MALMÖ Skånes största stad Malmö har länge framstått som en hemsk plats att bo och vistas på. Själv har jag inte alls haft lust att åka dit men för ett par veckor sedan blev jag nyfiken och under Trettonhelgen tog jag mig dit. Det blev förvånande nog ett positivt möte.
På senare år har jag dock varken varit i Malmö särskilt ofta eller ens längtat dig. Journalistklubben Södra har ibland sammankomster som jag besöker. Jag har gått en kipavandring också i staden för att visa solidaritet med stadens judar som nuförtiden flyttar på grund av att de trakasseras av många av Malmös nya invånare. I övrigt har det inte funnits något som lockat eller känts angeläget.
Just i journalistsammanhang var det dock som mitt nyvunna intresse för staden ganska nyligen väcktes. Blott för några få veckor sedan när Medieutredningen diskuterades just på Södra och vi träffades på Blå Båten i gamla varvet.
Turning Torso har vi väl alla lite till mans hört talas om och framförallt sett bilder på. Själv har jag kört förbi byggnaden några gånger också. På väg in i varvskvarteren. Men längre än så har jag inte kört.
När jag och kollegorna Tommy Paremo och Susanne Ravani för några veckor sedan så letade oss fram till mötet på båten blev jag väldigt positivt överraskad. Såg det jag inte sett tidigare. För att jag inte tittat?
Jag har helt enkelt hört så mycket negativt om Malmö under de fem år jag nu varit tillbaka i Skåne att jag inte överhuvud taget tänkt på att det skulle finnas något positivt att hämta för mig i staden.
Dagligen hör vi som bor utanför Malmö om skjutningar, våld och elände. En stad med taskig ekonomi som verkar falla samman pga sociala problem. En stad som idag omnämns som en förlorad stad. Av vissa också framhållen som ett avskräckande exempel för våra andra städer.
Nyhetsrapporteringen är så klart riktig. Malmö har omfattande problem. Det jag bara med dessa enkla rader vill tillföra är att jag de två dagar jag nu vistats mitt i staden, inte vid något tillfälle stött på det där negativa jag ständigt hör om. Jag har vandrat gata upp och ner men inte stött på ett enda problem.
Jag har bott på hotell, gått på konsert, varit i Malmö Saluhall och blivit väl bemött. Jag har promenerat i hela det gamla Malmö. Jag har shoppat och jag har sightseat i det nyaste av Malmös områden. Det gamla varvsområdet.
Jag har helt enklet haft en jättehärlig, smakrik, inspirerande och mycket trevlig och intressant helg. I Sveriges tredje stad: Malmö.
JO - jag fattar att jag vistats bland de privilegierade. Att jag levt i det borgerliga och välmående segmentet. Det är i Rosengård och andra sk utanförskapsområden det brinner och skjuts. Och där var jag inte den här gången även om jag varit det tidigare.
Jag tänker bara så här i efterhand att det kanske inte är så dumt att själv åka till platsen alla talar om. För att bilda sig en egen dagsaktuell bild av den.
Inte försvinner problemen som pågår parallellt med det liv jag nu smakade på ett kort ögonblick. Men när det blåser hårt tror jag det är viktigt att komma ihåg att det även i de mest mörka stunder finns något positivt som inte för förbises. Fröet till hopp. Och en ljusnande framtid.
En framtid jag hoppas ska komma en dag - till vår äldsta och på många sätt charmiga gamla arbetarstad - Malmö.
Marianne.
