Mina fina, härliga yogakompisar högt uppe på himlens tak i Isla Plana. Jag hoppas jag snart ser er allihop igen! Namasté.
ÅTERHÄMTNING Hade jag för ett par dagar sedan gått efter min magkänsla hade jag inte suttit här och skrivit idag. Då hade jag varit kvar på min yoga-retreat i Spanien som var så helande att jag egentligen inte ville resa hem utan bara stanna och njuta. I resten av livet.
Men man är ju en väluppfostrad arbetshäst och därför gick det att slita sig från njutningen, packa resväskan, ta en sista titt på himmeln och havet, sätta sig i bilen och åka de 15 milen till flygplatsen i Alicante. För vidare befordran till gruvan därhemma – dvs till datorn vid skrivbordet i Bjuv.
Utsikt från världens tak i Isla Plana.
Tycker du det här låter flummigt? Det hade kanske jag också tyckt om det inte varit för att jag i grunden är en nyfiken själ som ständigt testar nytt. Och som litar på att när en gammal kompis säger att något kan vara bra för mig, lydigt hänger på. Ivrig att inte missa livets goda. Yoga har jag dessutom varit intresserad av länge. Inte minst som boende i Bjuv, dit denna teknik för att kommunicera med sitt inre, mig veterligt ännu inte gjort sitt intåg.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Scenen för min resa i knopp och kropp var alltså förlagd till Spanien och en ganska öde turistanläggning söder om den kända turistorten Alicante. Stället var gigantiskt men så här års låg de långa, plattlagda, terrasserade gångvägarna och trapporna så gott som öde och påminde stundtals om sådana där kulisser som man spelar in film i. I bästa Texmex-stuk.
Perfekt ödslighet
Ödsligheten visade sig passa perfekt för vår aktivitet. Högst upp i anläggningen, vilket också betydde högt uppe på berget, hade vi vårt ”vattenhål”. I en stor lägenhet med en ännu större terrass och milsvid utsikt. Eftersom vädret bjöd både på stekhetta och dramatiska åsk- och stormväder levde vi som mitt i ett drama där vi själva stundtals också blev statister.
Uppifrån vår terass såg det ut som att staden Puerto de Mazzarro var gjord av guld.
På terrassen åt vi dagligen härligt färska, vegetariska måltider. Tillagade av Linda, vår alldeles egen kock. Som hade en av de vackraste arbetsplatser man kan tänka sig den här veckan. I alla fall vad gäller utsikten.
En trappa ner inledde vi våra återhämtningsdagar i det vackra yogarummet. Vi kom traskande i mörkret från våra respektive lägenheter och steg in på den vackra innergården. Med sina blå-vita, typiskt spanska kakelplattor på golvet och omgärdat av sirligt utformade järnstaket, i vilka bougainvillea, jasmin och rosor klättrade. Och doftade!
Sensuell musik
Vi steg ur våra flip-flop och smög försiktigt in i det dunkla rummet, fram till våra mattor. Endast ackompanjerade av mjuk, sensuell yogamusik.Som Mul Mantra, för tillfället min favvolåt i genren.
På rygg på mattan och med stängda ögon kunde jag vila. Varje muskel i kroppen gick ner i varv. Själen likaså. Ibland sjönk jag så djupt i mitt medvetande att jag, när jag ”återvände” från avslappningen, undrade om jag sovit. Mums för både själ och hjärta. Inga akuta förmaksflimmer den veckan, om man säger så.
Yoga då? Vad menar jag med det? Well, det handlar om mjuka rörelser som jag tror de flesta kan hänga med i. I alla fall där jag var för dit var också nybörjare välkomna. Vi testade flera olika sorters yoga under veckan. Yin och yang. Mjukt och hårt. Kvinnligt-manligt. Ömsom leddes vi av Jenny Schönström, ömsom av Rita Cording.
Frukost-time!
Efter 1,5 timmes yoga, där varje muskel och led sakta men säkert fick sitt, väntade den bland oss mycket välkomna frukosten! En buffé av frukter och drycker. Och varannan dag s.k. grötfrukost, som till och med den blev ett äventyr efterhand som jag fick större och större lust att experimentera med fler tillbehör. Som sojamjölk till exempel. Mjölk har jag ju som unge i det frodiga, goda Skåne vuxit upp på. Men det var länge sedan nu som jag drack vanlig komjölk. Passar sällan nuförtiden. Och sojaditon blev en god ersättare.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Efter den stadiga frukosten hade vi olika workshops – alla med inriktning på själen – kroppen fick ju sitt i yogan. Genom egen insikt men också genom olika gruppövningar öppnades man upp och kunde se sig själv lite mer som genom andras ögon. Fick syn på sitt beteende och vad det leder till. Inte helt fel. Därigenom blev man varse hur man själv kan ta kommando över sitt liv och leverne. Inte bli ett offer och stanna i det.
