SÄKERHET Säkerhetsläget i Sverige är högt och hotar att bli ännu högre, meddelar Säpochefen Charlotte von Essen. ”Bli inte en nyttig idiot” säger statsminister Ulf Kristersson till folket. Men vad är det då som kan hända? Jag har några personliga exempel.
När den galne Rahmat Akilov från Uzbekistan den 7 april 2017 stal en lastbil och körde ner på Drottninggatan i centrala Stockholm och dödade fem och skadade ytterligare ett antal oskyldiga så var jag själv där.
Det visade sig efteråt att det var frågan om ett terroristbrott av en extremist som hyste agg mot Sverige – och tydligen också dess invånare.
Rent praktiskt var det för min del så här:
Jag var på Åhléns City på andra våningen och köade i en kassa för att betala några saker jag ville ha. Plötsligt går brandlarmet.
- Är det en övning eller på riktigt, undrar både jag och några andra kunder.
Personalen hade ingen aning och då sprang både de och jag mot nödutgången. För att via trapphuset ta oss ner till bottenvåningen och ut på Klarabergsgatan, som går längs Åhlénshuset och bl.a. korsas av Drottninggatan.
När jag öppnar dörren möts jag av en flod av människor som i panik springer från Drottninggatshörnet och mot Vasagatan.
- Vad händer? Frågar jag rakt ut i luften men får inga svar.
Samtidigt börjar jag gå i motsatt riktning jämfört med strömmen. Alltså upp mot hörnet Klarabergsgatan-Drottninggatan. Jag är ju journalist och anar ett scoop.
Men jag kommer inte så långt utan stoppas snart av en polis som gör tecken åt mig att vända om och följa strömmen neråt istället.
Då stannar jag och frågar de förbipasserande vad som händer. Och får veta att någon kört med en stor bil på Drottninggatan. Någon har sett påkörda människor.
Jag börjar söka på mobilen på olika nyhetssajter. Får efter någon minut redan klart för mig vad som hänt. Alltså att en terrorist löpt amok på gatan och att folk är skadade.
Jag skickar snabbt sms till min man och barnen så att de, när nyheten kablas ut, ska veta att jag är okej. Dottern anar nämligen, visar det sig, att jag är just på Åhléns......
Samtidigt ringer en kompis från polska radion och intervjuar mig. Vet jag vad som hänt? Det är inte klokt så snabbt saker sprids på nätet!
Plötsligt kommer några skrikande – ”Det skjuts på Centralstationen. Gå inte dit!”
Vi är några som stannar en bit bort på Vasagatan mot Norra Bantorget till. Så långt från Centralen vi kan. En ung flicka frågar om hon får stå med mig för hon är så rädd.
Bit för bit lägger jag så pusslet om vad som egentligen hänt. Kommer fram till att OM terroristen som kört bilen med tvärstopp i Åhléns fasad på Drottninggatan fått som han tänkt – så hade jag säkerligen också strukit med!
För efter att han mejat ner människor med bilen längs Drottninggatan var hans avsikt att köra in i en byggnad så att den bomb han hade i en ryggsäck i passagerarsätet skulle explodera.
Nu gjorde den lyckligtvis inte det. För precis under där han kraschade in i väggen ligger hela T-centralen. Som i en bombexplosion hade fått ett kraschat Åhlénshus mitt i hjärtat och orsakat både stor förödelse och mångas död.
Nu small det inte, som sagt, så istället lade Akilov benen på ryggen och smet ner i tunnelbanesystemet. Men han spårades, avslöjades och greps snabbt.
Dagen efter fattade jag
Dagen efter hann skräcken ifatt mig när jag tänkte mig själv där på andra våningen på Åhléns. OM bomben detonerat. Och jag tackade min lyckliga stjärna för att det tydligen inte var min tur än.
Nu var det inte där och då jag lärde mig att vara försiktig och se mig om i folkträngsel och vara vaksam. Det fick jag allra första gången lära mig hos säkerhetschefen på Utrikesdepartementet i Stockholm. Inför min förestående första utlandstjänst. I Sveriges tjänst.
Den gången handlade det inte om terrorister utan om att unga, naiva flickor lätt kan luras in i spionsammanhang etc. Ett piller som någon som vill åt mitt lands hemligheter lagt i mini drink och sedan vet man inte hur långt det kan gå.
Det lät ju som rena Bond då men idag vet jag förstås bättre.
