MEDIEKRIGET Opinioner och nyheter uppstår och utvecklas sedan länge på nätet. I sociala medier. Fortfarande agerar dock läsare, politiker och andra makthavare samt annonsörer som om det är i den gamla tidens papperstidningar det gäller att synas.
För några veckor sedan läste jag Ehsan Fadakars artikel i Aftonbladet om hur han förskräcks över hur efter pressekreterare och många andra är, vad gäller att förstå på vilken arena den politiska mm kampen måste stå idag. I klartext alltså i sociala medier. Jag citerar Ehsan Fadakar när han beskriver skillnaden nätet - papper:
- ….Så plötsligt dyker ett inlägg upp som har massa kommentarer och gillamarkeringar och då måste det vara jätteviktigt! Dessa sidor klonar sig själva under andra namn. Och så fortsätter det. Några tusen konton kan dra upp något som är helt bisarrt och lögnaktigt till att bli den enskilt viktigaste artikeln i hela Sverige. I det läget står en medarbetare på pressavdelningen på socialdemokraterna och häftar upp papperstidningen på väggen och tar helg.
Fadakar pekar på att statsminister Stefan Löfven tror sig redan ha dragit igång 2018 års valkampanj. Samtidigt som han pekar på att det redan på valkvällen 2014 drog igång en långt starkare och snabbare kampanj i sociala medier. MOT tex Stefan Löfven som hans regering. Ett exempel är ”Avgå Stefan Löfven” - som sedan dess vuxit sig enormt stor och stark genom ”gilla- och delataktiken.”
- Partierna var besatta av att få en sida i pappersutgåvan av Aftonbladet, något som inte gick att lugna trots många försök att beskriva kraften och möjligheterna i den digitala världen, beskriver Fadakar resultatet av sina egna försök att som debattredaktör på kvällstidningen få tex pressekreterare inom de politiska partierna i Stockholm att begripa. Och börja använda nätet.
SD undantag
Men det finns ett undantag och det är Sverigedemokraterna. De vet att utnyttja tekniken och situationen med eftersläpande kommunikationskunskaper. Både hos konkurrenterna och bland allmänheten. SD mfl har startat det de kallar ”alternativ press” och bedriver regelrätta kampanjer för att få bort det som kallas gammelmedia. Det vet jag personligen sedan jag blivit uppringd av en säljare i moderpartiet som ville få mig att prenumerera på deras tidning och samtidigt hade vänligheten att förklara för mig hur lögnaktiga och värdelösa vi i den traditionella svenska pressen är. Att vi måste bort.
Hur som helst så produceras det i rasande fart okritiska, åsiktsbaserade, utlämnande, hånfulla, falska osv texter och videos – låt vara av amatörkvalitet men icke desto mindre effektiva. Mot exempelvis statsministrar eller varför inte amerikanska presidentkampanjer?
Kristallklart exempel
Ett skolexempel av klaraste sort ser vi just nu i Hillary Clintons kamp för att bli USA:s nästa president. En undersökning nyligen visar att den amerikanska allmänheten via sociala medier främst personifierar Clinton med beteckningar som e-post, lögn och sjukdom. Svårt att vinna val på sådant, eller hur?
De som producerar propagandan – för det handlar så klart inte om journalistik - har ett fokus när de arbetar: Se till att din text eller film blir delad så många gånger som bara möjligt. Så att du genom det dominerar opinionen på världens och därmed Sveriges enskilt största sociala plattform. Flest Likes vinner!
Vi är två år från valet 2018 och aktiviteten på Facebook är minst sagt intensiv. Och effektiv.
Medan majoriteten alltså fortfarande strävar efter att få till stånd en publicering eller ett omnämnande i en traditionell papperstidning.
Snacka om eftersläpning! Till råga på allt en som äventyrar vår demokrati. Hinner det gamla etablissemanget växla fot i tid?
Marianne Rönnberg Galmor
