FANTASTISKT Tisdagen har gått i vårdens tecken. Sedan länge var det bestämt att jag skulle köra min gamla moster till Ängelholm och ögondoktorn.
Det var bara det att jag bara kunde ha vänster öga öppet! Höger hade jag ont i sedan jag vaknade denna morgon. Trodde jag fått en ögonfrans in i ögat men hur jag än vände och pillade i ögat så hittade jag ingenting. Och nu var det verkligen brådis att komma till Ängelholm och läkartiden 10.20.
Nångon minut över 10 for jag iväg i min bil. Körde till Olstorp och lastade in moster och sedan var det snabbast möjliga väg till Ängelholm. Genom Bjuv, upp till Brogårdakorset, vänster mot Ängelholm och så upp på motorvägen. Mycket trafik. Inte minst långtradare. Så jag låg i vänsterfilen mest hela tiden. Tittade med ETT ÖGA!
Jag valde att köra till norra infarten och sedan snabbt som attan ner till Lärkgatan mitt i centrala stan. Prick 10.20 stannade jag utanför kliniken och moster klev av. Puh!
Väl inne hade jag fortfarande ont i mitt öga och kunde nästan inte blinka med det. Moster sa till mig på skarpen att jag skulle fråga någon på plats om jag kunde få hjälp. Vi var ju för 17 på en ögonklinik!
Stålkvinnan i mig sa först nej. Men hur det nu än var så klev jag, när moster gått in till sin läkare, ut i receptionen och frågade om det fanns någon aktumottagning.
Det fanns det. Men också efter att jag fått en kölapp dit tvekade jag. Det var nog bara en ögonfrans. Inte något att tjafsa om. Det onda i ögat skulle gå över. Det gör ju det mesta.....
Men så kom en sjuksköterska och kallade in mig. Vips så kollade hon min syn - som fortfarande är okej när jag har glasögonen på - och så fick jag sätta hakan i en sådan där maskin där de lyser in i ögat och kollar resten......
Inge inflammation. Ingen allergi. I stort sett inget fel.......
- Kan jag vända ut och in på ditt ögonlock utan bedövning, frågade syrran till sist.
- Ja....sa jag lite tveksamt...
Det lät ju lite smärtsamt men hon bad mig titta neråt samtidigt som hon tog tag i ögonfransarna med en pincett och vände ut och in på ögonlocket. Och ja! Där satt busen!!
Jag kände hur hon med en tops strök längs ögonloben och sedan sa hon:
- Sådär jag. Blinka nu ett par gånger och se hur det känns.
Sagt och gjort! Jag blinkade och kände efter och JA! Smärtan var borta och jag kunde både se och blinka som vanligt igen.
I efterhand tackade jag sköterskan och sa att detta var dagens goda gärning. I efterhand betalade jag också 200 kronor för hjälpen. Men det kan det vara värt, eller hur? För det kunde ju ha utvecklat sig till en ögoninflammation.
Vad det var sköterskan hittade i mitt öga?
Något så banalt som en liten prick vattenfast mascara...................
Tänk att jag bor i ett land där jag kan gå till sjukhuset och få hjälp med att ta bort lite skräp i ögat. I en värld där människor inte ens kan hitta rent vatten eller få tillräckligt med mat åt sina barn för att de ska överleva.
Sverige är ur det perspektivet fortfarande i sanning helt fantastiskt!
Marianne
