SORG På lördagsmorgonen somnade min storebror Mats Rönnberg in efter ett helt års kamp mot en cancer som fått fäste i honom på alltför många sätt. Han kämpade och för bara några få dagar sedan trodde vi att han skulle lyckas komma igen. Men till slut blev det svåra honom övermäktigt.
Mats var min sex år äldre bror. Det fanns inga andra syskon.
När jag var riktigt liten såg jag väldigt mycket upp till storebror. Vad han hade för glädje av mig är väl mer tveksamt men när vi bodde på Biblioteksgatan i Billesholmshem, och jag retat upp tillräckligt många killar i sandlådan, hade jag väldig nytta av att ha en stor och stark äldre bror.
- Mats, Mats, skrek jag medan jag ryckte upp dörren till lägenheten och sprang in. Är du bra på att pryla ungar?
Min bror Mats Rönnberg begravdes i Billesholms kyrka onsdagen den 25 oktober 2017, kl. 11.00.
Det var Mats. Hur han sedan hanterade uppgiften att få de ilskna killarna att låta mig var i fred när jag kom ut på gården igen, det vet jag ärligt talat inte. Men jag visste att om det var fara på färde, då hade jag en stark och snäll storebror som jag kunde kalla på.
Trogen sin hembygd
Medan jag for världen runt och studerade och jobbade så stannade Mats i vårt familjeföretag Rönnberg Svets & Smides AB och jobbade tillsammans med bl.a. far Malte Rönnberg. Mats var inte lika orolig och nyfiken som jag, och det var ingen nackdel.
Han jobbade och byggde samtidigt upp en familj tillsammans med sin Rose-Marie. Barnen Annika och Marcus kom och så småningom även barnbarnen. När de närmaste idag samlades hos Mats på lasarettet i Malmö, där han avled, så sa min svägerska just detta att de hade haft ett så fint och rikt liv tillsammans med först sina egna barn och sedan det Rose-Marie så ofta kallar "Livets efterrätt" - barnbarnen.
Men det hela började med våra föräldrar Ethel och Malte Rönnberg och så kom vi - Mats och Marianne. Vi var alltså fyra under samma tak. Samma fyra personer som du ser på bilden ovan. Från och med idag är jag ensam kvar.
Jag och min man Jossi flyttade till Skåne för 6 år sedan för att komma närmare både mor och far och Mats och hans familj. Släkten. Där också mors kusin Gunvor Malmberg ingår. Vi är få och då gäller det att inte missa varken gammal eller ung.
Jag hade hoppats få ha båda mina föräldrar och min bror i livet ett tag till men det blir inte alltid som man tänkt. Mor och far gick bort för inte så länge sedan. De blev 93 och 89 år gamla. Mats skulle i november fylla 71.
Jävla cancer!
Men i augusti förra året fick han det ödesdigra beskedet om en cancer som spridit sig på många håll i kroppen. Han inledde olika behandlingar mot detta - hela tiden med stöd av sin Rose-Marie. I år blev det operationer. Den sista blev honom dock övermäktig och natten mellan fredagen och lördagen tvingades Mats slutligen ge upp.
Kanske har han det själv bäst där han nu är. Kvar här i jordelivet finns hans förtvivlade hustri och deras barn och familjer. Samt undertecknad med familj - och Gunvor tillsammans med en hel rad vänner och kollegor.
Jag har under Mats sjukdomstid, och inte minst sedan det på lördagen blev känt att min bror gått bort, tagit emot väldigt många hälsningar.
Med denna text ber jag att få tacka er alla för det.
Mats is still standing
Var nu rädda om er! Ta vara på nuet och den tid som vi var och en har kvar. Döden är oundviklig och vad vi själva drabbas av vet vi inte.
Mats ville på sin begravning ha melodin I´m still standing med Elton John. Jag förstår hur han tänkte. Du har funnits mitt bland oss här i våra liv Mats och även om du nu gått vidare så känns det också på många sätt precis som att du fortfarande står här mitt ibland oss.
Avskedskramar från din lillasyster
Marianne Rönnberg Galmor
