M:s BLOGG Detta blogginlägg tänkte jag skulle innehålla en massa nostalgi om vad både jag och du som läsare upplevt i och minns av Bjuvs Folkets Hus. Men när jag precis skulle publicera min text så anföll Ryssland Ukraina i full skala och hur långt Vladimir Putin tänker gå är det idag ingen som vet. I sina tal hotar han ju tom oss alla med det som vår regering och andra makthavare tolkar som kärnvapenkrig.
Och när jag hörde det och dessutom på en presskonferens hörde Sveriges utrikesminister Ann Linde säga att man för tillfället inte tror att Putin menar allvar med det han sagt - så satte jag liksom ändå de sköna, nostalgiska skratten i halsen. För ingen kan vara säker på vad Putin egentligen har för planer.........
Men trots detta allvarliga och hemska - låt oss tillsammans minnas vårt Bjuvs Folkets Hus. Jag var på plats när grävskopan tog de första rivningstagen på huset - som fyller 70 år i år. Och också där började vi som var där prata minnen:
– Hur minns du Folkets Hus, frågade Allan Jönsson mig.
Bilden: Att få träffa Tomten i Blå Vinkeln var en stor tilldragelse för en liten tös från Bjuv.- Balletskola! Nyckelpigeklubben! Och så jultomten förstås! Tomten som kom och gav paket till alla Findusanställdas barn. I Blå Vinkeln.
Allan hade hört talas om Nyckelpigan. I övrigt hade han som betydligt yngre än jag – andra kära minnen från huset.
Ballettskolan ja. Den är jag säkert inte ensam om att komma ihåg. Jag har kvar foton på när jag poserar i spetskantat sidenliv, tyllprydda underbyxor, sockiplast på fötterna och ett svart sammetsband med guldberlock om halsen. Minus två framtänder och att brallorna mest liknar Kalle Ankas bak, det bjuder jag på!
Det var uppvisning i Folkets Hus och förutom att vara prima ballerina så bestod ett annat framträdande samma dag i att jag var Sockerbagare.
Mina fina dräkter syddes av mors väninna Stina Everberg och hennes dotter Gunilla var lika fin som jag eftersom vi hade identiska utstyrslar. Ballerinor och sockerbagare. Det var tider det!
Några riktiga tåspetsskor som ballerinor har, blev det för övrigt aldrig för min del. Sockiplasten fick duga. Kanske lika bra det, tänker jag nu. Det måste göra jätteont att strutta runt på tå sådär som de gör i Svansjön. Riktiga ballerinor – har jag läst – lägger rått kött längst fram i de tunna tygskorna – för att alls stå ut med det onda trippandet. Inget för mig!
Nyckelpigan så. Vi gjorde säkert en massa kul saker. Det enda jag idag minns är dock att min Nyckelpigebrosch – medlemsmärket – var rött. Och att jag var utklädd till troll när även vi hade någon form av publik uppvisning.
Mor Ethel Rönnberg jobbade på Findus. Förutom att det var lätt att cykla dit och be om det ena eller andra – som tex pengar att köpa något för – så var det toppen att mor varje jul fick en marsipangris. Jösses! Så god den var!! Omch så köpte hon förstås annat gott i Findusbutikern i fabrikens källare. En guldgruva även jag själv fick del av när jag ett antal år senare sommarjobbade i ”Ärtorna”.
Men åter till Folkets Hus. För godis i all ära men det var till Blå Vinkeln som Tomten med stort T kom och delade ut paket. Med stora allvarliga och förväntansfulla ögon sitter jag på kanten till scenen och väntar. Och väntar. På Tomten.
I skarven 1960-1970 flyttade vi från trakten. Inte förrän 2010 blev därför Bjuvs Folkets Hus en del av min vardag igen. Det var ett kärt återseende. Som jag berättat för en del så var det min släkting på mors sida – Carl Mikaelsson – som såg till att huset blev till 1952. Där har du förklaringen till varför ett rum hette Mikaelstugan. Det var också samme Mikaelsson som svarade för det tidigare Folkets Hus som låg längre upp i parken och som är borta sedan mycket länge.
Carl Mikaelssons föräldrar lämnade Tyskland och kom till Bjuv under tiden för det tysk-danska kriget 1864. Släktnamnet var då von Michaeli (osäker stavning) men i Sverige blev det istället Mikaelsson.
Carl Mikaelsson blev med tiden ombudsman på LO i Stockholm och lämnade därmed Skåne. Men under tiden när Spanska sjukan härjade inte minst i Skåne – kom Mikaelsson tillbaka till Bjuv som medlare under en strejk, smittades av Spanskan, och dog några dagar därefter.
Mikaelstugan har sedan dess varit den enda påminnelsen om historian kring husets tillblivelse och beskyddare. Okänd av de allra flesta – om inte alla. Men inte av mig och släkten.
Vad har du för minnen av Bjuvs Folkets Hus?
Skriv gärna till mig på
Så kan vi samla ihop och göra en liten minnestext om helheten.
Välkommen!