Baader Meinhof-ligan
När den tyska terroristgruppen Röda Arméfraktionen, även känd som Baader-Meinhof-ligan, kom att prägla 1970-talet i Västtyskland med mord, kidnappningar och bankrån men misslyckats med ett terrordåd i Sverige i form av att kidnappa den dåvarande biträdande svenska justitieministern Anna-Greta Leijon så blandades jag, som anställd på Svenska ambassaden i Tokyo också in i leken.
Baader Meinhof samarbetade nämligen med en annan terrorgrupp – Japanska Röda Armén. Och jag jobbade alltså på svensk mark i Japans huvudstad Tokyo.
Förutom att ambassaden var bevakad av japanska säkerhetsstyrkor och polis så var även våra privata bostäder det. Jag glömmer aldrig det stora grå, bepansrade militärfordonet som stod parkerat utanför huset jag bodde i.
Nu hände inget farligt som tur var och jag måste erkänna att då och så ung, så hade jag nog inte ens vett på att vara rädd.
Osäkert i Israel
I Israel var det annorlunda. Där lärde jag mig som ambassadanställd direkt att låsa bildörren inifrån när jag skulle ut och köra i för mig okända trakter utanför Tel Aviv, där ambassaden låg och jag jobbade och bodde.
Jag fick lära mig att INTE vistas i stora folksamlingar. INTE gå på en fullpackad buss mitt i stan. Vid en tidpunkt då många var ute och åkte exempelvis till eller från jobbet. INTE sitta nära fullproppade papperskorgar på tex stranden eller andra platser på torg osv. Överhuvud taget undvika platser där en terrorist skulle kunna gömma en bomb. Det var ju inte ovanligt att bussar sprängdes både i city och utanför staden.
Också i Israel hade jag tur. Min smala lycka var att jag hade min egen bil och kunde ta mig oskadd fram. Så länge jag körde i områden som bedömdes som relativt säkra.
Stor misstänksamhet
Två gånger jagades jag och en kompis på flykten av arga araber – som ju trodde att alla som körde med israeliska nummerskyltar var israeler. Den första gången var i Gaza när vi kom tillbaka efter ett besök på ett väveri. Då hängde ”smockan” i luften, kan jag säga. Sakta, sakta, steg för steg, gick jag och kollegan mot hennes bil. Som var omgärdad av till synes uppretade Gazabor.
Vi lyckades öppna dörrarna på Fiaten och sätta oss i säkerhet inuti den. För att sedan lika sakta – med folkhopens tydliga ogillande i form av knuffar och att stå i vägen – köra i snigelfart därifrån.
Den andra gången var i de arabiska kvarteren i Jerusalem där jag varit och köpt ett fint bord. Av någon okänd anledning började några att jaga oss i gränderna. Men unga och snabba hann vi med bordet i högsta hugg ta oss till säkerheten på huvudgatan.
När jag tänker tillbaka var jag faktiskt på Drottninggatan även då svensk-irakiern Taimour Abdulwahab i december 2010 var på väg till vad jag antar var Åhléns. Med en bomb på kroppen i syfte att ta med sig så många oskyldiga som möjligt till sitt ”paradis”. Men han fick problem med anordningen och vek in på Bryggargatan , en sidogata. Där bomben small av och han dog. Utan att skada fler.
Tänk som en terrorist
Om man ska försöka tänkta som en terrorist som är ute efter att döda och skada så många som möjligt så är första prioritet platser där många människor vistas. Som i centrala staden under julhandeln.
Själv undviker jag – särskilt på helger – stora varuhus som Åhléns och NK i Stockholm. Eller en järnvägsstation, flygplats eller arena när de är fyllda av folk.
I Skåne motsvarar det Emporia i Malmö eller Väla utanför Helsingborg.
Även om jag undviker dessa platser också utan att tänka på terrordåd, så är de självklara mål för den som vill skada många snabbt.
Tiden i Sverige då vi kunde lämna ytterdörren olåst på natten och lita på alla vi mötte är dessvärre förbi. Statsminister Ulf Kristersson uppmanade oss så sent som igår onsdag:
- Bli inte en nyttig idiot. Var vaksam och uppmärksam.
Farliga, starka krafter som inte nödvändigtvis syns, är ute efter att skrämma oss. För att få oss att ”böja oss”. Anpassa oss till deras agenda istället för vår egen. Och de skyr INGA medel.
Är du vaksam?
Marianne Rönnberg Galmor
Foto: Av Frankie Fouganthin - Eget arbete, CC BY-SA 4.0,
