RINGAR PÅ VATTNET Att göra tidning är mycket mer än att skriva artiklar Kännedomen om bjuvsnytt.se är nu så stor att jag får förfrågningar, uppdrag och erkännanden från de mest oväntade håll.
I fredags fick jag ett mail:
"Hej!
Jag är masterstudent i etnologi vid Uppsala universitet. Just nu arbetar jag på en studie som handlar om nedläggningen av Findus i Bjuv och dess påverkan på Bjuv och den omgivande regionen.
Jag skriver till er för att jag följt Bjuvsnytt sedan beskedet om nedläggningen kom med stort intresse. Ni verkar vara väldigt insatta i händelseförloppet kring nedläggningen och jag skulle gärna vilja träffa någon från redaktionen för Bjuvsnytt för en intervju till min studie.
Jag skulle vilja ställa lite frågor om själva händelseförloppet kring uppköpet och nedläggningen samt hur ni ser på nedläggningens påverkan på Bjuv och regionen. Jag hoppas ni är intresserade av att delta.
Tack på förhand!"
En ära för mig
Jag svarade att jag ser det som en ära att få delta i något så seriöst och nu träffas vi. Det känns väldigt bra för mig att kunna bidra till Bjuv även på detta på alla sätt icke-redaktionella sätt. Ett sätt som jag snarare känner är ett medmänskligt sätt. Ett sätt att bidra till att mitt barndoms Bjuv finns med i framtidens historiebok på ett positivt sätt.
För ett par veckor sedan fick jag ett telefonsamtal från en ung man på en högskola i Stockholm. Han skulle skriva om Delta Rhytm Boys – en megakänd amerikansk grupp på 1940-talet som under sin Sverigeturné även uppträdde i Billesholms Folkets Park.
Hur i all världen kom då den här killen på att ringa mig på bjuvsnytt.se?
Jo, förstår ni, för några år sedan när jag skrev just om Billesholms Folkets Park – på många sätt min egen ungdomsgård – så nämnde jag att Delta Rhytm Boys framträtt där. Och när forskaren nu Googlade så var det första som dök upp min artikel!
Liten värld eller hur? Killen ringde därför mig och frågade om jag hade någon som kunde berätta om den kvällen. Jag hade citerat mina numera tyvärr avlidna föräldrar, så den kontakten kunde jag inte förmedla. Men jag hänvisade till den allvetande ordföranden i Billesholmstraktens Hembygdsförening – Hans Wilson – och han hittade strax en person som kan berätta. Det känns jättekul att även här ha kunnat bidra lite till att hålla vår bygds historia vid liv.
Trovärdig i radio
I måndags blev jag uppringd av P1 Morgon som sökte någon "trovärdig som kan uttala sig om vad Bjuvs kommunchef Christer Pålsson skissat upp tidigare om Bjuvs framtid som sovstad till Helsingborg och andra städer i regionen". Denna någon tyckte de alltså var jag.
OK, självklart har jag åsikter och uppfattningar om såväl Bjuvs offentliga vision som politiken här, så sagt och gjort. Och på eftermiddagen samma dag var jag därför med i sändningen och uttalade mig. Även det ett litet bidrag till en livande bygd, kan jag tycka. Eller i alla fall till att hålla debatten vid liv.
Igår var jag i Norra Vram på Påskmarknad i den gamla, vackra prästgården. Skrev om gänget där som alla hjälps åt att bevara och förvalta vår gemensamma historia.
HD/Sydsvenskan
Idag har jag varit i Klippan och lyssnat på HD/Sydsvenskans VD Pontus Bodelsson. Som berättade om hur han arbetar, vad han uppskattar och tror på i livet – både privat och som yrkesmänniska.
Efter samtalet i Klippansoffan – en nygammal tradition arrangerat av Klippans kommuns kulturenhet – gick jag för att skaka tass med Bodelsson. Vi har tidigare tillskrivit varandra då jag erbjöd HD att köpa Bjuvsnytt och fick svaret att det inte finns pengar.
- Hej hej, sa han innan jag hunnit säga mer än Marianne……… Jag vet vem du är och jag vet vad du gör.
- Jaså, sa jag förvånat. Dags för mig kanske att byta foto på Facebook…….
Trevlig VD
Vi skrattade båda. Killen är trevlig. Trots att jag vad jag förstår ställt till det lite för HD just i Bjuvs kommun. Så att de inte längre är allenarådande nyhetsförmedlare här.
Bodelsson tänker nog som jag – nämligen att vi alla bidrar med våra kompetenser. Till Bjuvs och alla andra orters bästa. I demokratins namn.
- Fortsätt köra på, var hans avskedsord till mig.
- Jag ja, sa jag. Så länge jag kan. Mig stoppar bara döden!
Marianne Rönnberg Galmor
