RÖRANDE För 3,5 år sedan startade jag min tidning bjuvsnytt.se. För att ge Bjuvsbor nära nyheter, reportage och annat som hör en tidning till. Jobbet med tidningen är idag rena lyckopillret. Tack vare förtroendet jag möter.
Det finns människor i bygden som kände mig när jag startade bjuvsnytt.se. Gamla lekkamrater, skolkamrater, deras föräldrar och syskon, lärare osv. Jag är ju född här och mina första år upp till tonåren tillbringade jag mestadels i Billesholm och Bjuv. Men att jag skulle vara tidningsmakare var det väl ingen som direkt tänkte när jag återvände och bosatte mig i Bjuv.
Skälet till att jag startade tidningen formulerade jag så här: För att det behövs, för att jag kan och för att det är roligt! Samma paroll gäller fortfarande. Och det blir bara roligare och roligare. Mer och mer givande. Rewarding, som man brukar säga på engelska. Det ger så mycket tillbaka. Rena belöningen ibland!
Som när jag nyligen blev tillfrågad av Bjuvs handikappförening om jag ville vara ordförande på deras årsmöte. Vilken ära att bli tillfrågad! Medlemmar var imponerade av mitt arbete och fann mig lämplig att delta i deras aktiviteter och arbete. Det värmer när jag tänker på det. Självklart var jag ordförande på mötet!
För några veckor sedan ärades jag så där fint igen. Denna gång av gänget i Bjuvs musikkår som i år själv anordnar Valborgsfirandet på Gruvtorget i Bjuv. Frågan var om jag kunde tänka mig att vara konferencier för kvällens evenemang. Alltså; ville jag vara den som leder festligheterna från start till mål? Kvällens guide?
Svaret var förstår: Ja tack! Vilken ära!!
Återigen har någon eller några, via mitt som det sägs i bygden outtröttliga, journalistiska arbete med att följa och beskriva vad som händer lokalt i kommunen, kommit att tänka på mig som en lämplig person att tillfråga om detta uppdrag.
Tack snälla ni!
Och som om detta inte var nog så ringde en representant från Billesholms Valborgsfirande för ett par veckor sedan mig och erbjöd mig att hålla Årets tal vid elden. VILKEN ÄRA Billesholm! Tack!!
Nu var jag dock tvungen att tacka nej. Inte kan jag ju hinna med att både leda festligheterna på Gruvtorget i Bjuv och hålla tal vid elden på Gröningen i Billesholm. Samtidigt.
Visserligen är jag den som sällan säger nej. Lägger man på ett extra kol så går det mesta. Viljan finns alltid i mig. Och eftersom jag är född i Billesholm var det naturligtvis mycket rörande att tänka sig att folk just där ville höra mig hälsa våren välkommen till vår bygd. Men här var jag trots allt tvungen att tacka nej.
Jobba fortsätter jag att göra. Inte minst tack vare denna underbara uppmärksamhet och vänlighet som ni läsare visar mig och mitt arbete. Numera alltså även utanför redaktionen.
Vem vet var vi ses nästa gång! Ska du till Gruvtorget på Valborg så blir det garanterat där.
Allt gott och tack för stödet!
Marianne
