KRAFTMÄTNING? Här sitter jag och gräver och letar efter saker att skriva om som berör Bjuvs kommun. Vilket inte går vidare bra. Istället styr just nu debatten under ledning av riksmedia om ”människor som inte anses höra hemma i Sverige”. Och varför inte? Bjuv är också Sverige. Nu kör vi!
De som, undertecknad inkluderad, anser att män som begår sexuella övergrepp på kvinnor ska straffas oavsett var de är födda, hörs knappast alls. Istället har tonerna från dem som anser att detta onda enbart kommer från andra kulturer, blivit riktiga höga och starka. Idag tisdag till och med riktigt otäcka då rapporter från Köln säger att män nu gått till medveten attack mot invandrare på stan - dn.se).
Temat om våldtäkter och brott mot kvinnofriden har dock snabbt kantrat över i den redan bekanta om att de icke-svenska kulturerna medför detta beteende. Att svenska män också våldtar kvinnor hör liksom inte till saken.
Och inte har pajkastningen precis avtagit sedan händelser i Kungsträdgården förra sommaren, som onekligen verkar identiska med dem i Tyskland, nyligen blivit kända för allmänheten. Händelser som en i traditionella mediekretsar icke rumsren webbtidning var först att skriva om och som involverade flera trovärdiga källor. Men som bara ledde till att sk ”gammelmedia” fick rena beröringsskräcken och till sist valde att inte skriva alls om det inträffade. Men som sedan mörkningen blivit känd nu skriver som värsta kanonerna. Inte minst något mysko om att det egentligen är Putin som ligger bakom allt…. (fråga mig inte om den för mycket kan jag förklara men där hänger jag inte med).
Vem vågar ingripa?
Och så kommer Eriksdalsbadet i Stockholm mitt i alltihop och berättar att pga av ofredande i badhuset så separerar man nu jacuzzi-bassängerna så att män och kvinnor får varsin. En behåller man ”blandad”.
Vilken soppa! Vart är vi på väg? Jag efterlyser människor som fått folkets mandat att styra och som kan ingripa innan det går käpprätt åt pipsvängen med både medmänsklighet och den svenska demokratiska modellen?
Ett litet hopp?
Idag (fortfarande tisdag) hittar jag ett litet ljus i tunneln. Början på en ny trend? Hoppas kan man alltid.
Något jag tycker känns som att ”några” i vår huvudstad, som styr det mesta av debatterna vi har i vårt land, verkar ha kommit till insikt och nu försöker backa bandet – eller åtminstone bromsa fallet.
Det tydligaste uttalandet står debattören Eli Göndör för med rubriken ”Nyanlända behöver en uppförandekod”.
Men säg den lycka som varar för evigt. Det går blott ett par timmar vid tangentbordet och så kommer en riktig käftsmäll. På dn.se (Dagens Nyheters nätupplaga) läser jag ”Invandrare attackerade i Köln”.
Jag delar på min FB-sida och får till svar både att det är förfärligt och att det var att vänta. Kan se vad båda sidorna menar.
Men vad gör vi? Ska vi sjunka ner i moralens dyngpölar ytterligare några nivåer? Börja slå och kanske mörda varandra och andra? Ska vi med öppna ögon rasera hela vårt fina land?
Hade det inte varit bättre att rädda det vi har? Det goda vi har kvar? Revidera, rekonstruera?
Ikväll (fortfarande tisdag) ser jag två huvudspår som i blixtbelysning.
Vilket ska ”vinna”? Eli Göndörs ANPASSNING eller pöbelns GATUATTACKER? Det vill säga tolerans och förståelse från både nyanlända och ”gammelsvenskar” – eller medborgargarden som (sedan de bränt blivande förläggningar?) nu tar lagen i egna händer och inleder ett veritabelt djungelkrig?
Vi MÅSTE besinna oss. Inte låta det senare ta över. Åtminstone vill inte JAG det. Men vem hör mig? Jag är inte religiös så det stör men vart jag än vänder mig i landets otaliga hierarkier denna dag så hittar jag ingen som vare sig verkar vilja eller kunna ingripa och stoppa eländet.
Jag känner mig för ovanlighetens skull liten och letar efter orden.
Hittar till sist något som i allvarets stund får duga:
- God Gud, låt oss stanna på toleransens väg. Amen!
Marianne Rönnberg Galmor