Konkret exempel
För det är ju så att vi hela tiden följer ett och samma invanda mönster. Och sedan inte förstår när någon reagerar på det. Som jag med min prestation, för att nu ta ett konkret exempel.
Hela livet har jag inte gjort annat än att prestera. På högvarv och på topp. I skolan, i idrottsklubben, på det ena jobbet efter det andra. Till sist har jag blivit en enda stor prestation. Av Marianne privatpersonen har det inte återstått mycket.
Men så kan man ju inte ha det, eller hur? Vi är ju inte enbart det vi gör, även om den tid vi lever i andas just den attityden. Vi får väl se om ni märker någon förändring när ni träffar mig nästa gång:)
Agneta, Cecilia och jag hittade en vik att bada i nere i själva byn Isla Plana. Mellan kyrkan och stadsparken.
Paus vid pool och hav
Mellan kl 13 och 16 hade vi ledigt. Även om det är höst så var det varmt där vi var. Och soligt förstås. Vi växlade mellan att gå till poolen och promenera ner till havet. Lite färg på nosen ville man ju ha. Särskilt jag som inte haft semester i solen på ett par år.
Att lojt få sänka sig ner i det svalkande havet och att ligga på stranden och lyssna på vågorna…… det är grejer det! Havet är alltid vackert. Himlen likaså. Och eftersom jag som ung bodde vid havet så inger mig havets sus och brus dessutom en väldig trygghet och ro. Gissa om jag hade det gott i dessa stunder!
Vid min sida hade jag min kompis Agneta. Klok, vacker, lojal – en riktig vän. Vi träffades faktiskt också vid havet.
Närmare bestämt i Mölle. Hon 19, jag 18. Med i bilden fanns även en kille från Bjuv, men det är en helt annan historia. Efter mer än 45 år är Agneta och jag fortfarande bästa vänner. Sådant kallas att vara privilegierad!
Nästa yogapass
Efter vår långa, härliga paus var det dags för fler övningar för kropp och själ. Gruppen var nu härligt sammansvetsad tack vare de gemensamma upptäcktsfärderna i beteenden och attityder. Det här var – alla manliga läsare får ursäkta – girlpower! Vi stärkte och uppmuntrade varandra. Belyste varandras starka och mindre starka sidor.
Och nej! Det blev inte ett enda utbrott av catfight!
Dagens sista punkt var ett andra yogapass. Nu på yogaterassen – närmast himlen! Nu var vi på världens tak. I området fanns det ingen terrass som låg högre upp än vår!
Där la vi oss alltså än en gång på våra tunna gummimattor. Lyssnade in musiken och instruktörens mjuka stämma när hon sakta men säkert guidade oss genom våra kroppars yttre och inre väsen.
Mmmmmmm……………… så bra jag mådde! Mer, mer, mer!
Dinner-time!
Med på resan av Linda Bengtsson - en baddare på att laga vegetariskt! Ja, rynka nu inte på näsan och sluta läsa för det kan faktiskt vara riktigt gott. Det visade Linda. Jag visste förstås på förhand att det skulle bli vegokost och jag är ju inte vegetarian. Men, som jag nämnt förut, jag gillar att testa grejer. Så jag var med på noterna.
Maten var god precis varenda gång. Frukostarna har jag redan berättat om och på kvällarna fick vi härliga anrättningar tillagade på alla tänkbara grönsaker och kryddade med all världen olika kryddor. Mycket vitlök och ingefära - för att det är hälsosamt. Och gott! Den gröna linsgrytan blev en av mina favoriter och den har jag lagat också den här helgen. Hemma hos mig i Bjuv. Min man, som gillar att lyfta på locken och kolla i grytorna, tog sig en smygbit och konstaterade att "det var jättegott". Och HONOM kan man verkligen inte förknippa med vegetarisk matlagning! Så det blir högsta betyg det.
