fredliga medel förhindra nazisternas framkomst. Plus kyrkans idé att ringa för fara!
Just nu ser vi i Sverige den största mobiliseringen av svenska nazister sedan Andra världskriget. Furugårdarna och Lindholmarna, Sveriges första nazister, har återvänt från dödsriket och inspirerar svenska män och kvinnor. Svenskarnas Parti (Svp)ställer i år upp i riskdagsvalet på 35 orter.
Då – på 1930-talet och framåt – var nazisterna också på frammarsch. Men när Adolf Hitler tillsammans med sin blivande propagandaminister Joseph Goebbels – inbjöds till Sverige av den svenska Fuhrern Birger Furugård i Svenska nationalsocialistiska partiet (SNSP), stoppade Stockholms polismästare Eric Hallgren, det offentliga nazistmötet som var tänkt att hållas på Hötorget. Hallgren befarade våldsamma protester och sa därför nej.
Inför den 1 maj bedömdes risken för våldsamheter även i Jönköping som självklar. Av allmänheten, det vill säga.
Men det blev inte så illa som man befarat. Inte bara antirasister från vänsterkanten, utan främst många "vanliga" människor, beslutade på torsdagen sig för att gående, stående och sittande, hindra nazistmarschen. Kanske få den att avbrytas?
Efter bara några hundra meter omdirigerades nazisternas tåg av polisen eftersom antinazister satt sig mitt i vägen där tåget skulle gå.
Mycket djupt intryck
Men det som verkligen väckte genklang var Svenska Kyrkans i Jönköping idé om att ringa i kyrkklockorna för fara. En tradition som för länge sedan försvann men som nu åter togs upp.
Genom att ringa i Jönköpings alla fyra kyrkor samtidigt - precis när nazisttåget befann sig mitt i centrum - dränktes deras slagord. Malmklangen är respektingivande. Jag la själv märke till den genom datorn - i TVs direktsändning på skärmen. Någonstans inuti mig har en respekt för dessa klockor skapats utan att jag varit medveten om det. Kyrkklocksringning innebär att man ska visa respekt.
I fortsättningen ska jag också när jag hör dem veta att det är fara å färde! Jag hoppas nämligen att klockringningen blir en symbol som förenar oss alla som avskyr nazism och facism - att enas när vi hör klockorna klämta.
Ren provokation
Valet av dag var från nazisternas sida en ren provokation eftersom detta utmanar de känslor som slog rot i Kärrtorp i december 2013 och som nu växer till en gräsrotsrörelse över hela Sverige.
Nazisterna vill införa en helvit diktatur i hela Norden.
Polisen i Jönköping har parallellt med tillståndet uppmanat dem som eventuellt känner sig hotade pga ras, ursprung etc, att stanna hemma…...
Istället för att av säkerhetsskäl avslå ansökan om demonstrationstillstånd hade Jönköpingspolisen kallat in 300 poliser inför demonstrationen. För att skydda nazisterna?
Myndigheter och politiker
Jag undrar vad som är på väg att hända i vårt land? Och varför reagerar inte myndigheterna trots att lagen möjliggör detta? Medan Jönköpingspolisen slog ifrån sig med att ”polisen i detta fall inte hade något annat val än att ge tillstånd då demonstrationsrätten är en grundlagsskyddad rättighet”, har den fd polisintendenten Eric Rönnegård skrivit klarsynt om vad som egentligen gäller. Rönnegårds poäng är att myndigheterna är okunniga och därför faller till föga.
- Idag kan vi konstatera att nazister och rasister blivit allt mer rumsrena och accepterade. Det är en utveckling som kommer att fortsätta i takt med att polisen och övriga rättsväsendet fortsätter visa okunnighet och ointresse att tillämpa lagarna rörande hatbrott.
- Priset för det riskerar bli högt för vår demokrati, skriver Rönnegård.
Marianne Rönnberg Galmor