Härlig rå mat
Blomkålscouscous är också en favorit. Den tillhör också kategorin rawfodd - alltså "rå mat". Rå eftersom man lägger kålen i en matberedare och mal ner den till couscousstorlek. Utan att koka den. Sedan blandar man in limesaft och de kryddor och andra grönsaker man gillar - och äter av hjärtans lust!
En kväll avvek vi från kosthållningen hemma på taket och åkte till närmsta stad - Puerto de Mazzaron - för att äta krogmat. Vi landade i den lilla, vackra hamnen och beställde mestadels paella - den spanska nationalrätten framför andra. Med havets läckerheter.
Nu tyckte jag att jag smakat bättre paella men det var kul att gå ut med tjejgänget och se sig om på stan. Och språka med kocken Eric - som visade sig vara fransk. Den stackars spanska och unga servitrisen höll på att få spader på oss. Oklart varför. Men hon snurrade ihop våra beställningar ganska rejält och för att inte göra saken ännu värre bestämde jag mig för att inte säga ett knyst. Vilket i sig var en ovanligt situation:)
Marknad ett måste
När vi landade på Alicantes flygplats hörde jag ganska omgående att det var marknad i stan påföljande dag – söndag. (Jag har en klar benägenhet att fånga upp sådana saker.) Och att det bara var marknad en gång i veckan. Vad gör man då, tror ni? Ser till att hitta ett sätt att ta sig dit så klart.
Mitt officiella skäl till att övertala hela gänget att vi skulle dit var att jag inte hade fått med några riktiga yogabrallor! Bara träningsbrallor och vistelsen krävde helt klart riktiga grejer – inte några halvdana kompromisser……..
Efter att vi softat ett tag under soltaket på en av marknadsrestaurangerna, och lyssnat på Gypsy Kings medryckande takter, började också jakten på brallorna. Hett som i h…..e men med den shoppingvana blicken inställd på att hitta rätt, marscherade jag iväg fram mellan klädstånden. Scannade av hos handlare efter handlare. Ingenting här. Ingenting där. Gång upp och gång ner.
Där var brallorna!
Men så alldeles på slutet så hände det! Där hängde ett par acceptabla tights. Riktigt snygga faktiskt kunde jag konstatera när jag väl hemkommen också kunde prova dem. Kostade next to nothing. I rena glädjen över att ha hittat det jag kom för blev det ett par sandaler också. Snygga förstås.
På given tid träffades vi alla yoga-drottningar igen på platsen vi tidigare startat ifrån. Alla nöjda, glada, varma – och med sina marknadsfynd.
Men inget roligt som inte har ett slut………… Efter att först ha tyckt att tiden gick väldigt långsamt där i yoga-paradiset konstaterade både jag och de övriga att ”Va? Är det redan imorgon vi ska hem?”
Där uppe på terassen - mellan himmel och jord - hade jag kunnat stanna för evigt. Den atmosfären stämmer totalt överens med min personlighet och min önskan att kunna röra mig på hela "himlavalvet".
Stoppa tiden - jag vill hoppa av!
Plötsligt ville jag stoppa tiden. Stanna kvar i det mjuka, behagliga, sensuella, vackra….. Bland människor som blivit mina vänner och som vill mig väl.....
- Kan man förlänga, undrade jag nästan desperat. Stanna en vecka till eller kanske för alltid?
Svaret var förstås givet. Det kunde man inte. Nu var det dags för ordning i ledet och hemresa. Basta. Men vi alla kom i alla fall överens om att vi gärna vill återkomma på del II av kursen ”Yoga Retretför Kropp & Själ - med fokus på inre ledarskap”. Sådant kan man bara inte få för mycket av!
På återseende!
En härlig ny bekantskap bland alla nya och härliga bekantskaper i övrig var Lena – som körde oss både till marknaden och hem igen. Det var också Lena som hämtade på flygplatsen och tog oss dit igen. Hon och hennes man Peter lämnade för ett par år sedan Skåne och bosatte sig i Isla Plana på heltid. För att driva företag i träningsbranschen. Längre fram får jag kanske anledning att återkomma även till dem.
Tjejen som ordnade yoga retreaten – Jenny Schönström - är också från Skåne. Närmare bestämt Rydebäck, där hon driver Rummet i Rydebäck. Och det rummet får jag nog köra och ta mig en kik på en vacker dag. Ganska snart hoppas jag.
Text och foto: Marianne Rönnberg Galmor
